Idag har jag varit på gudstjänst i Evangeliska kyrkan för första gången. Kyrkolokalen här i Carcar byggdes av bl a Genez morfar och han tjänstgjorde även som pastor fram till sin död (eller om det var pensionering). Idag är det huvudsakligen Genez och hennes stora släkt som använder kyrkan. Den ligger på bekvämt gångavstånd (50 m) från familjens hus. Gudstjänsten hade en flytande starttid. Kl 9.30 började det officiellt men då var vi bara ett tiotal där. Pastorn började predika, både på engelska och filippinska, men långa stunder blev det mer en diskussion eftersom församlingsmedlemmar ställde frågor eller hade synpunkter (på filippinska). Efter omkring 45 minuter hade det strömmat till en hel del mer folk och då var det dags för ett långt sångavsnitt till elorgel och gitarr. Det var både överraskande bra körsång (bilden) och gemensam psalmsång (på filippinska). Det hela avslutades med ett långt tal av pastorn och lite mer sång. Drygt två timmar blev det. En annorlunda och trevlig upplevelse.

Nu en kort historielektion. År 1521 landsteg en spansk armada, under ledning av portugisen Ferdinand Magellan, på en av de filippinska öarna och ca 50 år senare kontrollerade Spanien hela Filippinerna. Spanjorerna var rätt hårdföra med att införa katolicismen men brydde sig, märkligt nog, inte om att påtvinga undersåtarna det spanska språket. Men självfallet är det många spanska ord som införlivats i filippinskan. 1898, efter en övermodig krigsförklaring, förlorade Spanien Filippinerna till USA. USA:s viktigaste insats som kolonialherre skedde på utbildningssidan. Efter bara några årtionden steg läskunnigheten från några få procent till 50% och 27% kunde prata engelska. Under andra världskriget ockuperade Japan landet. 1946 blev Filippinerna självständigt. Idag anses det vara en relativt väl fungerande demokrati, dock stora problem med korruption.