Jag bestämde mig för att göra en liten utflykt till ett buddhistiskt center utanför Melbourne för att ta det lite lugnt tänkte jag, prova på att meditera, göra något annorlunda. Planen var att jag skulle volontärarbeta i utbyte mot boende.

Centret ligger utanför staden Bendigo, som är den andra största staden i Victoria, en gruvstad byggd på guld. Närmsta tågstation låg i Eaglehawk och där var tanken att jag skulle kliva av och bli upphämtad av Cherry, kvinnan ansvarig för centret. -Tanken- var att jag skulle kliva av där...men jag råkade visst missa stationen...och fick åka vidare till nästa, Dingee. Den mycket hjälpsamma konduktören på tåget föreslog att jag skulle gå in på puben och se om någon möjligtvis var på väg till Eaglehawk så att jag kunde få skjuts tillbaka. Jag klev av i Dingee, som var i princip ingenting, fanns en pub. Vid stationen stod en bil parkerad och jag gick fram och frågade om mannen möjligvis skulle till Eaglehawk. Jajemen sa han! Så jag tog plats. Vi körde ca 100 m och svängde sedan över en järnvägskorsning, mannen som hette Peter, vände och körde tillbaka över korsningen, men inte hela vägen...han började köra upp på rälsen och där satt jag och undrade va det här var för en galning! Det visade sig att första bästa bil som jag gick fram till var en sorts rälsbil och Peter var en rälskontrollant ute på rond. Händer det här verkligen tänkte jag? Så tillbaka till Eaglehawk fick jag åka precis samma väg som jag kom, på rälsen. Vi stannade till vid varje järnvägsövergång och kollade så att bommar och ljus fungerade och han släppte sedan av mig vid stationen i Eaglehawk. Jag tackade för den mest random skjuts jag förmodligen kommer få i Australien.

Helgen då jag kom till centret hade dom en yoga retreat där, så jag sattes i arbete direkt. Jag hjälpte Coral i köket med att förbereda mat. Resten av veckan var mina sysslor bl a. trädgårdsarbete, jag målade om en litet rum och hjälpte till att ställa iordning gompan (meditationssalen) för meditation och teaching. Det var mycket att göra så det var inte riktigt så avslappnande som jag trodde att det skulle vara. Jag hann med två meditationstillfällen och en teaching. Teaching skulle man kunna säga är som en gudstjänst om man måste göra en jämförelse. Det är dock inte alls som en gudtjänst utan mer som en lektion. Munken är en lärare som lär oss om buddhism och dess principer. Buddhism är inte så mycket en religion utan mer ett sätt att leva. Det finns ingen gud man tillber eller EN bok som säger hur man ska leva och vad man ska göra. Jag tycker det är intressant av att lära sig lite om olika sätt att se på livet. Skrapa lite på ytan!

Det var en intressant upplevelse att komma till centret. Jag lärde mig mycket från människorna som arbetade där och Steve som bodde där och fungerade lite som en vaktmästare i utbyte mot boende. Han gav mig, i hemlighet, en guidad tur av den stora stupan (typ tempel) som byggs där och kommer bli den största stupan i världen förutom den i Tibet.

Sista lördagen innan jag åkte fick jag skjuts in till Bendigo och spenderade dagen där. Jag lämnade knappt centret under veckan, befann mig i skogen! Jag tog mig en cykeltur på Steves cykel en gång...Men Bendigo var en fin stad, drygt 100 000 människor och många fina gamla byggnader.

Efter drygt en vecka var det dags att åka tillbaka till Melbourne, egentligen mest bara för att säga hejdå till folk...:( Jag hade redan fixat skjuts till Canberra via gumtree. Till Melbourne fick jag skjuts av Cameron som jag även fick sova hos söndag natt eftersom jag inte hade något hostel förren på måndag. Måndag var jag tillbaka i Nunneriet och fick sagt hejdå. Cameron hade sagt att om jag ville fick jag stanna längre hos honom, spara lite pengar, så tisdag natt var jag där igen och onsdag natt, sista natten, fick jag sova hos Vamsi som fixat rum i en lägenhet. Eller rum och rum, han hade ett hörn med ett stort draperi runt, "The curtain room"! Fullt dugligt. Det var riktigt kul! Vi lagade indiskt och hade finmiddag med alla hans rumskompisar.

Lite ledsamt att lämna Melbourne, gillar verkligen staden och har träffat några fina människor där! Men jag måste allt hinna med att se resten av detta land också.

Äventyret fortsätter! Mot Canberra!