Egentligen är vi inte kvar i North East Harbor längre då vi sitter på bussen från Bangor till Boston - tack och lov för Wifi! Men vi har varit i NE Harbor sen i torsdags. Vi tog nattbussen strax efter midnatt från New York, ett byte i Boston (så nu har vi varit där också!) och vi kom fram strax efter 11 am. Det var otroligt skönt att komma bort från storstan, välbehövligt om inte annat! Så bi bytte ut nattklubbar och drinkar mot barn och leksaker. Emi och Mike bor bra långt ute på landet, mobiltelefonerna har knappt någon mottagning. Det var så mörkt att man kunde se stjärnorna, vilket man inte gör så ofta i stan. Ja, inte för att vi har gjort sjukt mycket stjärnskådning i Harlem om nätterna, men det var trevligt att veta att de satt kvar!

Det har intagits en del vin, på ett vuxet och sofistikerat sätt förstås samt spelats lite sällskapsspel och � t*** en hel del snacks. Självklart lyckades vi komma precis innan hummer säsongen börjar, vilket gjorde mig lite rädd då jag lovat Amanda hummer tills det sprutar ur öronen. Hela fredagen letade vi efter hummer men allt var stängt. Amanda började sakta önska att hon aldrig följt med med då kom Mike och räddade dagen igår! Ett litet ställe var öppet! Vi braveade dit i regnet och letade i en kvart innan vi ens hittade ingången - lätt värt! Sen åt vi så mycket hummer till middag... Asså fatta att äta en hel middag med BARA hummer, man behövde inte fylla ut med bröd eller nåt! Och så billigt! Vi fick sju humrar för 100 dollar, enorma humrar. Hemma kostar typ Maine hummer 350 kr/kg. Inte illa!

Det har varit helt underbart att spendera tid med Ronin och Saaya. De är så himla stora nu! Tiden går alldeles för snabbt, jag tyckte inte alls det var länge sedan jag var i Las Vegas och Ronin var en liten baby. Nu är han fem år och har en egen vilja, en ganska stark vilja också... Man kan liksom inte underhålla honom lika lätt. Saaya är ju enklare, hon är bara 2,5. Henne kan man fortfarande leka kurragömma med bakom soffan. Det var härligt att få umgås med Emi också, vi ses ju inte så ofta men när vi väl ses är det som att vi aldrig har varit ifrån varandra. Jag önskar att jag kunde ha stannat längre men New York kallar och vill ha mig tillbaka. Det är slutspurt i skolan nu, knappt fyra veckor kvar och vi har hur mycket som helst att göra. Antar at det är lika bra att börja nu på bussen så kanske man kan få sova lite inatt. Om inte så blir det fjorton koppar kaffe och en "all-nighter" som vi säger här i USA :P