Söndagen den 23 januari 2011,

Vaknade tidigt för idag är det sista dagen här ute vid Neptune Island. Satt och drack kaffe med Pato på morgonen innan de andra gästerna vaknat. Det är en mycket trevlig stund och jag tar mitt kaffe med mig ut och sätter mig ner och tittar över havet. Jag mår så bra här, faktiskt.

Jag diskade undan gårdagens kvällsdisk, fixade frukost med Pato. Sedan flyttade vi båten till Action Bay, det hade varit många hajar där turen före. Men när Calypso Star kom och var där vi var på morgonen så fick de hajar direkt. Så vi flyttade båten tillbaka där vi var tidigare.

Då kom hajarna direkt och vi fick ner buren i vattnet. Terry, en av killarna har inget dykarcert så han får bara vara i ytburen. Men vilken action han fick där nere. Andrew lockade till sig hajen och det var riktigt roligt att se Terry när han kom upp. Han hade ett stort leende och skrattade gott. Då tittade jag på Andrew och då ser jag varför han gör detta, han log med hela ansiktet och är så lycklig för ha skapat detta minne för Terry.

Vi började dyka ner till botten vid 12 tiden och jag var tvungen att börja för jag ska flyga tidigt dagen efter. När vi började åka ner mot botten så mötte hajarna oss och simmade ner med oss till botten. Det var hajar överallt och jag blev helt tokig där nere. Visste inte var jag skulle titta, man vill ju inte missa något. Jag dök med Pato idag och när vi kom upp sa han att han fotograferat 8 stycken olika hajar på det dyket, helt otroligt.

Under de andra 5 dyken så skötte jag säkerhetslinan med Kapten Pete. Han sköter kranen som skickar ner buren till botten och han sköter även kommunikationslinan. Men vid ett tillfälle så var han tvungen att stänga av något och gav mig instruktioner hur jag skulle sköta kranen om Andrew kommunicerade upp eller ner. Så jag satt där med kommunikationslinan i ena handen, säkerhetslinan i den andra och foten på kranen. Så fort Pete gått iväg så hade jag glömt om rött var för upp eller för ner. Men han var borta så kort tid att de han inte skicka något meddelande upp till mig. Ett ryck för ner, två ryck för stanna och tre ryck för upp. Skickar man 5 ryck är det att det finns hajar där nere och man kan informera de som väntar att gå ner nästa gång. Rycker man hela tiden betyder det att vi måste upp fort som faaaaaan. Det kan var jobbigt ibland när hajen biter tag i kommunikationslinan och försöker bita av den. Man undrar ibland om de försöker få oss att bli kvar där nere.

På kvällen började vi larva oss hur hajarna tänker och pratar med varandra där nere när de ser oss i buren. Det var så jädrans roligt och vi skrattade gott åt det en bra stund.

När vi dykt klart för dagen och vi började resan hem igen så tog jag fram alla saker och kläder som vi säljer ombord. Jag fick lite kepsar, tröjor och andra saker sålda och sedan fixade jag betalningen så det var klart. Andrew tog mig åt sidan och tackade mig för hjälpen, han sa att han uppskattade min hjälp jätte mycket.

Den här dagen var underbar, vädret var perfekt. Det var nästan vindstilla hela dagen och resan tillbaka till Port Lincoln gick hur bra som helst. Havet var så lugnt och ingen vind alls. När vi var tillbaka i Port Lincoln vid 23 tiden så bjöd Andrew oss ”anställda” på lite vin och öl. Många gick och lade sig och vi andra satt uppe och pratade om resan. Jag fick ett usb-minne av Andrew med bilder på mig i buren med hajen som han tagit. När jag frågade om jag skulle skicka tillbaka usb-minnet när jag kom till Sydney sa han bara ”lämna tillbaka den när du kommer nästa år”. Sedan gav han mig en kram och sa att han såg fram emot nästa gång.