Profile
Blog
Photos
Videos
Det är lördag idag och andra dagen av regnet. Igår kom jag fram till albergue med torra fötter och regnet började när det inte störde mig så mycket egentligen. Fast jag tänkte förstås att jag skulle se lite av stället och det blev inte mycket av. Men i morse såg det bra ut igen. Ända till bron som ledde oss ut ur staden. Då öppnades himlen och jag sprang under närmaste träd för att flocka fram regn kläder, så jag hade inte ens tid att se ifall det var rätt väg. Tur för mig så var det. Sen regnade det för det mesta under hela dagen. Regnade och blåste. Fötterna var kalla och jag stod i duschen i riktigt varmt vatten och bara njöt när jag kom till en albergue till slut. På vägen vandrade vi genom en by som hade sagolika kassan idag. Alla som bara närmade sig fick något drömmande i blicken och fort in. Denna albergue tar 30 personer alltså väldigt liten för att vara municipal och hospitaleros är volontörer från föreningen vänner till el camino Santiago di Compostela. Det märks att de gör jobbet gärna och de gör det med glädje. En av de 2 som är här nu ledde oss i stretching och uppmjuknings övningar. Alla blev mycket gladare med ens trots att de flesta som tvättade fick tvätten sköld en gång till av vår herre. Affären var öppen för vår skull så jag slog på stort och köpte mig öl till min vanliga dieten och tro det eller inte de hade i denna avlägsna byn en baguette bakad på graham mjöl. Jag NJÖÖÖT. Övermorgon är jag i Leon och där väntar grönsaks smördegspaj och mörkt bröd. I morgon väntar 18 km igen och jag plockade fram mina (goretex) gympa dojor och så hoppas jag att jag kommer fram med torra fötter även om det skulle regna igen. Fast jag hoppas på uppehåll förstås.
Dnešní etapa byla opravdu zkouškou vytrvalosti nebo odolnosti nebo žeho. Vyrazila jsem dost pozdě až v 7 hodin a kdybych byla spala ještě déle tak bych možná jela autobusem jako to podle zpráv upovídané maďarky udělalo spousta lidí. No jen jsem přešla přes most na konci města začalo lít jak z konve a pak bylo po/před deštěm a pršelo a foukalo že nás to skoro porazilo a kdyby byla oteřená noclehárna v dřívější vesnici tak jsem tam zůstala. Ale aspoň jsem si tam dala kaffe a loupáček a s novou energií pokračovala dalších 8 km. Dneska 18 km a zítra bude totéž. Ubytovala nsem se v noclehárně vedené Ultreou. Ultrea je společnost přátel cesty do Santiaga a tad pracují dobrovoníci s láskou a radostí a nedává se žádný pevný poplatek ale donace. Je to malá ubytovna pro 30 lidí a tak je hned plná. Dneska nás jedna "hospitalero" všechny vytáhla na rozcvičku. Hezky natahovat všechny svaly o kterých víme i ty co jsme o nich nevěděli. Já jsem využila krásně teplé vody vs sprše a roztála nožičky a šla si na chvíli lehnout a probudila se o 2 hodiny později. Nádhera. Zítra doufám že už pršet nebude ale stejně půjdou sandály pro všechny případy do ruksaku. Cesta ne pořád lautr rovina bez možnosti se někam schovat a jen pole a lány kolem a tak to bude i zítra.
- comments