Profile
Blog
Photos
Videos
Mitt plan till Auckland blev som sagt försenat 6 h, tror att det planet jag skulle ha åkt med fått tekniska problem. Så istället för att komma till Auckland vid 8-tiden på kvällen, kom jag fram ca klockan 2 på natten helt död. Dagen efter orkade jag därför inte hitta på något och gick knappt utanför dörren annat än för att handla lite mat. Jag menar, jag är inte på NZ för att utforska städer…
Var dock VÄLDIGT svårt att sova på Nomads Auckland (Fusion) då det låg en bar någon våning under min, och ljudet inte hölls ute. Och det var party party tills 4 på morgonen hah. Och även i korridorerna spelades det musik 24/7. När jag skulle checka ut i receptionen tidigt på morgonen hörde jag inte ens vad han som stod där sa eftersom musiken var så hög. Så rekommenderar inte direkt det här stället, om man nu inte vill festa en massa. Då är det perfekt. Men det är inte riktigt min prioritering under denna resa.
När vi började samlas upp utanför Nomads med gudien för att ta Adventure Tour bussen kom det förbi en berusad/drogad man som hälsade genom att säga: "Hello you clichéd european tours" och undrade om vi var britter… tyckte att det var ganska roligt, men man måste väl ha varit där J
Tog ett tag innan vi var iväg och åkte på en hel del kringili-krokvägar, jag förstod nu varför det stod att man skulle ha med åksjuketabletter… Efter några timmar var vi framme i semester/sommarstugeorten Hahei. Helt fantastisk vackert liten stad! Rena idyllen. Skulle inte ha något emot att ha sommarhus där inte. Trots att jag var alldeles seg och bara ville lägga mig på sängen bestämde vissa av oss att vi skulle ta den över timmeslånga promenaden i värmen för att se Cathedral Cove. Fanns ett alternativ att paddla kanot dit med, men jag hade ingen lust. Var en ganska jobbig promenad eftersom det var så varmt, men väl värt mödan när vi nådde vårt mål. Fanns en enorm klippa, som stack upp några meter ut i havet som påminde lite om det där stället i Thailand (nej, vet inte vad det heter… har inte varit i Thailand ännu). På kvällen hade vår guide Chase (Sue) ordnat en liten festmåltid som vi skulle grilla. Var riktigt trevligt!
Nästa dag åkte vi förbi Hot Water Beach där man (när man har tur med vattennivån, vilket vi inte hade dessvärre) kan gräva lite hål och finna varmvatten och sitta och plaska. Men vi tog oss istället en liten morgonpromenad och såg hur surfare lekte runt i vågorna.
Ett litet stopp som inte var med i planeringen var att stanna vid några gamla gruvor. Där fick vi gå runt en snabbis i ösregnet, och vi utforskade lite spännande gångar. Hade velat spendera lite mer tid där.
Vi fortsatte sedan mot Rotorua (kulturhuvudstaden) och fick ett antal alternativ på vad vi ville göra, jag och en av killarna, Valentin valde att stanna vid Rotorua Zorbing. Där tog vi en vattenfylld boll och rullade ner för kullen tillsammans, var riktigt riktigt kul och jag skrattade och gled runt överallt. Men det var alldeles för kort. Resterande gänget hade valt att gå på ett spa, och bli inpackade i lera, så vi fick hämta upp det svavelstinkande gänget senare.
Och så fortsatte vi mot Tamaki Village. Detta är en uppbyggd Maoriby vilken fungerar som en "turistattraktion" (ja, det där är min känsla/åsikt). Jag hade inte några höga förväntningar på denna övernattning, men det var väldigt intressant. Dock så väckte det en massa frågor hos mig. Jag undrade kring deras känslor kring allt detta, att göra sig själva till "attraktioner". Måste vara tröttsamt i längden? Men jag förstår att de livnär sig på detta. Det är svårt att förklara för de som inte sett det själva. Men vi trodde först att det endast var vi som skulle vara där, men sedan leddes vi till en sorts arena och där var det flera busslaster med turister och kamerablixterna bara smattrade på nonstop, och även de som uppträdde uppmanade konstant under kvällen att vi skulle ta så mycket bilder som möjligt . Föreställningarna var underhållande och kul, för hakadansen är väldigt speciell och innefattar en massa roliga läten och att en hel del miner (som kan få ett stenansikte att brista ut i skratt). Vi leddes vidare till olika stationer där vi kunde bevittna olika kulturella traditioner som maoris har, och hade möjligheten att ställa frågor. Men jag ville inte direkt köra en massa antropologiska frågor inför en massa turister, var inte platsen för det. De sjöng och dansade senare för oss, men jag vet inte… fick ingen riktig känsla för maoris idag och deras verklighet. Kändes lite som en show, hela byn, och föreställningarna. Hade velat ha något mer "verkligare". Vi var de enda turisterna som skulle övernatta i byn, de hade byggt upp trevliga rum utsmyckade med maorifigurer/gudar. Kan ta detta som exempel bara för vad jag talar om, när jag tittade på dessa närmare upptäckte jag att det endast var frigolit som de målat på, och gudarnas ögon som såg ut att vara en vacker sten, var endast klistermärken.
