Here I go again. Jag suger verkligen på att blogga. Det blir väldigt sällan och därmed känns det som att det finns hundra saker att berätta om.

Nu har jag fyra dagar att ta igen och återberätta. I måndags började skolan och jag hamnade i en klass med två brasilianare, två tyskar, en engelsman och en svenska. En ganska speciell grupp om jag säger så. Det är otroligt roligt att lyssna på när de berättar om sina länder och sina tankar och ideér. För någon dag sedan hade vi en diskussion om prostitution, om det är vanligt i våra länder osv. Engelsmannen tyckte att det var hemskt att så pass många människor säljer sina kroppar medan brasilianarna tyckte att det var som vilket annat yrke som helst, frasen "es normal" (det är normalt) användes. Jag och svenskan fick förklara att det självklart förekommer i Sverige men att det inte är ett speciellt stort problem då vi har en stat som faktiskt hjälper oss och att prostitution därmed inte är första alternativet vid arbetslöshet etc. Brasilianarna tyckte även att den mammaledigheten, observera MAMMALEDIGHETEN, som de har i landet, fyra månader är mycket, Argentina har ju faktiskt bara två. De tyckte att det var märkligt att så många pappor ville vara hemma med sina barn som det faktiskt finns i Sverige. Sedan kanske det skall tilläggas att en kvinna i Brasilien som fött barn inte är garanterad att få sitt jobb tillbaka när hon varit ledigt i en månad, hon kan utan problem ersättas. Vilket får en att fundera hur det då är möjligt att de har fyra månader. Ja, hur som helst har vi en del intressanta diskussioner. Min lärare heter Laura och har en väldigt argentinsk spanska, ibland är det till och med svårt att förstå vad hon säger. Jag antar att det tar tid att vänja sig, men det är väldigt svårt att själv anta den argentiska spanskan när man är van med den i Spanien. Själv tycker jag att argentiska är betydligt vackrare än spanskan i Spanien, den är på något sätt mjukare och de läspar inte (!). Kanske beror det på alla italienare som emigrerade till Argentina i början av 1900-talet? Jag får även höra en del "det är ett spanskt uttryck, i Latinamerika säger vi så här..". Ett exempel är "coger el tren" (i Spanien- ta tåget), vilket i Sydamerika har fått betydelsen "att knulla tåget" (logiskt va?). Så det är ett tips om någon skall till Sydamerika- använd istället frasen "tomar el tren". Ja, man får akta sin tunga helt enkelt.

Vad mer? Det har självklart blivit en del sightseeing. I måndags köpte jag, svenskan i min klass och en hollänsk tjej ett 48 timmars kort på en hop on, hop off turistbuss. Vi åkte runt i staden utan att kliva av eftersom vi var väldigt trötta efter första skoldagen.

Tisdagen började med att jag och min brasilianska rumskamrat inte kunde låsa upp dörren. Vi försökte vrida våra nycklar åt alla möjliga håll och skickade till och med nyckeln under dörren så att vår granne också kunde försöka utifrån. Vi ringde skolan som skulle skicka någon för att fixa låset. Efter ca en timme hade ingen dykt upp men en av tyska killarna vaknade och försökte med sin nyckel som inte heller fungerade. Med den fjärde nyckeln kunde vi låsa upp dörren och kom till skolan mer än en timme försenade.

Efter skolan åkte vi till La Boca, ett område i södra Buenos Aires, som är känd för sitt fotbollslag Boca Juniors, där bland annat självaste Diego Maradona "El dio" (Guden) spelade ett par år under 80 och 90-talet (med en proffskarriär i Europa däremellan). Vill ni veta varför Boca Juniors har färgerna gul och blå? Kanske inte, men jag berättar ändå. När klubben grundades (pappa- du borde veta årtal?) kunde man inte komma överens om vilka färger klubben skulle ha. Därför bestämde de sig för att ta färgerna på den första flaggan som de såg på ett skepp som la till i Buenos Aires hamn. Det var då ett svenskt skepp och därför har nu Boca Juniors färgerna gul och blå. Lite coolt tycker jag ;).

Det är ett område som är ganska fattigt och ruffigt men gatorna runt turistkvarteren är det ingen fara att gå på. Dock är det tydligen farligt för även argentinare att gå i vissa delar av La Boca, dag som natt, vilket inte förvånade en när vi åkte runt i området med bussen. En del skjul och tält syntes till i området. Däremot var det trevligt att strosa runt lite i La Boca, på gatan El Caminito, som är väldigt turistigt men annorlunda med alla sina färger.

På kvällen annordnades en liten välkommsmiddag i Palermo för nya studenter. Dock var vi bara fem studenter som dök upp, troligen för att skolan inte informerade oss om det, utan de hade satt upp en liten lapp i entrén. Vi satt med en lärare från skolan och vid bordet blandades spanskan, engelskan och svenskan hej vilt och huvudet var och är fortfarande koko pga. alla språk. Det var nämligen ytterligare en svensk tjej med på middagen som ironiskt nog bor i samma port som jag. Vi fortsatte vidare till en bar och hade det trevligt. Kom hem strax efter två och älskade det faktum att jag skulle gå upp fem timmar senare.

Efter skolan igår, onsdag, åkte vi vidare med turistbussen till ett område som heter Recoleta, ett av de dyraste områderna i staden. Där gick vi till den kända kyrkogården där Eva "Evita" Duante de Perón är begraven. Var en väldigt annorlunda kyrkgård mot vad vi har hemma i Sverige. Vi gick vidare till en galleria i området och åt frozen yogurt, svalkande och friskt. Det var faktiskt den första dagen då det kändes lite kyligt, vilket är märkligt eftersom det var 25 grader. Otroligt om man redan är bortskämd med värmen, hur ska det då gå sen när jag kommer tillbaka till Stockholm?

Torsdagen började med skola i fyra timmar och sedan lunch i en park. Sedan gick vi till Casa Rosada, Buenos Aires motsvarighet till Vita huset. Där fanns ett museum om Argentinas historia som vi gick runt i en snabbis. Fick förklarat av en guide att en del av museet besod av en del riktigt gamla saker, dvs. 200 år. Blev därmed ytterligare påmind om vilken ung kontinent Amerika är. 200 år för oss i Europa är ju ingenting. När vi gick ut på Plaza de Mayo några hundra meter därifrån hade de kända Madres de Plaza de Mayo börjat sin demonstration som de har hållit varje torsdag sedan 1977. Det var väldigt få mödrar kvar men jag beundrar deras mod och framförallt ork då varvet runt Plaza de Mayo i värmen såg allt annat än lätt ut. Långsamt men säkert med andra ord. Vi avslutade sedan turistandet med att vara väldigt orginella och dricka en frappuccini på Starbucks.

Är nu hemma men skall gå ner till grannen och äta middag. Sedan blir det utgång och jag räknar med att morgondagen kan bli aningen jobbig. Men man lever bara en gång. Hasta luego!

Puss på er!