Profile
Blog
Photos
Videos
Efter att ha flugit från hopp till hopp, slagit av vänster framaxel, prövat väghållningen på sovjetbilen genom att undvika en frontalkrock kan vi konstatera att vi har gjort Mongoliet.
Att betta med livet som insats är tydligen det som gäller när man reser runt och träffar nomads i en rostig sovjetisk skitbil utan bromsar.
Sova i ett tält där man frusit arslet av sig om man inte klätt sig för ett vinterkrig, druckit sur hästmjölk, ätit torkad Jak-ost, satt i sig kopiösa mängder vodka och pressat i sig någon form av överkokt pastasoppa, för så klart att all urbefolkning äter pasta o ser på Jersey Shore på sin 55" O-LED.
Till råga på skiten så har jag mött min största fobi, hästen. Ridit den ettriga saken har jag gjort också. Självklart så ska det inte bli enklare att tackla detta utan mer mardrömsliknande genom att ge mig en skenande hästjävel och en full bonde som skulle föreställa min "klippa" att luta mig mot.
"First time, OK!?" "OK!" Så satte han iväg djuret i full galopp med mig på ryggen som ett lakan på tork i en orkan. Inte blev det bättre då Ida lugnt o sansat förklarat på något som i stridens hetta lät mer som skrikande hebreiska hur jag skulle tämja min jävla bakterie till häst.
Vi ska inte glömma att vi gick i genom en liknande process bara dagen innan med ett fult djur och även här en dyngrak bonde som kunde orden Ulaanbaatar, Vodka, Aki o Cigarett! Saken vi fick rida på heter tydligen kamel o har som favoritsyssla att klämma ihjäl västerlänningar.
Men nu ska jag låta bitterheten rinna av mig och le.
Vi har haft änglavakt två gånger, bra väder, sett otroliga platser, gott humör o haft ett sällskap som var av rätta kalibern.
Summa summarum så är jag riktigt nöjd med trippen på stäppen o glad att jag gjort det men jag skulle inte göra det igen.
Väl tillbaka i Ulaanbaatar vilar vi upp oss för nästa steg, Peking!
OAO
kalle
- comments