Profile
Blog
Photos
Videos
Banff!!!
För att göra en oväsntlig historia kort. Blir jag understimulerad så blir det inte bra. Är bra på att koka ihop saker. Så vad gör man om man har följande:
1 st hyrbil med obegränsad körsträcka
1 vecka ledigt
1 st kamera
2 st vänner i Kanada
1 st GPS
1 kg bristande förstånd
Jo man lägger detta i en gryta o låter det smälta samman. Sen tar man beslutet att köra 770 mil på 8 dagar. Kanske inte smart. Men definitivt värt det. En grym tripp blev det.
Såhär gick det till i korta drag:
Dag 1:
Åkte från LA med målsättning Salt Lake City (SLC). Tänkte stanna i antingen Zion eller Bryce ntl park. Det blev Zion. Fin park absolut men inte värd någon längre omväg.
Dag 2: Sov i SLC o fortsatte mot Yellowstone. Kom fram till parken vid 15-tiden. Mkt trevlig mottagande av Ranger Greg som ritade upp en strategisk attackplan för hur jag skulle angripa parken. Följde den till punkt o p**** o höll på att bli inlåst. De stängde av de flesta vägarna 22.00 för vägarbete. Hade tagit mig halva natten att köra runt o komma till mitt hotell. Men lite gas, dåligt omdöme o en o annan vågad omkörning löste sig detta också. Yellowstone är grymt fint. Väl värt alla omvägar som krävs.
Dag 3: Steg up 04.45 för att göra mig en timeelapse film över soluppgången i Yellowstone. Möttes av en dimma tät så endast en Londonbo hade känt sig bekväm. Man såg 10 meter framför sig. Soluppgången var säkert fin. Om man hade suttit i en helikopter. Jag satt vid ett rykande illaluktande potthål i 2 plusgrader o gav inte upp. Kom fram en britt och frågade om mitt mentala tillstånd. Svarade att det är okej och att man som sann naturfotograf måste härda ut. Erkände aldrig att jag totalt missat att Yellowstone ligger 2000 meter över havet och att man med arslet o en krita hade kunnat räkna ut att det knappast är lika varma arla morgontimmar som Santa Monica. Efter att jag hjälp till med återskapandet av jordens glaciärer i form av frysskador på mina blodådror så fortsatte jag med att åka till Old Faithful för att få se ett litet trevligt utbrott. Fantastiskt vackert blev det i morgonsolen. Körde norrut genom parken o kom upp i Montana. Ställde in GPS:en på Banff och fick den trevliga domen att det endast var 108 mil dit. Någon borde sätta upp varningsskyltar på Kanada att landet är stort och inte alltid är proportinerligt med ett kartblad. Kom fram till Banff vid 23-tiden. Parkerade i väntade in min kära vänner Herr Sjöberg o Tant Palm. Den anlände en timme senare. Vi hittade en grym parkeringsplats där vi fällde säterna i våra bilar o sov för natten.
Dag 4: Åkte runt med Herr Sjöberg o Tant Palm i Banff ntl park. Vackert så tårarna sprutar. Herr Sjöberg påpekade ivrigt att det kommer kokas majs till middag. Trodde han skojade. Visste inte då att Herr Sjöberg o Tant Palm hade köpt på sig majs i såna mängder att de var en bidragande orsak till det stigande världsmarknadspriset. Men gott var det. Levde billigt vildmarksliv ett par dagar i Kanada. Vi åkte runt o såg vattenfall som var grymt överskattade, såg elk, köpte fotoutrustning, världens smartaste batteriladdre o på kvällen var det björnspotting som gällde. Såg inte en enda björn. Däremot fick jag se o tala till en Indier som glatt visade upp bilder o filmer på en björn han sett några minuter tidigare. Gillade inte Indier just då. Vi hade åkt runt i 4 timmar utan att se nåt o så kommer han. Irriterande. Han var resans SIIPAS. Låter ju nästan lite indiskt oxå.
Dag 5: Började dagen med att fastna 2 timmar i en bilkö på motorvägen. Herr Sjöberg o Tant Palm fick givetvis se hur mkt björn som helst under tiden. Något som de med ett stort leende påpekade när vi träffades. Just då gillade jag inte Herr Sjöberg. Åkte vidare upp mot Lake Louise. Skulle ta världens bästa björnsafari-lift upp på fjället. Just då var det världens effektivaste dimma som stoppade oss. Var bara att lägga ner. Men fick köpa mig en kopp Starbuckskaffe i alla fall. Under eftermiddagen åkte vi vidare upp mot Jasper. Då hände det otroliga. En liten vacker, söt svartbjörn stod o hängde vid vägen. 400 000kr och 6 år senare fick jag äntligen sen en björn. Ett trevligt litet möte. Tror dock inte de andra som stod vid vägkanten kände samma sak när jag rattade in min lilla banangula bil mitt bland åskådarna o tog bästa platsen. Fick lite sura blickar på mig. Men det berörde mig inte. De borde ju förstått att det bara finns två saker som får en svensk att "go bananas". Antingen rea på alkohol vid tyska gränsen eller en kanadensisk svartbjörn i en bärbuske. Fortsatte upp till Jasper. Åt en pizza som var jäkligt bra efter att ha ätit majs i 35 måltider. Åkte vidare till ett litet badhus med varma källor. Grymt gott.. Nu hade jag 283 mil till LA
Dag 6: Vände söderut tillsammans med Herr Sjöberg o Tant Palm. Körde ihop ner till amerikanska gränsen. Tog avsked, lovade varandra att detta får absolut aldrig upprepas igen. Gled över amerikanska gränsen o fortsatte söderut. Var bara att pumpa mil..
Dag 7: Resan fortsatte söderut. Tänkte jag skulle få till mig en uppkörning när jag kom in i kalifornien. Men nu har någon SIIPAS bestämt att hyrbil är det enda man inte får köra upp i. För det är ju bara kanske det bäst försäkrade fordonet i USA. Blev inget med det. Gillar inte SIIPAS just nu.
Dag 8: Framme i LA 15-tiden på fredagen. Kollade trippmätaren. 770 mil. Känns lite manligt faktiskt.
Nästa gång tänkte jag kommentera lite hur det är att gå i skola här..
Ha det gott
- comments