Profile
Blog
Photos
Videos
Det är alltid samma sak när man är ute och reser tycker jag. Första tiden går relativt långsamt medan sista veckorna bara springer iväg. Sedan får jag även alltid känslan av att jag inte gjort och sett allt jag velat göra. Men å andra sidan finns ju länderna och platserna kvar, det gäller bara att ha tid och pengar att kunna återvända.
För tillfället sitter jag på Heathrow och väntar på mitt flyg till Stockholm ska gå. Har lite mindre än två timmar kvar att spendera på flygplatsen. Tur att det är en stor flygplats, den bästa jag varit på i alla fall. Terminal 5 är från 2008 och bara till för British Airways- superfräsch! Efter en elva timmars resa är jag lite sliten men det fungerar bra. Och guuuud vad skönt det ska bli att få sova i min egen säng! Det är alltid med blandade känslor man åker hem till Sverige. Att få träffa nära och kära, att inte vara en packåsna, sova i sin egen säng, ha rena och fräscha kläder och ytterligare sak som jag uppskattar mer och mer- det fungerande systemet vi har (för det mesta) i Sverige. Och jag erkänner: Jag älskar verkligen Sverige. Jag tror faktiskt att man måste komma bort ibland för att uppskatta det man har och inse att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan. Om det ändå vore lite varmare.. Haha.
Sist jag uppdaterade er var jag i Foz de Iguassu. Efter en tidig, men mycket snabb och smidig resa var jag tidigt framme i São Paulo, en av världens största städer med cirka 20 miljoner invånare. Helt sjuk hur det kan bo två gånger Sveriges befolkning (plus lite till) i en stad. Sedan är frågan hur många hemlösa det finns, och om dessa är inkluderade i antalet invånare. Som Beatrice sa: "20 miljoner, och säkert lika många hemlösa eller i favelorna".
São Paulo överaskade mig faktiskt positivt. Jag hade inga stora förhoppningar alls, och lite därför valde jag att bara stanna en natt där, vilket jag ångrar nu i efterhand. Största chocken var dock prisnivån i Brasilien. Förstår inte hur folk har råd att leva- priserna är likt de svenska, om inte högre. Frågade Alessandra om hon visste vad minimum lönen låg på. Hon sa att den var 620 reales, ca 3000 kr. Det går inte ihop helt enkelt, och med den inflationen som de har i Brasilien lär det inte blir bättre. Att landet är ett av världens mest orättvisa länder förvånar mig inte ett dugg. I höstas på Stockholms Universitet fick jag reda på att de rikaste i Brasilien tjänar ungefär 33 gånger mer än vad genomsnittet gör. Sedan kan man fråga sig hur många av de som har stora tillgångar har fått dessa på ett helt ärligt sätt. Korruptionen är enorm, både i Brasilien och i Argentina. Det finns inget förtroende för poliserna, och dessa gör heller ingenting för att ingripa då något sker framför ögonen på dem (enligt brasilianarna). När jag i lördags blev guidad av Alessandra i São Paulos historiska centrum gick vi förbi ett polishus, varpå hon sa "Här är polishuset och de gör ingenting". Lite tragiskt egentligen, poliserna om några är väl dem som man skall kunna lita på att de agerar om något sker?
Apropå korruption berättade Sanna igår, då jag träffade henne i São Paulo, att de på vägen till Mar del Plata i Argentina (en populär badort ca fem timmar utanför Buenos Aires) hade blivit stoppade då Leandro, en kille från Brasilien, hade BACKAT på en motorväg för att köra av på en avfart. Inte så konstigt att han blev stoppad av en polis (oerhört korkat att backa för det första, men sedan när det finns poliser?!). Hur som helst hade de stoppat honom och sagt att han skulle få indraget körkort samt böter. Han frågade då om de inte kunde lösa det på något annat sätt, varpå polisen svarar: "Ja, du kan ge mig 100 pesos (160 kr) så har detta inte hänt". Haha, han kom billigt undan och polisen fick då 200 pesos istället som tack. Helt sjukt, blir helt ärligt illamående. Men det är så det fungerar i Sydamerika, har du pengar ska du se att allt löser sig. Samma kille sa till Sanna att hon skulle höra av sig till honom om något hände henne i São Paulo, om hon skulle bli inkallad till polisen tex.," så skulle han få ut henne inom en timme". När vi var på "The argentine experience" och berättade för ägaren om vår upplevelse med La Boca matchen, och hur oseriöst allt var organiserat svarade även han: "Ja, hälften av allt som sker i Sydamerika sker inte på ett ärligt sätt". Den dagen Sverige blir på det sättet vill jag inte leva mer. Usch vilken hemsk värld vi lever i egentligen. Men å andra sidan finns det mycket bra saker med denna värld, och framför allt alla möjligheter som finns! Man ska vara optimistisk, men samtidigt får man inte vara naiv och tro bra om allt och andra. Sunt förnuft tror i alla fall jag är nyckeln och har i alla fall hjälp mig i Sydamerika när det gäller att undgå fara och obehagliga situationer. Sydamerika är, av det jag fått se, en underbar kontinent (och jag vet att kontinenten även inkluderar Nordamerika) med otroligt mycket att se och uppleva. Orättvisan som finns är dock aningen plågsam och kommer nog dessvärre alltid finnas där, men jag hoppas att det kan bli bättre i alla fall. Speciellt Brasilien har ju en väldigt stark ekonomi för tillfället och mycket exportvaror att erbjuda världen. Sen får man ju hoppas att tillgångarna i framtiden fördelas lite bättre i framtiden, och att något slags skyddsnät kan skapas.
Det var allt för mig. Snart är jag på svensk mark igen och det känns bra trots allt. Nu väntar nya äventyr hoppas jag J.
Puss puss!
- comments