Profile
Blog
Photos
Videos
Dag 19 på resan mellan Chicago och New Orleans. Nu har vi alltså äntligen kommit ner till New Orleans och det börjar kännas att slutet på resan närmar sig, vilket ingen av oss vill. Gittan skrev en del i går om ankomsten till New Orleans, om skylinen, broarna och allt vatten vi åkte över. Nu tror ni kanske att det inte finns något att skriva om när så mycket blev skrivit igår. Ja kanske, vi får väl se. Morgonen kom och vi vaknade hackandes tänder för AC:n gick för högtryck och det var "svinkallt" i rummet. Ingen av oss ville egentligen gå upp, så vi låg kvar och surfade på telefonerna och beställde, lite så där, en Swamp Tour för att få titta på träsken runt New Orleans, på fredag morgon. Vi ville så gärna se alla alligatorer som fullständigt krälar runt överallt i omgivningen. Vi trodde nästan att de skulle ligga utmed vägarna som traktens road kills istället för de racoons och ground hogs vi sett hittills, men inte då. Haha! Tourfixarna hade utlovat upphämtning vid hotellet om beställningen var inne 24 timmar innan, så det var lugnt. Men när bekräftelsen kom så stod det att turen skulle vara beställd tre dagar före utflykt för att de skulle hämta upp. Vi tänkte att, är det så, får vi lösa det senare. När vi kom ner i lobbyn satt där en Consigliere (rådgivare) så vi frågade honom om han kan ringa och höra om upphämtningen. Det var inga problem med något av detta, han både ringde och fick bekräftat att de skulle hämta oss utanför hotellet på fredagsmorgonen. Under tiden han ringde satt vi och tittade på broschyrer om andra utflykter. Det ska man kanske inte göra för när han ringt klart fick han beställa en tur med en hjulångare på Mississippi med en Jazzorkester ombord, åt oss. Så nu kan vi också bocka av jazzmusiken.
Hotellet hade lovat en bra frukost så den hägrade. Vi gick ner till lobbyn och den "goda" frukosten. Ja vad kan man säga? Med svenska mått mätt så har nog vilket litet svenskt hotell som helst hamnat i guide Michelin jämfört med detta, men vi har vant oss så vi var inte missnöjda. Det fanns både äggröra, stekt potatis och bacon som vi kunde bryta av. Det saknades inte heller flingor och sockriga bullar och muffins. Kaffet var förhållandevis gott, eller (hjälp!) har vi vant oss med det också. Glada och mätta gick vi ut i det berömda French Quarter som vi bor mitt i, på bästa läge. Med samma vidöppna munnar och samma turistutseende vandrade vi runt i staden in och ut ur butiker. När det var dags för mat hittade vi Hard Rock café. Visst, det kan verka trist men det känns lite som hemma och det var svalt och skönt. Man orkar inte alltid leta äventyr. Vi kopplade av en stund med en strawberry mojito och en god burgare. Sen vandrade vi vidare i ett ljummet regn hem till hotellet för att göra oss iordning för cruising med Paddlewheeler Creole Queen. Tillbaka på hotellrummet tog vi igen oss ett tag, skrev lite på dagens blogg, men snart blev det dags att göra sig i ordning.
Consiglieren hade sagt att det var bäst att ta en taxi den långa vägen så vi borde åka klockan 18:30 för båten lägger ut 19:00. Vi tittade på kartan och såg att den långa vägen bestod av en sträcka på cirka 2 kilometer och tittade på varandra och sa att det inte är längre än att vi kan gå. Sagt och gjort, vi knallade i väg mot vår båt och passerade på vägen en annan hjulångare som skulle ut med glada förväntansfulla turister, med stora ögon och öppna munnar. Precis när vi kom upp midskepps med båten började en organist spela på en ångdriven orgel på taket till hjulångaren. Hon spelade allt från cancanlåten av Offenbach till Frankrikes nationalhymn Marseljäsen. Vi stannade för att lyssna ett slag och skrattade och sa till varandra att det här var helt otroligt. Vi fortsatte vår promenad och kom fram tio minuter för tidigt.
Efter att ha löst ut biljetterna blev det fotografering i vanlig ordning. Fotografen tittade på Rolle och sa med ett skratt: Jag vet inte om du fastnar på bilden, min Canon brukar sortera ut människor med Nikonkameror hängande runt halsen! Vi kom ombord och blev hänvisade till ett bord där vi slog oss ned och tittade på buffébordet som dignade av kreolsk mat. Det blev mycket mat; jambalaya, pasta med kycklingsås, gumbo (en mustig soppa), rökta bönor, stekta kycklingbitar, Cesarsallad, brisket och majs med corn casserole och till det en flaska rött. Vi avnjöt det hela under att båten la ut och vi for ut på The mighty Mississippi. När maten var uppäten och vi var mätta till bristningsgränsen gick vi upp på däck för att titta på solnedgången och lyssna på Jazzbandet ombord. Det var en helt magisk kväll! Vi satt och såg solen gå ner och lyssnade på lite stilla musik. Båten var ute ungefär två timmar så det blev en rejäl tur. När vi kom till kaj var det rejält mörkt och vi beslöt att gå till hotellet. Vi gick Bourbon Street ner för att komma till hotellet. Där var festen igång och det skrålade musik från varje bar som låg vägg-i-vägg och människor trängdes på gatan och inkastarna tjatade på oss att vi fick tre drinkar till priset för en. Vi stod emot alla lockelser för tidigt i morgon bitti kommer Swamp tour arrangören och plockar upp oss vid hotellet redan vid 8-tiden så nu får det bli god natt!
- comments