Sista inlägget, bättre sent än aldrig.

Att resa till Latinamerika har alltid varit en dröm för mig. Fråga mig inte varför. Jag har alltid, utan att veta varför, varit förälskad i kontinenten.

Jag är stolt över mig själv som lyckades förverkliga min dröm. 1,5 års slit på Gardermoen var det helt klart värt. Trots tidiga mornar och sena kvällar, stress och ryggont. Jag vill ännu en gång tacka alla underbara människor för att tiden i Norge blev så bra den bara kunde bli. Speciellt tjejerna på UC - ni är bäst!

Jag har levt i en dröm nu i 6 månader, jag kan inte beskriva det bättre än så. Världens bästa dröm som jag aldrig ville skulle ta slut. Jag älskar Latinamerika på alla sätt och vis! Musiken, människorna, dansen, maten, språket (om man bortser från Brasilien såklart!) klimatet, och det faktum att tid inte är så viktigt.

Jag tillbringade varje dag i 6 månader tillsammans med Emma. Vi var ifrån varandra sammanlagt 2 dagar under de 6 månaderna, och de 2 dagarna saknade jag henne hela tiden.

I mars kom Jenny. Som jag hade längtat! Jag minns dagen vi skulle hämta henne på flygplatsen som om det vore igår. Jag var som ett barn på julafton. Pirrig i magen så jag nästan trodde jag skulle kissa på mig!

Emma och Jenny, mis mamacitas. Ni är världsbäst!!!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, det är bara det att ni ändå aldrig skulle kunna förstå och jag tror heller inte ni skulle vara så värst intresserade.

Jag, Emma och Jenny har minnen tillsammans som vi aldrig kommer glömma och som bara vi kan förstå. Jag älskar det.

Jag saknar Latinamerika och allt där till, väldigt ofta. Det finns så mycket minnen som helt plötsligt kommer tillbaka. Oftast är det när man hör någon låt random på radion, ser något inslag på tvn eller när det kommer spanska kunder från UC.

Jag vet att jag någon gång kommer att åka tillbaka. Favoriterna var helt klart Peru, Ecuador och Little Corn Island, Nicaragua. Förresten, Brasilien var också bra, och Mexico, t o m korrupta Belize, och för att inte prata om Utila, Honduras. Hela resan var perfekt, om jag skulle få göra om det så skulle jag göra om det exakt likadant.

Idag firar jag min födelsedag i Norge, jobbandes på UC - where it all started. Nu sparas det pengar inför nästa resa som förmodligen sker i höst!

Jag vill också tacka mina bästisar Rebecka och Annie för att ni alltid finns där. Trots att jag bor i Norge och har varit ute och flängt i ett halvår. Whatever happens, we will still be friends forever.

Tack ni som följt mig på bloggen!