Jag och mitt ankare..

Kände mig så långt från sjöman som man nästan bara kan för ett litet tag sen. Har just påbörjat resan från Koh Tao med slutdestination Phuket, eller Phuket och Phi Phi är nog mellanstopp på väg mot Vietnam tror jag att jag har bestämt mig för. Hur som helst - dagens äventyr - Börjar med att taxin inte kommer på utsatt tid så att jag inser att det är galet tight med tid att hinna till båten som ska ta mig från Koh Tao. Sitter på resorten och väntar. Svensson... Tänker att taxin kommer nog när som helst, jag ska inte vara till besvär. Svensson. När det gått 15-20 minuter inser jag att det är typ tio minuter kvar tills jag borde checkat in. Börjar känna mig lite stressad så jag frågar efter min taxi och får det svar som man allra helst vill ha - hade du sagt till? - ehh, ja! Har nog fortfarande inte blivit tillräckligt laid back för att inte planera i alla fall mina närmaste 24 timmar. Men det kanske kommer? Hur som helst, taxin dyker upp ungefär samtidigt som det är incheckning om inte lite senare, men jag börjar tänka att det blir som det blir. Kommer ner till piren och ska försöka leta rätt på biljettkontoret, kaos! Hittar till slut rätt efter att fått något bristfälliga instruktioner från de ändå välvilliga thailändarna som pekar mig rätt, ungefär, riktning. Hittar min kö och inser att det här kan ta tid, men vadå? Det går väl fler båtar? Men, jag tror numera nästan mirakel. En kö som ser ut att inte ha en början och inte ha något slut, ungefär som kön till damtoaletterna hemma på krogen. Det här kommer aldrig, aldrig att gå trodde jag. Men sen bara händer det, kön bara minskar och minskar och jag har biljetten i min hand hela 4 minuter före avgång. Gott om tid!

Sen var det just det där med ankaret. Att säga att det var "lite" sjögång är nog dagens underdrift. Jag klarade mig förvisso resan utan att behöva ta till de små påsarna som delades ut, men känner ändå att just idag hade nog en liten fjäril på skuldran vart en mer passande tatuering. Så kaxig var jag. Att jag dessutom hade packat ner åksjuketabletterna så fint i min necessär, i min stora ryggsäck, hjälpte ju kanske inte till.

Men jag klarade det och väntar just nu på nästa båt från Koh Phangnan (igen) till Surathani där bussen ska ta mig vidare till Phuket!

Föresten... har tagit den där åksjuketabletten nu.

Hörs!