Profile
Blog
Photos
Videos
Sulawesi, what happened?
Efter bara nagra fa timmars somn efter en natt ute i Kuala Lumpur tog vi os till flygplatsen for flyg mot Manado, Sulawesi, Indonesien. Flyget gick pa utsatt tid och nar vi landade i Manado tog det sin lilla stund for att passera genom alla instanser (satt bara en gubbe pa att fixa visum). Efter att visum var betalt och vi klivit igenom passkontrollen och hamtat vaskorna begav vi oss mot utgangen dar en taxi fangades. Erbjudanden om fast pris 80.000 IDR avbojdes till farmon for taxameter som skulle vara billigare, enligt guidboken ca 60.000 IDR frna flygplatsen in till stan.
Taxichaufforen var forstas ett javla as som korde runt oss i cirklar vilket vi inte forstod forens nar vi efter ett bra tag i bilen fragade om vi snart var framme vilket vi var sekunden efter.. Notan? 112.000 IDR men da han saknade vaxel forsokte han fa 120.000, glom det, 110.000 IDR fick racka gott och val!
Nastan alla boenden kring dar vi blev avslappta var fulla inkl. dem i guiden och nagra vasterlanningar var det inte som inhyst sig i dessa, det var indoneser. Det enda lediga vi hittade kostade 150.000 IDR/natt vilket far anses som valdigt dyrt i jamforelse med vad vi tidigare betalat. Frukost ingick dock men stommen fungerade inte nar det var dags for var forsta frukost varpo vi fick toast som inte var toastat med smor och chockladstrossel, inte det basta till frukost kanske. Vi borjade tidigt for att forsoka hinna med sa mycket som mojligt. Bunaken National Park stroks dock tidigt da det var alldeles for dyrt att spendera nagra natter dar. Istallet bestamde vi oss for att ta oss till Togean Island's. Sagt och gjort, ater till boendet, checkade ut, tog vara vaskor och knallade mot huvudgatan.
Val pa huvudgatan fangade vi en 'mikrolet', lokal minibuss till busstationen dar vi trodde vi kunde ta buss till Gorontalo for vidare resa mot Togean Islands. Dock var det for sent, bussarna gar pa morgonen sa det fick bli minibuss istallet for 80.000 IDR p/p vilket var overkomligt. Efter lite mer an halva resan fick vi antligen stanna och ata lunch, fisk med ris och gronsaker, smarrigt! Bilresan gav i ovrigt upphov till stress och nervositet, foraren korde som om att det var ett F1-race och han sa sjalv vi nagot tillfalle nar han sag vara krampaktiga tag om handtagen i bilen "Stupid driver? Hahaha" varpa jag repeterade vad han sagt. Han bara garvade och fortsatte i samma anda.. Tack!
Efter nastan 10 timmar var vi antligen framme vid busstationen i Gorontalo. Det var morkt och nastan helt utan belysning, utover det hade vi inte en aning om vart vi skulle eftersom det inte stod nagot om denna stad i guiden. Det enda vi visste var att det gick en bat i veckan, fredag fran Gorontalo till Togean Islands. Efter lite letande hittade vi ett boende for 75.000 IDR per natt alldeles intill busstationen, nagot vettigt matstalle hittade vi dock inte. Kort efter att vi checkat in blev jag (las Hugo) sjuk och kraktes och blev senare under natten aven dalig i magen. Julia blev inte sjuk vilket vi till en borjan tyckte var markligt eftersom vi atit samma saker tills det slog oss att jag druckit vatten fran en kanna pa restaurangen vi at.. Obehandlat vatten! Lysande!
De kommande tva dagarna spenderade jag i sangen medans Julia pa egen hand forsokte reda ut vart "stan" samt hamnen lag och om det fanns nagon ATM, bank. Nagon vidare erfarenhet var detta inte da ingen forstod ett ord engelska. Detta blev borjan till Julias och mitt studerande av lexikonet i guideboken for att atminstonne kunna nagra simpla fraser. Julia fick kopa proviant (vatten for min del i tva dygn) och fick da slipa sin indonesiska. Som namt tidigare gjorde det inte saken lattare att de inte kunde nagon engelska. Det enda man fick hora konstant var 'Hello MR!' 'Hello Miss!' 'Hello Sir' utan att ens gora skillnad pa konen.. Vad lar de sig i skolan egentligen?
