Langkawi

Bor i ett fönsterlöst rum på Baron Motel. Men med luftkonditionering, bra wifi och egen dusch. Ville först byta till något närmare stranden men har tänkt om. Det här är ett bra rum och billigt. Kan alltid ta mopeden dit jag vill. Har hyrt moped. Det kom jag fram till på turistinformationen när jag insåg att det inte finns någon kollektivtrafik på ön. Moped är ett bra sätt att utforska ett landskap på. Åtminstone när det är varmt och regnfritt. Går lagom fort och fartvinden svalkar. Låter lite väl mycket men det dränks när vinden susar in i hjälmen. Trafiken på ön är inte lika hysteriskt hetsig som i Kuala Lumpur. Där hade jag aldrig vågat köra

Kör på stora landsvägen mot flygplatsen. Måste styra upp så jag kommer härifrån . När det är avklarat kör jag till andra sidan för att hitta lite mer avskilda stränder. Det finns ingen strandrätt här. Kommer till ett ställe med mangroveträd. Vid en infart står en vakt som förklarar att detta är privat område. Bara till för hotellets gäster. - But if you take that road you come to the beach as well. Tar den och kommer ner till en fin sandstrand. Mitt i strandremsan löper ett trästaket som avgränsar hotellets del. En vakt ser till att ingen använder det som torkställning. Den allmänna delen är lika fin som hotellets. Vattnet är salt och varmt. Ligger länge och flyter. På väg tillbaka stannar jag vid mangrovedelen. Det som fått mig att stanna är en stock i vattnet. Som rör sig. Utan tvekan en krokodil. Känner mig som en i David Attenboroughs filmteam när jag kastar mig av mopeden. - Det där måste vara nosen. hör jag honom säga. Rotar för att få fram kameran. - Där är den igen, spejande efter byte. Det där är ögonen som sticker upp över vattenytan. Berättarrösten förklarar med tydlig saklighet krokodilens anatomi. Smyger mig ner mot stranden. Fastnar i snåren och bökar för att komma loss. När jag tittar upp är den borta. Står länge och väntar men vågar mig inte ut på sanden. David Attenborough bleknar bort.

När jag kommer in på motellet vill en av tjejerna i receptionen ta en bild av oss tillsammans. Tycker att jag ser ofantligt exotisk ut. Alla tjejerna bär slöja men är väldigt frimodiga. Det verkar inte ingå i deras tradition att det är fel att tilltala en främmande man. Överlag deltar kvinnor i arbetslivet rätt mycket vad jag sett i Malaysia. Tycks inte vara speciellt kuschade.

Tar mopeden till de mer centrala gatorna och hittar en Kinakrog specialiserad på fiskrätter. Beställer in nåt jag tycker ser lämpligt ut. Kyparen ser ut som en kinesisk variant av Mikael Lustig, Celtic-backen. Jag får in min dricka och vad jag tror är tilltugg i en liten skål. Tar en nypa. Det är så starkt att jag får hicka. Sitter där och hickar och dricker upp min dricka för maten dröjer och när den väl kommer är det bara fisk. Inget ris. Det skulle beställas vid sidan om. Men riset kommer ganska fort och när jag väl börjar äta släpper hickan och smaklökarna hämtar sig från chocken. Fisken är delikat. Tillagad precis så länge att köttet delar sig i mjälla bitar.

Nu kom värsta slagregnet. Tur att jag bestämde mig för att åka tillbaka till mitt rum och skriva.

Det eldas ganska mycket här i Malaysia. Såg det från bussen också. De bränner gräs och gamla löv. Det är som sista helgen i April fast hela tiden. Stora fält bränns av och under palmerna. Sen eldas det en hel del i samband med matlagning också. Har röklukt stickande i näsan hela tiden.