Petronas Twin Towers

Idag gick vi verkligen upp tidigt. VI skulle nämligen fixa biljetter till tornen. Biljetterna är gratis, men man måste köa för att få dem. Vi åkte buss till KLCC. Den här ggn med en buss som kostade 4kr. Bussarna här är lite annorlunda. De lite nyare bussarna har TV i taket. Allt annat är ganska dassigt. En person jobbar på bussen, han kör och tar betalt. På bussarna som kostar 2kr jobbar 3-4 personer. En som kör, en som tar betalt och två som tittar på och skriker åt folk att hoppa på, även om man inte står vid en busshållplats. Dörrarna är även öppna jämt på dessa bussar, vilket ibland kan vara lite läskigt om man behöver stå nära dörren. Trafikkulturen i KL är aningen hårdare än hemma. Annars är allt lika dassigt som på de nyare bussarna, men TV:n saknas. Iallafall. Vi hittade stället där man köar för biljetter och upptäckte att det var redan ganska mycket folk. Vi kom tio minuter innan det öppnade. Kösystemet fungerade som så att man ställde sig i kö, väntade en stund, då en man helt plötsligt dök upp och frågade hur många man var som skulle ha biljetter, och bad sedan att endast en i gruppen skulle stanna och köa. De andra skulle gå upp till ett väntrum och hänga tills den köande hade fått sina biljetter. Sen gick han vidare till nästa köande och upprepade proceduren. Vi lyckades stanna kvar båda två; det är ganska tråkigt att vänta själv, vare sig man väntar i ett väntrum eller i en kö. Väldigt lustigt med de som stannade ensamma. De hittade nya vänner, och särskilt lustiga var en kines och en indier som, varje gång man mötte de i den slingrande kön, pekade i kartor, skrattade och såg ut att ha allmänt trevligt. Indiern som ville bli vän med oss var bara skum. Han Tyckte att Jakob såg ut som Harry Potter och det första han sa till Elin (det tog nog 15 min innan han tilltalade henne) var att hon såg sjuk ut, det syntes i ansiktet. Jakob ville han bjuda på någon form av bulle, men inte Elin inte. Dessutom luktade han illa. Andedräkt man skulle kunna svetsa med. Hur som helst, efter en timme hade vi våra biljetter till 17.00-hissen.

Efter det gick vi ner till KLCC-park och åt en andra frukost. Elin lyxade med en hög pannkakor med glass, jordgubbar, hallon, blåbär och honung. Jakob åt en toast med ägg, bacon och tomatchutney. Gött gött. Mätta och belåtna tänkte vi gå en sväng till genom parken. Vi stod och fotade lite lugnt, när en (nästan säkert) japansk familj kom fram och mumlade något om att fota. Vi trodde såklart att de ville att vi skulle fota dem, men icke. De ville att VI skulle stå med mamman och barnet på ett foto. Förstår att man ser exotisk ut. Gick runt och letade efter de ökända "NO-KISSING"-skyltarna. Här får man nämligen varken pussas eller kramas offentligt. Hålla handen går bra, även i samkönade par, men vi hittade ingen skylt.

När vi hade gått runt parken och sett både joggare, katter på tak och badande barn bestämde vi oss för att åka hem och bada lite. Vi hade ju biljetter till 17.00-hissen, och klockan var ju bara 11.00(vi gick ju upp tidigt). Blev lite bad, sol och mailande när vi kom hem. Åt innan vi åkte in igen, denna ggn med en 2kr buss. Vi hade gott om tid, så vi skulle bara kolla lite på TOP-SHOP. Elin hittade en jättefin klänning som numer huserar i hennes väska. Det gick liksom inte att låta bli. Lade undan den och gick ner till hissen. Satt och väntade i ett litet utställningsrum utanför hissen och hoppades på att indiern från kön inte skulle dyka upp. Det gjorde han inte.

Sen blev det mycket vänta. Blev insläppta till en liten, gammal och suddig 3D-bio. Glasögonen var repiga och enda sättet att se någonting var att blunda med ett öga, annars var det bara deg på skärmen. Filmen var ett nätt propagandainslag på 7 min om hur bra bensin, motorolja och diesel är(Petronas är Malaysias nationella oljebolag). Meningen var att man skulle känna hopp för framtiden när man tittade på tornen. Paradoxen olja->framtid satt som en padda i väggen. När filmen var slut fick vi vänta lite till innan vi gick igenom säkerhetskontrollen à la-flygplats. Hissen upp gick fort. 41 våningar på 45 sek. Väl uppe svajade det lite och vi fick EXAKT tio minuter på oss innan det var dags att åka ner(vi blev klockade). Väldigt häftig utsikt men så mycket mer var det inte. Vi såg huset där vi bor, och en massa andra hus för den delen. Det var lite disigt så man såg inte så långt, men det var coolt ändå :)

Åkte ner, hämtade klänningen, åkte hem, badade Lucas i badkaret, bloggade (i ett halvår, blev värsta uppsatsen det här), mailade lite till och gick och lade oss(har inte lagt oss än men vi ska).

Godnatt!