Pengarna borjade sina och trots Julias enorma insatser att finna en bank sa hittades bara ett lokalt bankkontor dar folk bara stirrade pa henne som om att hon kom fran yttre rymden. Med detta i bagaget kom Julia tillbaka till boendet och sa att vi bara hade ett alternativ, att aka tillbaka till Manado (dar det for ovrigt inte var nagon brist pa ATM's/banker, dom fanns overallt!). Det kandes ju inte direkt kul tyckte nagon av oss men som sagt pengarna sinade och vi hade ingen som kunde forsta oss. Julia erbjod sig att fixa biljetter till bussen dagen efter trots tidigare erfarenhet vid busstationen dar det strommade till folk sa fort det hordes att en vit kvinna satt och forsokte kolla bussbiljetter. Jag kande mig nagot battre och foljde med Julia till busstationen dar vi med hjalp av vart lexikon samt teckensprak fixade biljetter till bussen 05.30 morgonen darpa. 90.000 IDR vardera gick det pa, dyrare an minibussen och ekonomibussen vi akte med hade vare sig gott om plats eller AC.
Resan tillbaka till Manado tog mer an 10 timmar och foljdes av cirka 8 timmar indonesiska karaokevideos och locals som spydde nastan konstant pga. aksjuka, amatorer! (Till deras forsvar kanske man kan gissa att dom inte gor denna typ av resa lika ofta som vi gjort..) Val tillbaka i Manado tog vi oss direkt till en resebyra och bokade flygbiljetter bort fran denna forbannade o (inte riktigt rattvisst kanske, vi sag inte ens en brakdel av on men det var sa vi bagge kande, bort bort!). Flyg bokades fran Manado till Yogyakarta med byte i Jakarta.
Yogyakarta, paradise?
Ja visst kandes det lite som paradiset i jamforelse nar hade kommit ifran flygplatsen in till stan och sag vasterlanningar! weee! (brukar innebara att det talas nagon form av engelska av lokalbefolkningen..) Skall tillaggas dock innan vi gar in allt for mycket pa Yogya att det helt klart var en erfarenhet att forsoka rycka tag i sin packing pa bagagebandet. Alla indoneser skulle sjalvklart trycka sig sa nara bandet som mojligt trots att deras vaskor var utom synhall medans vaskorna som folk inte kom at bara samlades pa hog.. Smarta!? Sag ut som en dum skock far i mina ogon och irritationen var pataglig, markerade lite extra nar sa vara vaskor kom.
Boendet i Yogya var forstas bra mycket billigare och mer i den standard vi var vana vid fran Bali, 40.000 IDR /natt far anses som bra aven om frukost inte var inkluderat. Yogya hade mycket att bjuda pa bade vad gallde aktiviteter, mat och shopping, nagot for alla smaker kanske man skulle kunna saga aven om mycket av shoppingen var inriktad mot Batik vilket intresserade oss foga. Omrodet kring Jl Maliboro bjod pa en mangd shoppingcentra, matstand och annat smatt och gott. Maten var riktigt god aven om det tog nagon gang innan vi vande oss vi Gudeg Goreng (Gudeg ar Jackfruit tillagad i spicy coconutsauce) serverades med ris samt Tempe/Tahu alternativt nagot kott om man nu skulle onska ha det.
Det stora palatset skulle tydligen vara en attraktion i sig och darfor beslutade vi oss for ett besok har, sent ute forstas, knappa tva timmar till stangning kom vi fram och betalade intrade till vad som sades vara palatset. Efter en halvtimmes rundvandring utan att forsta vad grejen var forstod vi att vi blivit blasta, detta var ju forstas inte Sultans Palace, detta var nagot de kallade Front Palace. Inte konstigt att intradet var mycket billigare an vad som stod i guiden. Nagon andra chans gav vi ej palatsomradet, separata intraden for varje palats samt den tidigare blasningen fick oss att tappa suget. En lang promenad blev det istallet som avrundades med en god kaffedrink pa Ministry of coffea innan vi knallade hemat igen.
Borobudur & Mt Merapi, Mountain of Fire.
Nar vi insupit lagom mycket av vad Yogya stad hade att erbjuda bokade vi lite utflykter kring omradet. Den forsta utflykten avgick vid fem pa morgonen och tog oss till Bodobudur tempel, ett buddistiskt tempel fran 800-talet. (mer om facinerande templet finns att lasa har: http://en.wikipedia.org/wiki/Borobudur) Templet ar for ovrigt den mest besokta turistattraktionen i hela Indonesien. Templet med des fyrkantiga form nastan lite likt en pyramid var riktigt haftigt och inte alls som tidigare tempel vi tidigare sett under resans gang. Efter frukost utanfor tempelomradet akte vi tillbaka till Yogyakarta, ingen i gruppen kande for att stanna vid ett mindre tempel och en annan ointressant plats varpa vi var tillbaka tidigt, innan 10.00 i Yogya. Skont med tanke pa ett vi funderade pa att bestiga Mt Merapi pa kvallen.
