Nu är vi tillbaka på fastlandet efter ett par dygn på en segelbåt runt ögruppen Whitsundays. Vi har varit på en stor röd katamaran som heter Tongarra tillsammans med 21 andra passagerare. Det var en mix av fransmän, kanadensare, svenskar, tyskar, holländare, skottar, aussies... Tillsammans hade vi två riktigt bra dygn med fint väder för det mesta! Första dagen träffades vi i hamnen efter lunch. Vi gick för motor (stor båt kräver mycket vind för att kunna segla såklart) till en vik vid en av Whitsundays största öar. På vägen dit minglade vi med de andra deltagarna och tittade på den fina solnedgången. Dagen därpå vaknade vi, åt frukost och spanade efter havssköldpaddorna som höll till i viken. Vi såg några, de är så stora! Vi blev skjutsade i gummibåt till ön och gick en bushwalk till Whitehaven Beach, en helt fantastisk strand med sand så finkornig och vit att du kan polera glas eller dina tänder med den. Vattnet är klarturkost och längs med stranden simmar stingrockor. Det kändes oerhört exotiskt! Vi spenderade några timmar där, peelade oss med den exfolierande sanden, tog massor med foton och badade. Under tiden vi var där ändrades tidvattnet, det är knäppt hur stor skillnad det kan vara mellan låg- och högvatten. Efter förmiddagen på Whitehaven styrde vi (det var faktiskt Emma F som tog över rodret) mot ett rev där vi snorklade. Stället kallades för "akvariet" och det var inte svårt att förstå varför: där fanns oerhörda mängder fiskar i massor med olika färger. För att få kliva i vattnet måste man ha på sig wetsuit på grund av risken att bli bränd av en manet. Det finns några dödliga sorter här i Australien och även om risken att möta på en av dem är oerhört liten används dräkten som en försiktighetsåtgärd. Den var dessutom ganska praktiskt för man flöt lättare. Man kände sig lite som catwoman men såg förmodligen snarare ut som en telietubby.

Vi såg små fiskar i stim och fiskar stora som människor. Nu kanske ni tror att vi överdriver? Det gör vi inte. Ingen av oss trodde nog att dessa sorter ens fanns på riktigt. Det var riktigt läskigt när de större fiskarna simmade förbi dig, de är allt annat än vackra med sina stora ögon och läppar. Om du låg stilla och flöt en stund befann du dig snart i ett stim med fiskar i alla regnbågens färger. Där här var helt klart en sådan där upplevelse man inte kunnat föreställa sig att få uppleva! När ingen av oss orkade trampa vatten, andas i en snorkel och leta efter Nemo längre hoppade vi från baksidan av båten ned i vattnet. Vår skipper (kapten) Binky bestämde att den som vågade göra ett magplask från plattformen där de hänger jollen skulle få ta mat först och självklart var det en utmaning Emma F inte kunde motstå. Uppgiften var alltså ett magplask (bellyflopp) från ett par meters höjd med en wetsuit som enda skydd. Det krävdes en hel del peppning och högfrekventa skrik innan Emma F föll framlänges ned i vattnet. Känslan när man träffar vattenytan var lite som att ge hela framsidan av kroppen en käftsmäll. En oerhört obehaglig smärta men helt klart värt den eftersom ingen av killarna vågade. Petra vågade sig också på bellyfloppen och visade också hon att hon var mer man än grabbarna. Mycket köttfärssås till oss!

Under kvällarna lyssnade vi på musik, snackade, drack Goon, umgicks och lekte lekar innan vi gick och la oss och sov på däcket under en tältduk. Magiskt.

Idag började vi dagen med en snorkeltur vid sjutiden på morgonen. Det finns ärligt talat inte ett bättre sätt att börja en dag på. När vi fått på oss våra suits och cyklop blev det bråttom ned i vattnet för precis vid båten dök en stor sköldpadda upp. För vissa av oss var detta höjdpunkten på de senaste dagarna: att få simma omkring med en jättesköldpadda i ett korallrev. När solen kom fram glittrade korallerna så oerhört vackert. När vi kom upp på båten igen hade det dukats upp en stor brunch som vi åt i solen på däcket innan vi styrde katamaranen mot Airlie Beach igen. Idag kunde vi sätta segel men fick också köra motorn att det inte skulle gå för långsamt.

Vi är oerhört tacksamma för dessa dagar. Återigen känns det som att vi upplevt saker man bara kunnat drömma om. Flera av oss hade nog kunnat tänka sig att stanna på Tongarra ännu längre och bra njuta av havet och solen. Men imorgon bär det återigen av mot nya äventyr. Förhoppningsvis har yrseln och känslan av att allt gungar hela tiden försvunnit tills dess...

Ps. Bilder kommer, promise!