Idag har vi återigen pressat oss långt utanför våra komfortzoner:

"Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv" - Emma F

"Det är fan det läskigaste jag någonsin gjort" - Louise

"Det var det värsta och det bästa någonsin" - Emma K

"Det är det närmsta jag någonsin varit att göra i brallan" - Petra

Vi är alla rörande överens om att BUNGYJUMP är det läskigaste man kan göra. Japp, jakten på adrenalinrusher fortsatte även idag. Det får bli rehab när vi kommer hem.

Emma K hade svårt att sova inatt, tanken på att riskera sitt liv från ett 50 meter högt torn i regnskogen kan nämligen vara ganska skrämmande... Vi blev upplockade i förmiddags och skjutsade till där vi skulle hoppa. Svindlande tanke att titta upp och tänka sig att man skulle klättra hela vägen upp och kasta sig ut med huvudet före. Efter incheckning var Petra och Louise de första två att våga sig upp för det många trapporna i tornet. De andra två stannade på marken för att försöka fotografera hoppen. Det blev en ganska lång väntan i ett svajande torn innan det blev dags för tjejerna att sätta på sig selar och binda ihop fötterna. Petra, modigaste tjejen, var först ut: "Jag tänkte "nu dör jag" när jag klev ut på plattformen. Hela kroppen skrek nej. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände, men efter att ha räknat ned två gånger puttade de ut mig och jag störtade mot vattnet under. När jag föll fritt var känslan var att jag skulle dö men efter första studsen var det bara härligt". Efter Petra dök Louise: "Mina ben har nog aldrig skakat så mycket som de gjorde när jag klättrade upp för trapporna. Väl uppe visste jag inte vart jag skulle ta vägen... Jag och Petra frågade oss flera gånger varför vi valt att göra detta men när jag stod där på avsatsen med tårna över kanten fanns bara hoppa i huvudet.. Mannen räknade och jag dök. Första tanken var att jag kommer att dö men snart var den borta och det var bara hur härligt som helst, helt klart något av det bästa jag gjort. Jag hade även valt att doppa huvudet i vattnet, vilket gav en bubblande och helt obeskrivlig känsla!"

Det var på skakiga ben och händer som Louise och Petra tog över hejarklackströjorna och kamerorna. Dags för Em&Em att klättra de många trappstegen upp till plattformen. Det blev många svärord och hårda utandningar på vägen upp. Väntan i tornet blev inte lika lång den här gången och snart var även Emmornas fötter ihopbundna. Nervösa vinklingar och hang loose tecken till tjejerna på marken. Emma F var först ut. "Jag kände mig förvånande lugn på vägen upp och när de satte på mig utrustningen men när jag började gå ut på plattformen kom huperventileringen. Jag ville inte släppa taget om staketet, killarna fick bända upp mina fingrar. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Utsikten var fin men tanken på att hoppa med huvudet före på en höjd ovanför träden kändes mest självmordsbenäget. När de räknade ner var det verkligen "nu eller aldrig" och jag kastade mig ut. Jag bad om att få doppa händerna men hamnade med hela överkroppen i vattnet. Där har vi kallsup som heter duga!". Emma K var inte långt efter. "Jag undrade verkligen varför jag utsatte mig för det här. Jag var så rädd när jag stod och blickade ut över regnskogen. Jag intog dykarposition och andra gången de räknat ned och förklarat att "jag inte kunde stå där hela dagen" körde jag. Uthoppet var det värsta, sedan var det bara häftigt. JAG GJORDE DET!".

Nu har vi gjort så många sjuka grejer de senaste dagarna att det känns som att det inte finns någonting vi inte klarar av! Imorgon flyger vi ned till Brisbane (avgång 6.00, uppgång 4.00) där Emma K har en kompis som heter Jennie. Vi ska spendera dagen med henne, hon ska förhoppningsvis visa oss alla godbitar, och på måndag lämnar vi Australien. Kvartetten blir då tyvärr en trio igen, Louise reser vidare till Thailand när vi andra åker till USA.