Vi hade anmalt intresse hos samma arrangor som for Bodobudur om att bestiga Mt Merapi, en av varldens mest aktiva vulkaner med utbrott senast 2008. Dock kravdes det minst tre personer for att det skulle bli av vilket visade sig lite knivigt. Efter ytterliggare letande visade det sig att en narliggande arrangor kunde gora det med tva personer men till ett nagot hogre pris. Dock fick vi samma pris till att borja med (160.000 p/p) och skulle de inte lyckas fa tag i fler personer skulle vi fa betala 40.000 IDR p/p till nagot som kandes helt okej. Dock hade vi tur, en tysk kille som anlant samma dag ville ocksa gora utflykten varpa vi fick det lagre priset trots allt.
Med den tidigare morgonen i bagaget och vetskapen om att vi skulle klattra en vulkan med borjan kring 01.00 sov vi nagra timmar under dagen for att vara sa utvilade vi kunde. Vid tiotiden rullade bilen mot byn dar vi skulle vila en stund innan sjalva bestigningen. Bilresan skulle ta drygt tva timmar men redan tjugo over elva var vi framme vilket gav oss ratt mycket tid att bara ta det lugnt, dricka energidryck och snacka innan vi narmare halv ett pa natten gav oss ut i det kyliga vadret. Till att borja med var det en asfalterad vag som ledde oss brant uppfor, under denna togs det en del pauser bland annat for att ta av diverse klader da man snabbt blev varm av anstrangningen.
Klattringen var tuff, tuffare an vad vi kanske vantat oss men med en hel del pauser gick det ratt bra. Ju hogre upp vi kom ju kallare blev det och luften blev aven den tunnare vilket gjorde det annu tyngre. Val uppe pa nast sista platan sa guiden att det bara var en dryg timme till toppen och med gott om tid kunde vi gott och val vila har dar det inte blaste istallet for langre upp dar det blaste mer. Guiden startade en brasa med hjalp fran tysken som aven samlade ved medans Julia sedan underholl elden val sa vi kunde fa lite varme.
Nar klockan narmade sig fyra pa morgonen brot vi upp och trampade vidare mot toppen, sista biten fran den allra sista platan borjade det bli brant, riktigt brant! Lutade uppemot 75 grader nar vi rorde oss mot toppen. Nar vi nastan natt toppen, ca 100 m ifran fick Julia svindel och vagrade rora sig nagot mer. Julia och jag stannade pa platsen med lofte om att inte klattra nedat innan guiden kom tillbaka med tysken fran toppen. Nagot vi utan tvekan kunde lova honom. Mycket av underlaget var lost sa ett snedsteg kunde vara forodande. Guiden och tysken tog sig alltsa vidare mot toppen pa 2,968 meter medans vi satt typ 100m nedanfor och njot av soluppgangen alldeles sjalva, inte helt fel! Himlen var klar och molnen lag langt nedanfor oss nar solen steg upp kring 05.30 och varmde vara halvt forfrusna kroppar.
Efter vad som kandes som en halv evighet i kylan kom sa guiden antligen nedat igen med tysken i folje. Nar vi sedan paborjade klattringen nedat fick Julia ga/krypa bakom guiden som hjalpte henne da svindeln fortfarande satt i. Val nere pa platan nedanfor kandes det skont att vara pa plan mark. Kandes skapligt surealistiskt att blicka upp emot toppen och inse att man vart sa hogt upp. Biten fran platan upp till toppen sag bara ut som ett hogt grustag fran dar vi stod, sjukt! Vagen ned gick bra mycket fortare an upp, pa tva och en halv timme hade vi kommit ned igen och det var forst da som Julia riktigt greppade hur hogt upp vi hade vart. Makta stolt var hon sa i efterhand! Val nere bjods det pa efterlangtad frukost innan vi atervande till Yogyakarta.
Pangadaran, the beach..
Efter Yogya och alla aventyr runtomkring kande vi oss alltmer sugna pa stranden och vi tog darfor taget fran Yogyakarta till Banjar dar vi hoppade av for att byta till buss vidare. Jag hade fatt for mig att busstationen skulle ligga 500m fran tagstationen varpa vi ignorerade de forare som sa att det var 3km och borjade knalla i riktning mot busstationen. Efter dryga timmen och efter att ha passerat ett ex antal risfalt samt diverse landsbyggd stannade en buss och plockade upp oss for vidare fard mot Pangadaran. Efter drygt tva timmar nadde Java's surfmekka, Pangadaran.
