Profile
Blog
Photos
Videos
Först började jag skriva på ett inlägg om hur jobbigt det är att vandra i Himalaya. Hur man om kvällarna knappt orkar ta sig ner för att äta middag, utan sommnar klockan sju och sover tolv timmar i sträck. Men jag tror inte att det är det ni vill läsa om, så jag började om.
Vår guide, som vi kallar Kochi (vi har faktiskt ingen aning om vad han egentligen hette) var en äldre nepales runt femtio snåret som vandrat vägarna många gånger förut. Han var fåordig, vilket kan ha berott på hans begränsade engelska ordförråd. När vi mötte upp honom hade han bara med sig en liten ryggsäck som knappt var halvtom och det visade sig helt enkelt att han inte hade några planer på att byta kläder på fem dagar. Men han var väldigt snäll och gick och gnolade på nepalesiska folksånger hela dagarna.
Som den nepales Kochi var bestod alla hans måltider av Dal Bhat. Rätten består av ris och en sorts linssoppa som de kryddar olika beroende på var i Nepal man befinner sig. De blandar sedan riset och soppan och äter med höger hand. Till det serveras det ofta kryddad potatis och något som liknar spenat. Första gången vi prövade denna basföda var i Chitwan. Vi tyckte då att det var helt okej, och speciellt Dennis var överlycklig över att man fick hur många påfyllningar man ville. Men att äta det till både lunch och middag - varje dag? Vi spyr redan på det.
Men Dal Bhat kanske innehöll extra mycket energi? Vi förstod att meningen med vandringen var att vi skulle komma högre och högre upp i bergen. Men alla dessa trappor?! Vi måste ha gått minst 4-5 timmar - bara i trappor. Vår guide stretade på med några enstaka svettränder på ryggen. Men vi, vi måste sett ut som om vi aldrig gjort något annat än suttit i soffan. Tänk er själva; trappmaskinen på gymmet i 4 timmar i streck. Vid ett tillfälle var det 3 000 trappsteg på raken. Som att klättra uppför en stillastående rulltrappa i en timme, så kändes det. Vi skulle kanske helt enkelt gett Dal bhat en bättre chans.
Under tiden vi kämpade på med trapporna blev vi omsprungna av väskbärare. Folk hyr dem för att bära sina tunga väskor och oj vad de bar. Många bergsbor konkade även på varor uppför bergen som de sedan kunde sälja till sådana som oss. Priserna steg med höjden, om en flaska vatten kostar 20 rupies (2 kr) här nere i Pokhara, så kostade den 100 (10 kr) uppe i bergen. Men då har flaskorna burits upp av antingen män eller åsnor - så det var väl förtjänta pengar.
Bergsborna levde på turismen och längsmed vägarna låg det många små byar med guest houses. Rummen var väldigt enkla, utan isolering eller möblemang förutom två sängar, men de var fräscha. Toalett och dusch delade man med alla och rummen kostade aldrig mer än 30 kronor. Det var underbart att vakna upp på morgonen till synen av risfälten på bergen eller de majestätiska bergstopparna som man bara såg på riktigt klara morgnar. Vi kommer nog aldrig riktigt förstå hur högt upp vi var. (Vi tror dock att de var runt 4000 m.ö.h.)
Nu blev det här långt - jag har aldrig varit bra på att skriva kortfattat. Nästa gång vi uppdaterar ska jag berätta om mitt första sjukhus besök på denna resan! Vi har redan varit borta i 17 dagar..
- comments
pappa Mats oj det låter häftigt. Utsikten måste varit häftig på dom höderna om inte dimman låg tät? hur mår fötterna? ha det bra
Eivor Vad kämpigt ni har haft det, men upplevelserikt. Minnen för livet. Varför uppsökte du sjukhus. Inget allvarligt förhoppnings vis. Tar ni det lugnt nu och njuter av riktig mat bl a. Puss och kram Bertil hälsar
peter fy, nu blev mitt liv ännu tråkigarev :) tur att jag får resa med lite genom er blogg. må Saint Christopher följa er ! stor kram
Mamma Annica Höghöjdsträning! :) Går det att lägga in fler fina foton...?
