6/2 Söndagsnöje

Klockan 07.15 imorse ringde min telefon. Fast jag trodde att det var Elinas, för vem ringer så tidigt en söndag. Men det var till mig. Och vem ringer så tidigt en söndag tänkte jag igen? Det var en kollega till Jerker, Livia, en läkare som är från Phnom Penh. Hon frågade om jag ville möte henne en timme senare, så skulle hon visa mig staden. Eh? Jag var något tveksam och trött, första natten jag fått sova...men sånt kan man ju inte säga nej till. Elina skulle åka ut till Kompong Cham på eftermiddagen, där ska hon stanna en månad, så hon fick hänga med så kändes det lite bättre. Vi blev hämntade med bil och även Phalla, Jerkers assistent var med. Först ville de bjuda oss på frukost och vi åkte till något kinesiskt ställe. Kineser äter inte så mycket vegetariskt... Vi fick lämna eftersom både jag och Elina inte äter kött..det kändes lite dumt. De tog oss istället till ett hamburger ställe (?!) där det enda som vegetariskt var pizzan...så det blev frukosten :) (tur jag hade hällt i mig lite mjölk och flingor innan).

Efter det blev vi runtkörda i staden, de visade oss ryska marknaden, diamond island, bron där så många dog under vattenfestivalen m.m. Vid kullen där Wat Phnom ligger stannade vi för lite sightseeing. Enligt legenden är Wat Phnoms första delar från 1300-talet (Wat = tempel, Phnom = kulle, så templet på kullen, för övrigt stadens enda). Då hittades fyra stycken Buddha statyer av fru Penh i Mekong floden och bars upp till kullen. Samtidigt bildades också staden Phnom Penh, Penhs kulle.

Vi tackade Livia och Phalla för deras generositet och gästfrihet, något som svenskar verkligen kan lära sig här. Människorna här ger så mycket, även om de kanske själv har väldigt små resurser. Livia är som sagt läkare, men jobbar man på en NGO (non-governmental association) så är lönen väldigt låg. Hennes dotter har precis flytttat till USA för att gå på college genom ett stipendium. Stipendiet täcker långt ifrån alla kostnader, och Livia måste använda halva sin lön under de närmsta åren för att hjälpa sin dotter (som är en väldigt duktig student). Phalla är egentligen lärare men har inte råd att jobba som det, eftersom lönen bara är ca 30 (!) dollar i månaden. Hennes lön här är lite bättre, men hon och hennes man har ändå inte råd att bo själva utan bor med sin familj ännu. Kontrasterna är enorma mellan Kambodja och Sverige.

Innan Elina skulle åka åt vi lunch på Friends-restaurangens "syskonrestaurang" Romdeng. Också helt fantastisk mat, svårt att förstå att man kan få helt otrolig lyxmat för en femtilapp. Jag tvungen att ta en dessert också, det blev glass - ingefära/citrongräs och passionsfrukt/kokos...ja, det var minst lika gott som det låter. För mig och min vattenabstinens avslutades dagen med en simtur på ett hotell vid floden - vilken dag!