Montañita jag alskar dig!

Direkt man klev ut bussen fylldes man av en skon kansla i hela kroppen, man kan inte annat an alska Montañita fran forsta stund. Det ar som en liten, liten by precis vid stranden, reggaemusik, turister och hippies overallt. (Att det var mycket turister gjorde oss inte ett dugg, da vi knappt traffat nagra pa hela resan.)

Hostelet som lag bara 3 minuter fran centrum och 3 minuter fran stranden visade sig vara varldens sotaste. Vi delade "rum" eller snarare tak med 8 andra personer. Sa vi sov alltsa utomhus, med enbart lakan och myggnat. Havsutsikten var ju dessutom pricken over i:et. Pa hostelet bodde skona manniskor fran overallt utom Sverige.

Forsta kvallen at vi varldens godaste tacos innan det blev det forfest med manniskorna pa hostelet och senare utgang. En massa olspel, goda/billiga drinkar sang och dans. Dessutom traffade vi Mila, hon vi bodde hos i Quito. Helt klart en lyckad kvall.

Andra dagen blev det strandhang. Men det ar sa fruktansvart varmt (bade har och i Montañita) sa inte ens jag kan ligga och sola langre an 5 minuter innan jag maste doppa mig igen. Senare gick vi till ett spa och vaxade oss lite overallt, igen, haha. Anyway, senare pa kvallen blev det fest igen. Komiskt nog hamnade vi vid ett bord med 5 amerikaner i alder 50 - 60 bast. Snacka om skona manniskor, garanterat rika som bara den och sadar blasta som bara amerikaner kan vara. Ett av paren var pensionerer och reste i princip hela tiden och hade hus lite overallt i varlden. Vi satt och snackade i sakert flera timmar, drack drinkar innan jag och Emma gick ut och dansade. Ovantad med riktigt kul kvall!

Sista dagen chillade vi runt lite i byn och pa stranden. Vi gick aterigen till spat for att fa manikyr och pedikyr for bara 70 kr. Och jaaavlar vilka fina naglar jag har nu, fransk manikyr och pa ena ringfingret har jag en blomma i blingbling - me like.

Pa bussen tillbaka till Manta sov vi som stockar hela vagen, haha.

Men nu till nagot mindre roligt. Nar vi kom tillbaka till barnhemmet borjade forst jag kanna i magen, typ som kramper men tankte inte mer pa det. Sa vi at lite och sen gick vi och la oss. Mitt i natten vaknade jag utav annu mera kramper, nastan sa att jag ville grata. Och in pa toan och sen var det kort. Sen inte langt efterat sa blev Emma likadan. Sen lag vi och gormade ikapp i sangarna och sprang framochtillbaka till toaletten, vi sket helt enkelt ikapp. Om man nu kan kalla det skit, eftersom det mera var som brunt kiss. (Om intresseklubben antecknar) Sen som vanligt nar jag ar sjuk sa borjade jag spy ocksa, skrall. Vi trodde att det inte kunde bli varre, men nar det var som varst slutade vattnet att fungera och flakten la av.... Ni kan ju bara forestalla er hur vart badrum sag ut efter den natten for att inte tala om stanken.......... Formodligen var det nagon slags matforgiftning. Vi kanske ska sluta ata mat fran gatan for 10 kr?

Vi var sa tacksamma att vi var pa barnhemmet och inte pa hostelet i Montañita kan jag lova er. De som jobbar pa barnhemmet gick och kopte vatten och piller at oss sa nu mar vi mycket battre igen och har t o m kunnat ata utan att varken skita eller spy. Vilken lycka!

I morgon flyger vi till Panama! :)

"Que rico!"