Profile
Blog
Photos
Videos
Här sitter jag, helt själv, övergiven, lämnad av min älskade. Jag är nu själv i Palolem och får klara mig på egen hand.
.....Nej okej, lite överdrivet kanske. Men det är första gången på 30 dagar som vi är ifrån varandra. Kan ni fatta hur det är att sitta ihop med någon konstant i 30 dagar? Jag trodde att det skulle vara värre än vad det är. Det fungerar (men, med det sagt är det inte helt dumt att vara själv nu heller). Dennis gav sig av på egna äventyr imorse. Han har bestämt sig för att han ska se en fotbollsmatch i varje land han besöker. Efter att ha misslyckats i Nepal så var han fast besluten att se en i Indien. Nu sitter han förmodligen på en fotbollsarena i Goas huvudstad Panjani och ser på en division tre match. Jag väntar mig en fullständig utläggning sen (som jag kanske tvingar er att läsa).
Goa är det första stället som jag känner att det är riktigt lugnt att vara ensam tjej i. Folk har pratat med mig mer idag när jag varit själv och samma rädsla för att bli grundlurad finns inte här. Efter Delhi kom vi i tystnad fram till att man inte kan lita på någon. Just då och där kändes det väldigt tugnt och tråkigt att tvingas följa den idén. Hur ska man få riktig kontakt med andra om man inte kan lita på folk? Längsmed resan har vi träffat andra resande som alla har gett oss samma råd; lita inte på någon. Håller ni inte med om att det känns som en sorglig inställning?
Vi har dock tvingats följa den inställningen. I Nepal fick vi bråka om hotellräkningen. Vilket kändes jobbigt, för de känns ändå som en liten fristad. I Kathmandu blev vi blåsta på raftingen då vi bara fick åka halva tiden. Men allt sånt där glömmer man egentligen bort efter bara någon dag. Man vänjer sig, och när man väl gjort det kommer man in i det. (Jag vill verkligen inte låta för negativ för det är inte så hemskt! :))
Vissa kommer man dock ihåg. Bombay var en folktät stad, med ljud och lukter som alla andra indiska städer - men som jag skrev innan var den ändå lugn och organiserad på samma gång. Vi hade inte läst på innan om de "scams" som cirkulerade i Bombay och kom bara dit med vår skeptiska/skyddande inställning. Första dagen när vi gick omkring och sightseeade bland alla majestätiska viktorianska byggnader blev vi upprepade gånger stoppade av unga indiska män som "bara ville bli vänner". De samtalade om var vi kom ifrån (varpå några svenska fraser följde), var i Indien vi varit, var vi skulle och gjorde just nu. Om och om igen försökte de intala oss att de inte var några försäljare - utan ville bara öva på sin engelska. Vi behöll vår skeptiska inställning och lämnade de flesta efter bara några minuter, men vi undrade vad det var de verkligen ville. De kanske bara ville öva på engelskan och vara trevliga? Vi kanske betedde oss som skitstövlar?
Andra dagen stannade vi därför och pratade lite längre med en kille som sa att han var student. Han visade brev han hade från "svenska vänner" och mobilnummer till svenska nummer. Vi kan nog erkänna att han hade övertygat oss och fått oss att riva vår mur. Han frågade var vi skulle och vi berättade att vi hade en tågbiljett till Goa morgonen efter. "Aj då" svarade han och gjorde en orolig min. "Hela Goa är översvämmat. Monsunen har varit extra sen i år och det bara regnar konstant. Vätan gör att det är extra mycket mygg, och mycket malaria. Jag skulle inte åka dit om jag vore er. Men det är bara ett råd från mig till er, jag vill att ni ska få en underbar tid i Indien." Vid den här tiden kommer hans kompis dit. Han inflikar även "att det luktar fisk på gatorna av allt vatten". Nu i efterhand känns det hur komiskt som helst, men han gjorde oss riktigt oroliga. Vi förklarade att vi skulle åka dit iallafall - bara för att se. Sen fick vi se om vi stannade där eller åkte vidare. Då ändrade han smatalsämne och kommer in på min klädsel istället.
