Det är svårt att sätta fingret på vad jag gillar med Buenos Aires. Den stora variationen av allt egentligen kan man säga. I ena stunden känns det som att man är i Paris, sedan Barcelona och ibland även i New York. Det är nog detta som gör Buenos Aires till en ideal stad. Utbudet är enormt, känner du inte för att äta parilla (grillat kött) är det bara att gå ett par meter i Palermo så hittar du en sushi restaurang, eller varför inte mexikansk mat? Och för ett land som säger sig ogilla imperialismen tycker jag att det är lustigt att det finns en McDonalds, en Burger King och/eller Starbucks i vart enda hörn. Just imperialism gavs som ursäkt då en man på Beatrices jobb skulle förklara varför han inte talade engelska. Stoltheten för Argentina är väldigt tydlig, likaså stödet för den nuvarande presidenten, Cristina Fernandez de Kirschner. Enligt min lärare den sista veckan i skolan är nationalismen "mode" för tillfället. Efter den stora krisen 2001 i Argentina då valutan (argentinsk peso) devalverades, skapades ytterligare problem för detta land som i dagsläget kämpar för att vara den näst starkaste ekonomin i Sydamerika. Brasilien är tydligen etta med hästlängder, vilket gör att många argentinare väljer att läsa portugisiska. För tillfället är arbetslösheten i landet ganska låg, ca 6-7 %, dock lägger har jag lagt märke till hur rastlösa arbetarna är, de har inte mycket att göra, och om de faktiskt gör något går det inte att räkna med att det skall gå fort. Med det sagt, bör det även tilläggas att ca 30 % av Argentinas befolkning lever under fattigdomsgränsen. I just Buenos Aires är detta inte lika synligt. Däremot tror jag att jag aldrig sett så många hemlösa som jag sett i denna stad. Dock är jag inte chockad, med de priser de har i Argentina som beror på den minst sagt ostabila peson förstår jag att det är många som inte har råd att betala hyra, mat, osv. Hur lönenivån ligger har jag inte koll på men med tanke på att folk reagerade starkt på att tunnelbanepriset gick upp från 1 peso till 2,5 peso (från ca 1,5 kr till 4 kr) måste tyda på att fickorna hos porteños (buenos aires borna) inte är allt för djupa.

Tja, trots ständigt tutande bilar, otrevliga bartenders, servitriser/servitörer, noll respekt för andra, taxichaufförer som vill tjäna extra pengar och därför åker runt halva stan, falsk sedlar och det faktum att du aldrig kan lita på att någon talar sanning (vilket i och för sig gäller världen i allmänhet) så kan jag knappt vänta på den dag då jag återvänder till Buenos Aires, och känner jag mig själv rätt dröjer det nog inte allt för länge. Så är det någon där ute som funderar på att åka till Buenos Aires säger jag bara- ÅK! Allt tjafs om att Sydamerika är så farligt tycker jag i alla fall i denna stad är bulls***. Jag blev inte av med en enda krona (eller peso) eller värdesak trots att jag inför resan hade räknat med det. Självklart gäller det att vara på sin vakt, hålla koll på sina värdesaker, läsa på vilka områden man inte ska röra sig i osv. Men det gäller väl även i Stockholm? Faktum är att jag aldrig kände mig rädd under mina fem veckor i Buenos Aires, det kände jag faktiskt ibland under mina månader i Barcelona. Det enda som var lite obehagligt var vid ett tillfälle var då jag och Beatrice hade ätit en tidig middag i Palermo och skulle röra oss hemåt och en ung tjej korsade gatan och frågade oss om vi hade två pesos. Hon såg helt påtänd ut, var svart runt ögonen, och hade kompresser över nyckelbenen och bröstet. Hon fortsatte efter oss men ropade på några killar. Hon önskade väl att de kanske gav henne en slant. Hur som helst kändes det som att hon skulle kunna rycka ens väska eller något men som tur var vi ju två så det kändes aldrig riktigt obehagligt. Just tiggeri är något som varit oerhört synligt i denna stad. Om du åker tunnelbanan en tid då det inte är rusningstrafik kan du räkna med att minst fem personer försöker sälja något till dig, inte allt för sällan är det barn som säljer pennor, hårtofsar eller jonglerar eller likande. Man vill ju köpa av dem alla, men skulle jag göra det skulle jag inte ha några pengar kvar. För mig som svensk är detta hemskt att se, men brasilianarna som är vana vid detta menar på att man inte ska köpa eller ge dem några pengar då de lägger pengarna på droger eller så är det någon liga som tar pengarna från dem. Usch säger jag bara.

Men trots allt säger jag bara- Mi Buenos Aires querido (Mitt älskade Buenos Aires) som den kände tangosångaren Carlos Gardel en gång sjöng.

Puss på er!