Lill Vilka upplevelser! Jag lever fortfarande på mina minnen från Zimbabwe för 15 år sedan ;)Tobias forskar i skolan om Indien och har tänkt att visa lite av era bilder. Per hälsa och barnen skickar kramar, vi har alla suttit fram för datorn och kollat era bilder på kvällen. kram faster Ninn
Laila VIlken cliffhanger! Sjukhusbesöket alltså. Det låter som om min asiatiska mat ni fick här hos mig var bättre, än den i Asien!! Maten är ju alltid spännande i andra kulturer, på många sätt :-) Kramar till er från mig!
HANNA och DENNIS Utsikten var jättevacker på morgonen! Annars var det väldigt mycket dimma. Eftersom vi bara var ute i fyra dagar klarade sig Dennis fötter bra - värre var det för våra ben! Skriver ganska snart om vad som hände mig, men inget allvarligt, bara väldigt jobbigt. Hälsa tillbaka till Bertil! Hahah, men hoppas att allt är bra ändå Peter! Otåliga mamma, bilderna är uppe. Men eftersom halva tiden var vi för upptagna med att svettas, och andra halvan var jag för upptagen med att överleva blev det VÄLDIGT få kort.. Jättetråkigt, Jättekul att vi kan vara till hjälp för Tobbe! Snart åker vi ju till Bombay också, säg till om det är något särskilt vi kan fota eller ta reda på åt honom! Vi skickar kramar tillbaka. Ja Laila, det var den nog! Allt för mycket konstiga bakterier här borta. Kramar till er alla!
Hellgren Tjingelingeling tåget går!! :D Wohoo träning i bergen! EPIC! Hoppas de rosa skorna mår bra! ;) Jag hade ju fan dött av trapporna alltså.. kan ju bara säga att i förrgår när jag skulle till jobbet och rulltrappan i Rådmansgatan var "ur funktion" höll jag på att börja gråta ... :'( men det var nog bara för att jag var tvungen att stå hela vägen... (fan vad lat och tjock jag kände/är där då) :/ Kan du inte berätta mer om de där bakterierna (A) åhh :D Och sen... SJUKHUS what?!?!?! HAllå där grodis säger jag bara... :S fatta vad du skrämmer upp mamma när du skriver sånt! :S Hoppas det bara är en blåsa eller nåt... så du inte har upplevt något KAOS I ITALIEN-STYLE för det är bara såååååå OOK! Vattnet kostar 2 kronor, deal, hur mycket får man en öl för då? .... bara lite nyfiken liksom (A) Men alltså vem vill bo i bergen... ärligt... fy 17 för trappor alltså!! helt sjuuukt! Du glömmer väl inte bort att hela tiden ta recept på all mat!! Så vi kan laga sen :D Hygglig utsikt ni måste ha alltså! ha det göttans nu och glöm inte borta att Leva livet!!
HANNA Hahah! Det rosa skorna har blivit mycket väl använda - de ser inte ut som när jag köpte dem om vi säger så! Efter djungeln såg de Hemska ut, jättesmuttsiga :( Du hade faktiskt dött av trapporna! Vår guide rökte också - helt sjukt att han orkade! Hahah bakterierna? Nu tappade du mig :) Skriver om sjukhuset i nästa inlägg på söndag ;) Först ska vi åka rafting imorn! Så då tar vi allt på en o samma gång efter det :) Men jag lever ju och skriver det här ;) Igår drack vi (Dennis) 3 öl, 65 cl, 3 små drinkar, 1 cola och middag för två och det gick på 200 kronor? :) SVINDYRT var det dock för oss! Typ dubbelt mot vad det brukar gå på när vi unnar oss.. Hahah jag vet inte. Deras liv går ut på att bära saker upp och ner från bergen - kan inte vara kul direkt? Hahahah, jag vill INTE ha recept på Dal Bhat, kanske kan försöka komma ihåg det sen när vi kommer ner till Indien ;)
mormor Eivor Har äntligen kommit fram till hur man kan se alla bilderna.Klarade bara av att få fram den första bilden tidigare. Känns som en stor framgång. Vilka fina bilder. Förstår att det var jobbigt ibland, men vilka upplevelser ni får. Kramar
HANNA Åh, va bra! Annars är det bara att fråga i fortsättningen mormor så kan jag försöka förklara så gott det går! Tack, jag har dock inte riktigt kommit in i det där med att fota allt och få fina foton än, men jag har ju ett tag på mig :) Kram!
sarah vadå röker också?! jag har slutat fan! :D
HANNA Shiiiit! På riktigt? GRATTIS i sånt fall :D
Sarah ja alltså typ i alla fall (A)