Profile
Blog
Photos
Videos
Tolv timmars resa mellan Don Det och Kambodja. De rutinerade backpackersarna ropade till för sent om att de extra avgifterna vid gränsen var olagliga, och nu känner jag mig smutsig som har bidragit till korrutpionen i Sydostasien. Gubbarna vid gränsen ville inte ge några kvitton för de extra dollarna här och där, och nu vet jag att jag ska bråka mer nästa gång.
Vi valde den enkla vägen och lät oss bli iväglurade till ett hostel av en kille som åkt med på bussen för att locka till sig gäster. Vi fick ett dubbelrum för fyra dollar utan handfat, med klibbiga ytor och staketutsikt, och bestämde oss för att budgetbudgetresenärsleken gått till överdrift. Efter en natt med upprepade vägglöss-mardrömmar har vi bytt till ett fräscht tiodollarsrum med AC och Wifi.
Vår tuk-tuk förare hette Pol. Jag var nära att säga "ah, som i Pol Pot!" (Jag läser en biografi om mr. Folkmord, men har inte hunnit fram till biten då han blir ond än) när han presenterade sig, men stoppade mig själv i sista sekunden. Pol bestämde sig för att bli vår vän/chaufför/plåster och hjälpte oss till Indiska ambassaden. Där träffade vi en man som mellan raderna gjorde det klart för oss att han personligen inte ville att vi skulle få komma till hans land, men att vi kunde göra ett nytt försök på måndag, när vi fixat en kopia av vårt kambodjanska visum.
Igår besökte vi kungliga palatset -många fina hus. Sedan blev vi uppraggade av en trevlig Tuk Tuk förare som föreslog att vi skulle gå på Kambodjansk boxning. En tevesänd match utanför stan, väldigt få turister, och många lokalbor. Boxningen var till musik, så det blev rätt häftig stämning.
Efter boxningen åkte vi till Rachel, en av mina lärarvänner från Kina, som nu jobbar för en välgörenhetsorganisation här i Phnom Penh. Hon bjöd på hemlagad mat i sin palatsliknande lägenhet, inann hennes kambodjanske kollega Panji tog oss till en nattklubb i närheten.
En actionfilm visades på projektorskärmar (jag tänkte på Allstar där vi inte visade något våldsamt på kvällarna eftersom det kan inspirera fulla människor till att göra knäppa saker), försäljare för olika ölmärken försökte sälja dersa ölmärke till oss, så vi hade ca fem servitriser runt oss och vi såg inga andra västerlänningar. Efter en stund tog vi oss till dansgovet, men efter vi dansat en låt blev det paus. Hela det fullpackade dansgolvet tömdes på tjugo sekunder och ett halvtimmes långt framträdande med liveframförda, partystämningsdödande ballader tog sin början. Efteråt dansade vi tills vi var svettiga, Panji hade mjälthugg och min axel gjorde ont efter allt viftande med armarna.
- comments