Sista dagen hemma i Sverige, imorgon bär det av mot USA och en massa nya förändringar. Jag kommer att bli en fattig student, det var länge sedan! Jag kommer även att göra mig hemma i en ny, betydligt större stad än gamla hederliga Stockholm, New York. Men först väntar tio dagars semester i Maine med Emi, Mike och barnen. Låt mig påminna om att det är välförtjänt semester! Det ska bli intressant att besöka Maine, enligt Emi påminner det mycket om Sverige. Jag har även fått veta att Maine är "the Hippie-state". Tidigare har jag ju bara varit i "the Alien-state" (Nevada), "the Mormon-state" (Utah) och "the Grand Canyon-state" (Arizona). Undra vad New York kommer att bli för stat?
Jag kan inte riktigt förstå vad som faktiskt väntar där borta på andra sidan havet, eller att jag inte kommer att vara hemma på många, många månader. Det är mycket att ta in faktiskt, jag har nog inte insett hur länge jag faktiskt kommer att vara borta förrän jag började säga hej då till folk och insåg att jag är blödig och gråter. Det är ju inte okej, jag har inte ens sagt hej då till min familj än. Det kommer nog sluta i en och annan tår.
Väskan verkar vara färdig packad, 17 kg väger den bara! Dock är den proppfull, det finns nog inte en enda luftficka kvar att fylla och det är ändå några saker till som ska ner. Nu är det bara att vänta tills man blir tillräckligt trött innan man får gå och lägga sig, jag ska försöka vara utvilad inför den fantastiska flygningen på 9 h, bytet av flygplats i NYC samt den korta sträckan till Maine innan jag äntligen får träffa Emi igen. Ibland går tiden för sakta, ibland går tiden för fort, varför kan man inte bara vara nöjd?