Just min klädsel var ett känsligt ämne. Överallt i Bombay blev jag utstirrad. Det kändes inte som i resten av Indien där de "stirrar vänligt", utan det såg mer ut som om jag var klädd fel. När han då påpekade attt jag borde klä mig mer indiskt tog jag till mig kritiken/rådet. Han pratar ett tag om fördelarna med indiska kläder och övertalar oss att jag borde köpa en. Han tar oss till en butik/ett stånd där jag prövar en indisk klänning (se bildgalleriet). Jag hade nog kunnat köpa den om priset inte hade varit helt sanslöst. 2600 rs ville han ha (typ 500 kronor). Det är svårt att förstå hur mycket pengar det är här, men man hade nog kunnat få iallafall fem fina klänningar för det priset.
Så det var det "de snälla, trevliga killarna" hade för motiv. De snackar upp turister och tar dem sedan till en butik där de får kommission.
Vi köpte inget av den här killen, och nu i efterhand tycker jag mest att det är komiskt. Ännu en historia och upplevelse att komma ihåg! Dennis är nog fortfarande lite sur för allt det där med Goa. Vi blev riktigt riktigt oroliga när vi föreställde oss alla stränder översvämmade och fulla med fisk...
- comments
HANNA Förlåt för att det blev så långt! Jag är helt helt hopplös på att skriva kort..
Pappa Mats hej Ja alla vill sälja och ha pengar ni lär mycke hur det fungerar. Bra att dom är trevliga. Hur gick matchen Dennis var den bra? Jag tycker inte du skriver för långt Hanna. Nu kan ni vara tillsamans i 30 dagar igen ha det bra.
Mamma Annica Jag förstår inte varför du oroar dig för att det ska bli för lång läsning. Jag är glad ju längre det är. Hoppas att det fortsätter vara trevligt i Goa. Lustigt just det där med att öva på engelskan har jag läst om nyligen. Jobbigt att behöva vara på sin vakt hela tiden.
Jenny Men de är ju bra att du skriver långt, man vill ju veta allt i detalj så fortsätt med de:) Men då ljög han om allt de där med att de var översvämningar och malarian? Han ville bara att ni skulle köpa de dyra kläderna ?
mormor Man lär sig att inte lita på någon. Alla som bara vill visa något helt GRATIS. Hoppas Dennis hade kul på fotbollsmatchen. Ibland måste man göra något ensam. Törs du gå ut ensam. Finns det inga andra turister? Ha det bra!
Sarah s*** kom igen sluta klaga på försäljare hehe (A) känner mig förnedrad.. ;) Jag vill för det första bara ägna en tanke åt era otroligt starka psyken!! herregud, umgås med samma människa 24/7 i över en månad!! :O grattis till er båda till bra och starka psyken! "lita aldrig på någon" bra line :) något jag måste börja köra med, absolut! Glöm inte detaljerna hörri! ;) och glöm inte att inte lita på någon! CIAO BELLOS
farfar raymond o farmor ewa Hanna det kan aldrig bli för långt det du skriver för det är så så roligt att läsa.Håller med om att det måste kännas som en tråkig inställning att inte kunna lita på någon. Ni måste ha funderat mycket över hur det skulle se ut när ni kom till Goa, så det är klart man blir sur. bamsekramar
Farmor Gun-Britt och Jörgen Kiommer ni ihåg att vi skrev i början av er resa att när vi var i Thailand fick man vara beredd på att bli lurade minst en gång om dagen.Det finns många hjälpsamma skojare. men ni far ta det som en prövning.
Lill Hanna - du skriver så himla bra det är som att läsa en god bok som man aldrig vill ska ta slut! kram Lill
HANNA Tack så hemskt mycket Lill! Det värmer jättemycket :)