Profile
Blog
Photos
Videos
Hej.
Nu när vi har blivit av med vår GAP-grupp, och inte längre kan konfronteras, kan vi äntligen lätta på våra hjärtan och berätta om dem i ord som kan översättas i Google Translate.
Vår guide, Pascal, var en trevlig kille. Han var en aning vimsig, men vilken som helst erfaren GAP-ledare hade slitit av sig håret av frustration över den dysfunktionella grupp vi hamnat i. (Han rakade visserligen av sig allt hår dag 2, men i övrigt höll han god min)
Vi hade två medresenärer från Kanada. En (Jennifer) var Kanada-HongKong-hybrid och den andra (Rachel) var så "tall and blond" att hon faktiskt sa "I'm svedish" när hon ville skaka av sig män hemma i Calgary. Kinesen var en elaking. Alla visste det, och sista kvällen, efter vinprovningen uttryckte även Rachel sitt missnöje med sitt ressällskap ("I have my good friends, and then I have Jen"). Nu fick vi lite dåligt samvete, men för ett par dagar sen kände vi oss så överkörda av henne att vi bara ville stänga oss in på vårt rum och aldrig komma ut. Hon retade oss dagligen för vår klädsel och hårfrisyr och vad vi åt. Hon försökte styra vad alla i hela gruppen skulle göra tillsammans och när hon inte fick som hon ville blev hon arg och vägrade prata innan alla gav upp och hon fick sin vilja igenom.
Två av dem var från England och den ena blev uppriktigt ilsken när man antydde att han var från Brittannien. Tjejen (Nathalie) var jättegullig och snäll och hade rest iväg för att bota sin utbrändhet. Killen (Paul) pratade jätterolig engelska och älskade Harry Potter över allt i hela världen. Han hade nyligen besökt Harry Potter-world i Florida och köpt sig en trollstav. Paul blev lite förtjust i Emilie och blev så upprörd när han inte fick pussas sista kvällen att han faktiskt gick hem och blockerade oss båda på facebook. HEHE.
Den sista i ekipaget (Lidya) var en polack som med grov brytning introducerade sig själv som britt, eftersom hon sedan tre år var bosatt i London. Detta upprörde för övrigt Paul, som från den dagen skydde henne som elden. Lidya (med lite hjälp av Jen) retade gallfeber på Pascal med sina eviga frågor och sitt övermänskliga behov av kaffe och toalettbesök i tid och otid.
Nu var det tokigt länge sen vi har bloggat. På grund av ett missförstånd hade vi ju bara 1,5 dag i Buenos Aires så vi blev tvungna att express-sight-se. Buss nr.2 varade "bara" i 20 timmar och var nästan totaltom, relativt varm och mycket komfortabel. Särskilt med kaninsockorna på.
Tyvärr var det en dunderdryg servitör på bussen som kontinuerligt väckte oss (bara Emilie, Anne Marthe skulle kunna överleva Hiroshima utan att ens vakna) med diverse förnödenheter. Exempel på kulinariska upplevelser han erbjöd var empanadas, dulce de leche och chicken nuggets. Med Coca-Cola. Han erbjöd även cuddles till förtjusta tjejer från UK och Canada. Oss rörde han inte, för vi visade redan vid avgång hur ointresserade vi var av hans ömhetsbetygelser. (Alternativt: Vi hade kaninstrumpor på)
När vi ankom Buenos Aires hamnade vi, tillsammans med den snälla Kanada, i den roligaste taxibilen, med partymusik och en chaufför med tvärtom munkfrisyr. Tyvärr försämrades vårt totalintryck av huvudstaden när vi blev tilldelade ett kräkrum på hotellet. Trodde Argentina verkligen att lite parfym kunde maskera odören? Den som introducerar Glade Odor Neutralizer i Sydamerika belönas med nästa Nobelpris i Kemi, eller kanske rent av självaste fredspriset.
Efter en snabb dusch mötte vi upp vår grupp i lobbyn för att tillsammans gå på en liten city tour. När de andra damerna, efter ca. 1,5 timme, fortfarande inte var färdiga med att växla pengar, gav vi oss tillsammans med Paul på en upptäcksfärd precis som vi gillar dem - i ultrarapid.
Kvällen bjöd på Argentina Experience hemma hos Leon Lighthouse, en föredetta GAP-ledare. Där fick vi laga empanadas, äta vårt livs bästa biff, dricka vårt livs sämsta kopp te och prova diverse argentinviner.
Ni vet hur man ibland får höra att man ska bli bjuden på sitt livs godaste måltid? Att det ska explodera i smaklökarna och att magen ska vända sig ut och in i extas? Att regnbågar ska rinna ut ur öronen och ögonen ska ploppa ut ur sina hålor av upphetsning över det gastronomiska underverket? Hur det ska pirra av välbehag från topp till tå, ändå in i ryggmärgen och förändra ditt liv för alltid? Vi har fått höra detta ett otal gånger av vår goda far, och varje gång drabbats av en besvikelse för smärtsam för att beskriva i ord.
Ni känner säkert igen känslan av den oerhörda besvikelsen och skulle säkert, precis som oss, ta det med en nypa salt när Leon och Pascal garanterade oss denna makalösa måltid.
