Ja.. Det här med djungeltur med barn... Inte riktigt som vi tänkt oss.. Fast kanske var naivt att tro nåt över huvudtaget? Men innan vi kom till djungeln tappade vi bort Linnea på hotellområdet.. Hon är alldeles för kaxig för sitt eget bästa... Hade sprungit i förväg till hissen, Pontus var med oss eftersom han haltade och hade inte lust att springa i förväg. När vi kom fram till hissen var hon inte där, vi tänkte inte så mycket mer än att hon vet ju hur man åker hiss eftersom hon och Pontus gjort det ensamma några gånger. Men Martin tog trappan ner jag och Pontus tog hissen ner... Ingen Linnea där nere!? Martin upp en våning. Inte där heller. Jag sa åt Pontus att stå och vänta vid hissen så gick jag till nästa trapp och gick upp. Väl uppe på vår våning så hör jag någon springa och några ut personalen ropa. Martin hade oxå hunnit upp högst upp och hade henne innan jag kom. Hon hade helt enkelt åkt hiss åt fel håll och gått av... Åter till djungelturen. Pontus hade fått på sig höstskorna som han hade på sig när vi åkte för att skydda sin stackars skadade tå... Som ibland inte alls gör ont och ibland när det passar så gör det så hemskt jätte mycket ont som det bara kan göra och inte kan man gå då heller... Vi börjar turen med en bilfärd som funkar rätt bra. Väl framme så orkar inte Linnea gå.. Men inte vill hon sitta på ryggen heller. Men det var enda alternativet om man vill slippa gå. Så lite tjuriga miner sen satt hon på ryggen i alla fall. Ja i ca fem minuter, sen skulle hon gå. Det fick hon gärna göra. Vi var på väg mot ett vattenfall så när vi närmade oss hade det varit smidigt att ha henne på ryggen för att veta var hon var.. Men med ett stadigt grepp om hennes ena hand gick vi längs floden på en smal stenig brant stig. Men lagom till det blev ännu brantare och en stentrappa med ojämna steg orkade hon inte mer. Fick upp henne på ryggen sen fick jag mig lite skön benträning. Väldigt höga ojämna trappsteg och väldigt brant! Men upp kom vi! Tyvärr inta så vackert man kunde önskat men men.. Sen ner igen. Då skulle hon gå!? Men då fick hon snällt vänta till säker mark. Men blev extra ostadigt för mig då hon då istället krängde omkring på ryggen och var härligt missnöjd med tillvaron. Sen kom en härlig skur! Men den var snabbt över. Och blöta var vi redan innan så gjorde inte så mycket med lite regn :) sen tänkte vi ta en annan lite stig men det bar för dålig terräng med två barn så det blev svårt.. Så då testade vi en annan stig... Men då råkade Pontus först snubbla till på en rot så han fick ont i tån.. Sen flög han fem kilometer för att han gått förbi en spindel som eventuellt kanske snuddade hans ben.. Martin var måttligt glad vid det här laget, önskade nog att han varit själv utan gnäll och enbart kunna koncentrera sig på fåglar och annat han hoppats fånga i kikaren. Men vi fick se några stora fina fjärilar och en ekorre eller ja nåt liknande. Och självklart ett gäng spindlar! Men det var en skönt med lite omväxling och en poolfri dag:) ingen solnedgång idag bara mörka svarta moln och bi hade precis hunnit sätta oss på restaurangen när åska dånade och regnet öste ner! Men slutade lika fort som det kom och när vi ätit klart var det inga problem att ta sig till hotellet torra.