Knallade mot stranden och under tiden vi knallade borjade det forstas att regna, inte mycket i och for sig men men.. En snubbe sa att vi minsann skulle till stallet dar han jobbade, Minitiga. Han var dock ledig men pekade villigt ut vagen dit. Vi sprang ju forstas pa ett mysigare stalle precis innan som erbjod oss rum till samma pris, 80.000/natt dock utan frukost men rummet var sa pass mycket sjysstare att vi valde att stanna dar istallet.
Forsta dagen efter vi anlant spenderade vi pa stranden, solandes.. Brande oss forstas bagge tva, typiskt! Maste papekas att trots att Pangadaran skulle vara surfmekkat pa Java sa var har inte manga surfare, inte manga turister alls faktiskt. Enligt guiden tappade man enormt mycket turister efter att en tsunami slagit till mot omradet under juli 2006, spar av denna gick fortfarande att se pa vissa hus i narheten av stranden. Efter att vi blivit branda spenderade vi mindre tid vid stranden och mer tid pa var balkong med att lasa bocker. Vi hade tva balkonger pa vart boende, rena rama lyxen! Utover att ligga pa stranden, lasa bocker och spela uno sa gjorde vi aven ett besok i nationalparken som forutom en underbar strand var lite av en besvikelse, det mesta kretsade kring diverse olika grottor dar man var tvungen att ha ficklampa som vi forstas glomt pa rummet. Man kunde forvisso hyra men det kandes foga vart..
Pangadaran - Bandung.
Fran Pangadaran ringde vi och bokade in oss pa en minibuss till Bandung. Givetvis vrakte regnet ned nar vi skulle ga fran boendet till bilen alldeles utanfor, blota satte vi oss i bilen som var kall pga. ACn som gick pa hogvarv. Vanligvis brukar de stanga av den och veva ner fonstrena for att roka men det gjorde inte var chauffor, resultat? Svinkallt i bilen! Efter sex timmar var vi framme i Bandung dar vi sedan bytte till en lokalbuss utan AC for vidare fard mot Cianjur / Cibodas. Denna buss var raka motsatsen, varm som en bastu och det kandes skont att kliva av den efter 4 timmar.
Cibodas, Botanical Gardens.
Fran huvudvagen dar vi blev avslappta akte vi 'bemo' eller vad det nu heter, kart barn har manga namn. I detta fall olika namn beroende pa vart man ar.. Bemo'n slappte av oss utanfor Freddy's homestay dar vi hade planerat stanna ett par natter. Nar vi val konkat in vaskorna och det kandes lite for sent for att dra fick vi reda pa priset, 100.000/natt med gemensam dusch/wc dock frukost inkluderat. Dyrt som fan i forhallande till vad man fick trots att vi hade stallet for oss sjalva. Klimated i Cibodas var bra mycket behagligare an i ovriga stader vi vart i pa Java.
Cibodas ligger alldeles vid foten av ett berg och ligger sjalvt en bit ovanfor havsnivan varpa temperaturen blir nagot lagre och det bjods aven pa svalare vindar, skont! Efter forsta natten borjade vi med att leta billigare boende och trots att vi fann ett bestamde vi oss att bo kvar. Vi spenderade nagra timmar i den botaniska tradgarden som anlades av hollandarna for flera hundra ar sedan. Ratt skont att traska omkring dar aven om det var valdigt backigt och trottsamt for benen. Nar vi var klara med tradgarden var klockan inte mer an ett och utan att ha mycket mer att bjuda pa efter lunch blev det till att spela UNO i ett antal timmar fram tills middagstid. Nar vi sedan vaknade upp imorse (ja tro det eller ej vi ar nu framme vid dagens datum) at vi frukost i lugn och ro innan vi upprepade resan fast at andra hallet till Bandung. Val framme i Bandung lyckades vi efter lite strul med lokaltransport traska till ratt kvarter dar vi nu sitter och skriver.
Tanken var att vi kring 10-tiden skulle aka ut till flygplatsen och sitta dar och vanta tills vart flyg till Singapore skulle avga kring 06 imorgon. De tog inte lang tid fran att vi satt oss har pa internetcafet innan vi upptackte ett mail fran Airasia som beklagade att var flight blivit installd och att vi flyttats till en senare flight vid 11.10 istallet. Sabbade hela var plan! Istallet for att vara framme kring 8 pa morgonen och ha hela dagen i Singapore kommer vi nu landa kring halv tva pa eftermiddagen.. Tack och bock! Far se om vi fixar boende eller om vi haller oss vakna med kaffe och UNO-spelande tills det ar dags att ta sig till flygplatsen, alternativt sova pa en bank pa flygplatsen for att spara pengar.. Denna stad har inte sarskilt manga budgetboenden att erbjuda enligt guiden.. Vid nasta inlagg ar vi antingen i Singapore eller pa Tioman Islands i Malaysia, ha det!
- comments