Föreställ er nu chocken vi fick när vi serverades en köttbit så delikat och silkeslen att Emilie fortfarande nekar sig själv att gå på toaletten. Anne Marthe övervägde seriöst att aldrig svälja tuggorna, att bara spara smaken i munnen för evigt, som en hamster. Men det gick inte. Den saftiga biffen smälte i munnen och försvann ner i svalget.
Efter den underbara biffmiddagen (som serverades helt utan tillbehör) fick vi åka upp på taket och se ut över staden. Vi hamnade i en defekt hiss med Kanada, och fastnade halvvägs upp. Med lite vin pumpandes i våra vener tog vi detta med en klackspark, och passade på att ta massor med foton innan Leon kom och frågade varför vi gjorde på detta viset. Dörren bröts upp och ut kom vi lika hela som innan. Utsikten var medioker.
Till efterrätt fick vi kakor med dulce de leche och spela mega-jenga, som elak-kanada förlorade. Straffet var att dansa silly chicken dance, och OM hon såg silly ut!
När vinet tog slut ville kocken gå hem, så vi slängde oss i ett par taxibilar och åkte till en bar i Palermo. Jen gick hem tidigt, Nathalie försökte pussa Pascal och gick och kräktes, Paul försökte pussa Emilie och gick hem tidigt (för att gå på facebook antagligen). Emilie fick dansa tango med en eldig argentinare och Anne Marthe fick klappa på Nathalie när hon kräktes. En bra kväll helt enkelt.
Dag 2 i Buenos Aires väcktes vi abrupt av en ilsken receptionist som ville att vi skulle checka ut (klockan 10, Pascal hade sagt 11). Honom hittade vi i pyjamas i lobbyn, med packningen klar, också utslängd från hotellet.
Efter frukost tog vi en taxi till Caminito, en roligt färgglad gata i B.A:s farliga strök, La Boca. Eftersom vi skulle på tangoshow på kvällen och tvingats packa ihop oss i all hast ville vi gå på shopping. Googlemaskinen gav oss två adresser till outlets, men efter 3 timmar i taxi runt om i Buenos Aires gav vi upp och återvände till hotellet för att piffa upp oss med det vi hade.
När vi kom till receptionen stod alla glada tangofolk redan piffiga och klara och väntade på oss. Tydligen hade tiden ändrats och vi fick gå i mjukisbyxor och finskor (som låg längst upp i säcken). Tangoshowen var häftig och vi är numera certifierade nybörjartango-dansare. Taggade efter den dundergoda biffen dagen innan beställde vi in ännu en biff men drabbades av en hjärtskärande besvikelse.
När kvällen var över tog vi farväl av våra vänner, utom Paul som inte kom, och tog taxi till flygplatsen. Väl på flygplatsen ca. 6 timmar innan avgång hamnade vi i chocktillstånd när monitorn sa "final call" och check-in-kassan var stängd. Vi knallade till informationen som två yra höns och blev informerade om att "det måste vara ett misstag". Så vi drog på oss våra kaninstrumpor och la oss i en marmorfönsterkarm och sov. Emilie har numera nedre luftvägsinfektion vilket aldrig kan skada i den tunna luften uppe på Machu Picchu.
Vi anlände Lima i tio tiden, checkade in på vårt hotell i Miraflores och intog ryggläge fram till kl 15. Därefter gav vi oss ut på panikshopping efter underställ, fleece och regnställ. Införskaffade varsitt par cargo-byxor med avtagbara ben för att inte se helt vilsna ut på trekking.
Eftersom ingen av oss riktigt förstått vad klockan var i Peru så blev vi tvungna att springa hem till hotellet för informationsmötet till vår nya GAP-tour. Som tur var visade det sig vara goda shoppingmöjligheter i Cuzco.
I morgon flyger vi till Cuzco, därifrån vandrar vi i fyra dagar till Machu Picchu och är tillbaka i Lima den 14 september. Oklart huruvida det finns wifi i anderna så kanske hörs om en vecka.
Godnatt och puss och hejdå
- comments
samuel Hej Milie och Matte, hej då. Vi har tittat på fålarna på din hand. Det såg ut som en banan.
mamma Hej mina vänner! Kanske skulle satsa på skrivandet i framtiden? Suveren beskrivning av grupp och mat! Skrattade högt!! hoppas det blir en flott tur tlll Machu Picchu!! Kram mamma
Johanna Håller med! Riktigt kul läsning! Nyfiken på hur det har gått med bergsbestigningen?? Saknar massor! Kraaam
Rune Boss Dear Anne Marthe Mjelstad, Please contact Gouda Travel Insurance as soon as possible. We need to talk to you. Email: [email protected] or call: Our toll free number from the US:888 213 5086 or 011 45 33156060 Best regards Rune Boss Assistance Coordinator Sejroegade 7 DK-2100 Copenhagen Tel: +45 3315 6060 Fax: +45 3315 6061 E-mail: [email protected] Web: www.gouda.dk
kåromelija Ja ni är fantastiskt roliga. Intet nytt under solen! Ser fram emot vykort från anderna!