Profile
Blog
Photos
Videos
Allting gott måste väl ha ett slut? Så även den här resan. Jag vill tacka er alla som följt mig/oss de här fem månaderna. Det har varit lika roligt varje gång att få läsa kommentarerna från er hemma - TACK.
Det har varit alldeles underbart och jag är glad över att vi gjorde drömmen till verklighet. Med det sagt är dock det här helt klart inte den sista resan som iallafall jag och Dennis gör. Han säger att sydamerika blir nästa, jag röstar på Nya Zeeland, vi får se vem som får sista ordet :-) .
Min sista vecka på Borneo gjorde endast att jag insåg att jag var tvungen att komma tillbaka dit någon gång och göra allting som jag nu missade.
Borneo (som tillhör Malaysia) har mycket att ge. Jag började med att åka till Sepilok och besöka orangutangerna i ett naturreservat som kändes precis som djungeln. Orangutangerna var relativt vilda, det var inte För mycket turister, man såg inga staket alls utan man gick endast på en liten gångbro mitt i regnskogen. Väldigt genuint. Det är häpnadsväckande hur lika de är oss. Hur mödrarna tar hand om sina bebisar och hur fadern står på lite längre avstånd och vaktar - men ibland kommer nära för att visa kärlek. Vi fick även se en mamma som försökte lära sitt barn att klättra. På mitt första besök hade jag lämnat kameran på rummet eftersom jag hört historier om att orangutangerna kan hoppa på folk och sno kameror och dylikt. Jag ville absolut inte förlora pappas kamera till en orangutang. Den gången gick däremot inga orangutanger så nära och jag ångrade endast bittert att jag inte hade kameran med mig. Så när jag återvände på eftermiddagen (något sen) får jag till min fasa/lättnad höra att jag precis missat när orangutangen Toby snott en killes kamera OCH - lyssna på det här - hoppat på en kvinna och dragit av henne hennes väst. Med västen på hade han sedan glatt försvunnit från brottsplatsen. Men vem tror ni inte kommer gåendes mot oss när vi är påväg ut ur reservatet, om inte Toby. Det gick verkligen att se på honom att han granskade oss och letade efter enkla byten. Usch vad rädd jag var, höll kameran under tröjan och bad för allt jag hade att han inte skulle ge sig på mig. Lyckligtvis kom då precis en vakt och kunde föra bort honom. Vi fick efteråt höra att han var ganska ung (bråkig tonnåring) och förmodligen hade minst ett 60tal kameror gömda någonstans.
Efter orangutangerna avslutade jag Borneo på Mabul, en härlig ö där man kan dyka på en av världens bästa dykplatser. Tyvärr hade jag hört och läst att man måste söka efter tillstånd att dyka där, månader i förväg. Det var inte förens dagen innan jag skulle åka som jag insåg att det inte stämde. Men men, bara ännu en orsak till att komma tillbaka! Stället jag bodde på låg på styltor i vattnet och när man skulle lägga sig somnade man till hyttans gungande. Jag må ha missat en av världens bästa dykplatser, men att dyka med ett tiotal sköldpaddor, fiskar lika stora som sköldpaddorna, bläckfisk, sjöhästar och rockor var inte fy skam det heller.
Mitt val att åka hem var dock helt rätt. Att landa på Arlanda var otroligt skönt. Med det avslutar jag bloggen för den här gången. Jag hoppas att det inte är för långt tills vi ger oss av igen - och att ni är med oss då med.
Snipp snapp snut, så var sagan SLUT
- comments
Cecilia Hultin Välkommen tillbaks, Hanna! Ska bli så roligt att träffa dig och få höra mer om resan när vi ses! Cecilia
Lill Vad härligt ni haft det! Borneo är jag jätte sugen på att besöka, så vill ni ha en faster med man och 4 kusiner med er och tänker åka tillbaka dit så säg bara till!!!! Så glad för att vi fått följa er resa! kram syns väldigt snart. Dennis faster Lill med familj
HANNA Tack Cecilia! Hahah, Lill det låter jättemysigt! Kan bli en hel släktresa! Tack så hemskt mycket för i söndags, vi ser till att få med Lina nästa gång också :)
Farmor och Jörgen Välkoimmen hem .Ja, vi har försökt att följa er, så gott vi hqr kunnqt härifrån Spanien.Det ska bli roligt att träffas igen och få höra mer om den fantastiska resan. Hoppas att vi ses snart.