Profile
Blog
Photos
Videos
Idag skulle bli dagen då vi testade de publika transportmedlen i Panama.
Dagen började spännande!
Vi hade bokat en "taxi" för att komma till bussen. Vi tänkte att 25 minuter borde ju räcka för att åka 1.5km bilväg. På utlovad tid klockan 05.50 stod vi utanför det hostel som erbjudit tjänsten, men ingen var där. Vi knackade på och den trötte herren öppnade, frågade vad klockan var och släpade sig sedan ut till bilen. Vi packade in våra grejer och var på väg... trodde vi. Det visade sig att startmotorn nätt och jämt gick runt och bilen startade inte. Vi försökte putta på den men bilen rubbade sig inte en meter.
Nu var det 18 minuter kvar tills bussen skulle gå och vi gav upp och beslutade oss för att springa. Det var varmt och packningen var tung, så vi bestämde att Linn skulle springa i förväg och försöka hålla kvar bussen några minuter.
Efter stt ha sett Linn försvinna runt hörnet hörde jag någon ropa "te ayudo?", ska jag hjälpa dig. Det var en kille som var påväg till jobbet och jag tog glatt emot hjälpen. Efter en svettig och hastig promenad möttes vi åter. Det visade sig att bussen skulle gå 5 minuter senare än vi fått information om och vi hann fram! Killen som hjälpte oss fick 10 dollar som tack och vi satte oss på den hyffsat fräscha bussen till Sona.
Vi märkte att det fungerar lite annorlunda med bussen här. Chauffören stannar glatt och småpratar med folk han ser om han känner för det och det finns inte så många busshållsplatser. Istället tutar bussen när folk går längs med vägen och vill någon med vinkar de in bussen. Vinkar de på ett annat sätt hälsar de bara och chauffören tutar glatt tillbaka.
Efter cirka 1.5 timmar nådde vi Sona. Det visade sig att bussen vi skulle åka med till Panama City skulle gå redan om 5 minuter, inte om 40 som schemat sagt. Stressat blev vi påvinkade på den inte alltför fräscha bussen till Panama City. Den saknade toalett, så det gällde att ta tillvara på tiden och göra ett snabbt toabesök innan bussen lämnade utgångsläget. Även denna buss tutade på folk och stannade lite här och där, även om det nu fanns betydligt fler busshållsplatser.
Efter en stund klev det på en asiatisk kvinna som skrek på kinesiska och verkade förvirrad. Hon pratade med folk på bussen som om hon kände dem, men de verkade aldrig ha sett varandra tidigare. Bussen fylldes på med folk under den nästan 5 timmar långa resan till Panama city.
Färden i sig gick smärtfritt, men segt. På tv:n på bussen spelades massa låtar med väldigt dåliga musikvideos. Enligt musikvideorna var den vanligaste sysselsättningen här att spela dragspel, samtidigt som man bråkade mycket med sin fru.
Den ena kassa videon efter den andra byttes av på tv:n men tillslut hade de 5 timmarna gått och bussen hade nått albrook station. Vi tog en taxi till hotellet och beslutade sedan att testa tunnelbanan tillbaks till albrook, där ett stort shoppingcenter låg. Efter en stunds förvirring kring hur vi skulle betala kom en herre fram och frågade om vi behövde hjälp. Vi behövde tydligen köpa ett kort för att åka på tunnelbanan, men han erbjöd sig att vi bara kunde betala 1 dollar till honom så släppte han in oss med sitt kort. Det finns mycket hjälpsamt folk här!
När vi kom fram till vår station insåg vi att vi inte kunde komma ut utan ett kort. Linn var lite orolig att de skulle tro att vi plankat, men efter att vi förklarat att vi inte hade något kort var det inga problem att gå igenom med hjälp av en av de anställda.
Resten av eftermiddagen spenderade vi på shoppingcentret, där vi hittade lite saker stt köpa och vi hittade tillslut även solskydd inför resan till Kuba, där tillgången på sådant är begränsat.
På kvällen åt vi på en restaurang nära hotellet, där Linn fick den godaste sushin hon ätit!
Nu är det dags att krypa ner för att förberdeda inför resan till flygplatsen vid 04.30 imorgon. Sedan väntar Havanna och Kuba!
Internet-accessen kommer förmodligen vara begränsad framöver, så det kan hända att det blir sämre med uppdateringar :)
- comments