Profile
Blog
Photos
Videos
Efter att sovit med råttbajs så åt vi vår underbara toast med socker å smör samt 2 timmars kokt ägg utan salt. Förstår att ni är avis. När vi tog in på Marselinos ställe (här i Bajawa kan du bara säga Marselino till vem som helst och alla vet vem det är. Skulle vilja veta mer om hans bakgrund) hyrde vi mopeder igen för att åka till White sand beach. Efter 2-3 timmars underbart åkande i underbara landskap så försvann asfalten och riktiga skitvägar var allt som var kvar. Då fick Markus punktering.. Han vände och löste allt ihop över ett glas Arak medan vi tittade på barn som slog mindre barn med pinnar. Sedan åkte vi till stranden som var fin men inte speciellt bra badställe. Vi stannade lite för länge, då man inte vill köra på dessa vägar i nattens kolsvarta mörker. Efter en tredjedel av vägen hem så blir Markus motor överhettad så vi måste stanna å kyla av den. Då faller mörkret över oss. Vi stannar några infödingar som ska leda oss hela vägen till Bajawa, men efter några minuter så blir motorn överhettad igen. Vi tar oss till närmsta ställe för att köpa olja, som var helt slut. Sen efter en stund ser jag hur skevt Markus hjul går. Vi stannar och inser att däcken som Markus bytte till har satts dit helt fel. Lamellerna var helpaj och våran "guide" sa: "this motorbike stays here". De ville även att Markus och Nienke skulle sova över i en hud vid vägen men vi insisterade att betala överpris för att de skulle köra hem oss. När vi kom hem... Oj den ölen var inte helt fel. Vi åt och gick och la oss.
När vi vaknade dagen efter så hade holländarna Nienke och Boke lämnat oss, synd för dem för denna dagen var riktigt intressant. Marselino berättade att i en närliggande by så bygger de ett nytt hus, vilket händer väldigt sällan, där de kommer ha en ceremoni med offring, mat och annat ståhej. Vi tog bussen dit, och fann en traditionell by. Bland det första vi såg var en riktig tjockis till gris bunden till ett träd. Efter en stund kom en färglatt klädd man fram och bjöd in oss till hans hus. Där fick vi mat, i form av ris, kött och sambal. De bjöd oss på palmvin också. Marselino berättade om traditionen kring husbyggen å varför de händer så sällan. En av anledningarna var att husen är trots allt väldigt dyra, hälften var gjort i mahognyträ. Sedan hörde vi grisskrik. De spände blicken i oss och vi förstod att det är dags för ceremonins höjdpunkt. Offring. Efter att ha bakbundit sex stora grisar som skrek för sitt liv så kom trummorna. Vad vi såg var riktigt otrevligt och otäckt. Folk skrek och hejade på när förste man utrustad med en machete kom fram till gris nummer ett. I megafonen så ropade de ut massor av ord och meningar som troligtvis var till Gud (de är katoliker här). Bödeln ställde sig med grisen emellan benen och höjde sin machete. Första hugget tog rakt i skallen, men grisen dog inte, trots att macheten genomborrat stor del av skallen. Blodet rann och andra hugget kom. Denna gången gick det djupare men grisen skrek fortfarande. Macheten satt fast och efter några sekunder fick han ut den och slog ytterligare tre slag innan skriken från grisen tystnade. Folk hurrade och var överlyckliga medan vi stod och undrade ifall vi hade en mardröm. De tog grisen och tömde den på blod i en skål som sedan skulle tillagas och drickas. Sen återstod det fem grisar som fick genomgå en mer smidig avrättning. Ett hugg för varje huvud och alla var nöjda. Förutom oss som fortfarande hade hakan i knät. När offringen var över ville vi gå en sväng runt i byn där vi blev otroligt väl bemötta. Barn ville spela fotboll, känna på oss eller bara titta. När vi stannade vid ett av husen ville de bjuda på allt möjligt. Vi fick kaffe, bananlövsrullade cigarrer och även Indonesiens variant av tuggtobak. Kvinnor i detta land röker ej, de tar denna konstiga blandning av löv, nötter och malda snäckor. Det var väldigt roligt att testa faktiskt. Vi fick även se vackra panoramavyer då byn låg på en bergstopp. Vi träffade en kvinno som studerade engelska som bjöd oss på fjärde koppen kaffe. När det var dags för middagen blev återigen bjudna till huset vi åt lunch i. Vi visste då att utöver de sex grisarna hade de redan slaktat två hästar samma morgon. Matten vi fick var ris och kött. Det vi fick i våra små matkorgar var både gris och häst, plus delar av päls och läder. Riset var halvkokt då man kunde tydligen välja doggybag och äta hemma. Medan vi knappt rörde maten satte Bertrand(fransmannen) i sig sin egen portion samt min och Amandas del av kött. Jösses säger jag bara. Vi avslutade dagen i byn med lite lek med barn och vuxna. Otroligt mysigt. Vi donerade pengar till husbygget och åkte hem till Bajawa. Vi åt kvällsmat och gick och la oss.
Idag har vi smällt gårdagen och slappat. Vi sitter och äter lunch samtidigt som vi kollar hur vi ska ta oss vidare. Troligtvis blir det "three colored lake" på östra delen av flores.
Selamat minum!
(Bild: Farbror som säljer nötter i byn Bena)
- comments
Leena då vet vi vilka som ska assistera nästa gång vi slaktar.
M. Här på Bäckabo kan man bara säga Katarina till vem som helst och alla vet vem det är. Känner igen känslan….
M. "Where everybody knows your name…" HAHAHA!!!! Himla käck jag var där då!!
bärro Vilken vrickad upplevelse. Fina ni är som donerar pengar!
sonan Verkar ju ha varit äckligare än dom där toaletterna...
M. BLOGGA MER!!!!!!!