Profile
Blog
Photos
Videos
Kuala Lumpur
Kuala Lumpur suger musten ur mig. Fattar inte hur någon får nåt gjort i den här värmen. Kommer hit tidigt. Sitter på flygbussen säkert en timme. Den stannar vid tre olika vägtullar, varje motorväg har sin egen avgift. Har inte bokat nåt men det löser sig. Har ju hela dan på mig. Låser in packningen på Centralstationen och går ut för att kolla stan. Värmen slår emot som en vägg. Iväg mot Chinatown för där ska finnas några bra boenden. Kuala Lumpur är inte gjort för att gå i. Traskar omvägar kring stora byggprojekt och hamnar på motorvägspåfarter. Får backa och gå runt. Går och går. Ser de två tvillingtornen, världens högsta.(Man kanske skulle bygga trillingtorn. Skulle inte behöva vara så höga för att bli världens högsta. Finns nog inte så många) De sticker inte upp så mycket vilket måste innebära att de är långt borta. Säkert flera kilometer bort. Kuala Lumpur är för stort för att gå i. Väl framme vid Chinatown är jag så trött och svettig att jag blir alldeles bedövad av alla intryck. Hittar inga boenden. Kan ändå inte tänka mig att gå den här sträckan med all packning. Käkar på ett ställe där alla har vita runda hattar med platt topp. Pekar på olika saker som visar sig vara fisk och bläckfisk. Hårdstekt med mycket kryddor. Helt okej.Tillbaka till stationen. Funderar. Orkar jag det här? Bestämmer mig för hitta ett ställe i närheten och sova på saken.
Känner mig som en riktig författare. Halvsitter i sängen med laptopen i knät. Den kvalmiga luften vispas runt av en stor fläkt. Har bokat in mig några nätter i ett litet rum med en bred säng som enda möbel. Det är högt till tak. Flammigt lindblomsgröna väggar utom ett parti som lite ologiskt sticker av i en rödbrun färg. Belysningen består av ett långt lysrör högt uppe på väggen. Fönstret har gardiner i 70-talstuk. Vågiga ränder på längden i vitt , lite olika gröntoner och brunt. Till det, små vita och ljusbruna cirklar. Central Lodge, ett Hostel på fjärde våningen i de Indiska kvarteren. Nära Centralstationen. Såg det av en slump. Hissen fungerar inte så man får gå uppför den smala stentrappen. Förbi Tamil in Malaysia Karioki-bar på andra våningen och Traditional Massage Clinic på nästa. Trycka på en knapp och vänta på att en gallergrind som regleras med magnetlås skall öppnas. Ta av sig skorna och komma in i en korridor där portieren sitter bakom sin trädisk och tittar lite frågande. Bredvid honom en liten sittgrupp framför en ovanligt tjock tjock-TV. En liten plastgran, med glitter och färgade kulor kvar sen julen fullkomligar bilden. Tycker genast det känns trevligt och bokar in mig för två nätter. - Shower and fresh drinkingwater is included.
Fönstret är öppet och jag hör ljuden från gatan. Varningssignaler från en backande lastbil. Röster och fotsteg. Slammer och tutande. Bilarnas brummande och det höga knattret från mopeder som far förbi . Gardinerna fladdrar lite håglöst. I det smutsgula hyreshuset mittemot har alla sina ljusblå gardiner fördragna. Där ligger solen på.
Röklukten sticker i näsan. Staden inbäddad i ett dis. Solen stiger på himlen och jag har just avslutat min frukost. Te och två mackor rostade på ena sidan. Vid vattenbehållaren står en skylt att man inte får fylla på vattenflaskor men jag gör det ändå. Mentalt förberedd att gå ut. En karl med skynke istället för byxor är morgonens portier, Det skulle man haft. Mina byxor känns redan klibbiga. Har på mig vandrarbrallorna eftersom de har sidofickor att stoppa pass och plånbok i. På väg ner noterar jag att den traditionella massagen utförs av blinda, vilket framförs som ett plus. Det är därför jag sett så många blinda här på gatan. Fler salonger erbjuder den tjänsten.
Kuala Lumpur är likt en regnskog. Förfall och otrolig växtkraft på samma gång. Överallt försöker människor skaffa sig en utkomst. Göra tekniska lösningar med det de har. Sätter upp ett skynke till ett provisoriskt grönsaksstånd eller en verkstad. Samtidigt blanka bankpalats och motorvägar som skär fram. Jätteprojekt med byggkranar och avspärrningar. Tror att något fastnat under skon tills jag kommer på att en karl kastar hoppressade burkar i en påse i samma takt som jag går. Följer floden så jag vet var jag är någonstans. Så plötsligt har jag kommit från att gå på en bred trottoar som bara tar slut till att följa en stig som slingrar sig fram under broarna. Till ett ingenmansland mitt i staden. Finner mig gå rakt genom människors vardagsrum. Det är ännu tidigt och folk gör sina morgonbestyr. - Where to, mister? No road that way. Go up there. Rösten är inte irriterad, snarare vänligt tillrättavisande. Jag går dit han pekar och kommer upp till gatunivån igen.
- comments