På ett tåg utanför Mumbai

Namaste! Nu sitter vi på tåget mellan mumbai och udaipur. Vår vagn har AC utsikten genom fönstret är vacker så tillvaron är väldigt härlig just nu. Imorse tog vi sovmorgon till halv 10 och beställde lite frukost till rummet. Vi åt framför TVn och packade väskorna innan vi checkade ut och letade upp en taxi som skulle kunna ta oss till tågstationen Bandra Terminus. Vi prutade men gjorde säkert en dålig affär ändå, vi får träna vidare på att förhandla! Vi tänkte att vi skulle få plats med väskorna i baksätet eller bakluckan om vi trängde ihop oss men taxichauffören slängde upp dem på taket och band fast dem med ett litet snöre. "No worry no worry" sa han och vickade lite på huvudet. Taxifärden som följde var en upplevelse, den lilla indiern körde som en galning och tog en genväg genom ett område med plåtskjul och fullt med människor, bilar och djur. Han verkade ha lite aggregationsproblem och stod på tutan mest hela tiden. Vi satt och oroade oss för väskorna hela vägen men de låg kvar på taket när vi kom fram. När vi gick in på stationen vände sig som vanligt alla om och tittade ogenerat trots att vi hade våra nya diskreta, indiska kläder på oss. Vi har vant oss vid det här laget och förstår att det såklart mest är av nyfikenhet.

Vi spenderade cirka 3 timmar på stationen i värmen (ingen AC där inte). Det kan låta länge men såhär på resande fot kan en vänthall vara tillräckligt intressant för att underhålla så länge. Vi åt lunch på den lokala och proppfulla lunchrestaurangen. För 52 rupees (mindre än 10 svenska kr) fick vi mat till 3: ris, bröd och några såser som tack och lov inte var alltför starka. Vi var nog dagens lunchunderhållning för de andra gästerna. Förvirrade och ingen aning om vad vi beställde...

När vi gick ut på perrongen och försökte hitta fram till vår vagn såg Emma K helt förskräckt ut vilket är förståeligt, vi gick förbi de lägsta klasserna och i de vagnarna finns inga fönsterrutor (bara ett galler) och det är oerhört trångt. Toaletterna töms direkt ut på spåret så det stank urin. Hon lugnade sig dock när vi kom på vår vagn där det är rent, AC och grannen pratar i en Iphone.

Många timmar kvar till Udaipur men förhoppningsvis får vi några timmars sömn inatt!