Jag hade velat träffa de som uppträdde efteråt, samtala lite utan att förelämpa dem med mina frågeställningar (för det är så klart inget jag vill göra), få en mer vardagsverklig bild och deras känslor kring alla dessa turister de var dag uppträder för
På kvällen tände vi en enorm brasa och satt och lärde oss en del maorisånger, drack öl, och sjöng lite annat. Himlen var alldeles stjärnklar - aldrig sett de så tydligt förut förutom i södra Chile (men då kunde jag även se kosmiska moln och dess färger). Gick och la mig under min gud, jag hade valt den sängen som kändes "rätt och trygg" - i mitten på rummet. Den guden visade sig självfallet vara den som maoris tror orsakar jordbävningar. Rae, den kvinnan som tog hand om oss mest förklarade innan att det skulle vara intressant att se vilka gudar/sängar vi valde att ligga under och dess mening. Jag och jordbävningar har ju en viss connection, Chile och Japan är mina platser. Och så ska jag vara i Christchurch några dagar, håll tummarna för att inget inträffar haha.
Dag 3 skulle vi vidare mot Waikoko?. På vägen stannade vi dock vid en naturlig hetvattenkälla vilket var trevligt men väldigt stressande eftersom vi bara fick stanna ca 40 min, hade velat ha lite längre tid. Vi satte senare iväg ut på landet, och världens slingrigaste väg som påminde mig lite om Dödens Väg i Bolivia… vi mådde alla lite illa när vi gick av. På vägen inträffade en liten New Zeelänsk trafikstockning, nämligen en bonde och hans hundratals får! Ganska roligt. Jag hade inga förväntningar på vårt "Farm Stay" men det var helt otroligt kul och trevligt! Det bästa var att vi fick åka sådana här "safaritruckar" ute i bushen, vilken kändes som en djungel i princip, och jag stod uppe bak på flaket och hoppade runt och duckade för buskar och liknande. Kändes som ett TV-spel. Njöt i fulla drag! Vi delades upp i mindre grupper och fick även paddla lite kajak i den vackra floden, och gå ut på en liten fågeljakt. Min grupp var de enda som fick se de oerhört ovanliga "Blue Ducks" . Var en underbar dag! Och på kvällen tände vi en liten brasa, drack öl, lyssnade på musik och beundrade stjärnorna. Jag lyckades se 3 stjärnfall och vi hörde även en Kiwi (de är otroligt svåra att se och rör sig bara på natten)!
Vi lämnade farmen tidigt på morgonen för att ta oss till Nationalparken i närheten. Klockan 10 blev vi avsläppta vid vår startpunkt för en 19-20 km lång trekkingled mellan 800-1200 m över havet. Tangiriro Alpine Crossing. Jag hade det oerhört svårt med konditionen (haha) och frustade en del. Men jag visste att jag kunde klara av det. Var helt fantastiska vyer däruppe - ibland kändes det som att gå på månen. Jag tog en del risker den dagen, ställde mig exempelvis på en hög spetsig klippa där det blåste oerhört - det var svårt att hålla balansen! Och så var det BRANT stup under. Gled /sprang även nerför en oerhört brant sand/stendyn. Valentin som sprang med mig stukade foten här, kunde lätt ha varit jag. Men jag har nog ganska tur generellt. Uppe på sanddynen blåste det helt galet mycket, var nästan nära att man blåste bort, stod där ett tag och kände vinden. Kändes tydligen exakt som när man hoppar fallskärm. Tog oss i princip 7 h att göra denna "lilla" promenad, kan säga att det var höga trappor och klippor som skulle bestigas, och senare branta stigar… lite av varje. Kändes i varje muskel senare.
Den sjätte dagen var i princip aktivitetsfri - vilket vi alla nog behövde. Ett antal gånger stannade vi dock med bussen för att fota någon jättestaty (ja, i NZ har varje stad i princip något speciellt - och en överdimensionerad skylt/staty för just det.) En rolig grej var att vi stannade i Gumbootsthrowing staden, ja man tävlar alltså att kasta gummistövlar längst. Vi körde en liten tävling sinsemellan, jag vann inte L Inte min sportgren…! När vi anlände till huvudstaden Wellington var jag så trött att jag inte orkade köra en stadsvandring, utan det blev bara lite tvätt gjort och vila.
När jag skriver detta är jag framme i Christchurch, och hittills har det varit lite intressant… det har ju varit jordbävningar här… Det ligger en känsla över staden så klart, centrum är fortfarande inte tillåtet att inträda och är avspärrat. När jag gick en liten runda här i området för att handla såg jag hus som blivit halvt förstörda, och butiker/lokaler som är helt tomma. En kuslig känsla. Samtidigt som det är en väldigt vacker stad. Åker imorgon härifrån, men kommer efter touren att spendera 4 nätter här, så då ska jag utforska lite i närheten av det värsta området som drabbades.
- comments
Jessi Vad du upplever saker! Här i Sverige rullar livet på som vanligt, det är kallt och jag och Micke flyttstädar. Ikväll skulle jag hellre vara i Nya Zeeland ;)