Hej pa er :D

Forlaat att jag har varit sa dalig pa att skriva och hora av mig, men det har varit 100% fullt upp hela tiden, men nu ska ni fa ett riktigt langt inlagg att lasa som kompensation :)

I mandags akte jag ut pa en gratis dagstur i Auckland med Kiwi Experience. I turen ingick att klattra upp pa Auckland Harbour Bridge. Pa vag dit berattade var guide att man kunde hoppa bungy jump fran bron och att vi som var med pa turen fick rabatt. Sjalvklart tankte jag inte mycket pa det.. Nar vi kom fram till bron fick vi lite sakerhetsutrustning infor klattringen(det var egentligen ingen riktig klattring, mer en promenad). Vi gick i kanske tio minuter pa en liten gang mellan bron och vattnet. Jattefina vyer over auckland. Vi gick till "the jumping pod" dar amn kunde hoppa bungy jump, det var dock ingen spom hade signat upp sig pa det av oss, men vi fick i alla fall se nar en av instruktorerna hoppade. De fragade sen om det var nan av oss som ville hoppa. Jag hade faktiskt borjat forma en liten liten tanke i huvudet pa vagen dit. Nu kande jag att jag verkligen BORDE hoppa. Jag och en annan tjej bestamde oss att vi ville. Jag har nog aldrig varit sa nervos i mitt liv. Jag darrade hela jag. Guiderna skrattade at mig och sa "the more scared you are, the better it will be". Den andra tjejen hoppade forst, instruktoren raknade ner, hon hoppade utan ett ljud och sag fullkomligt normal ut nar hon kom upp igen. Nu var det min tur... Jag fick pa mig en sele och sa satte de ihop mina fotter. Vid det har laget hade jag forsokt att lugna ner mig sjalv, och det kandes ganska okej.. bortsett fran att jag skulle vara tvungen att hoppa sjalv.. Jag sa till guiden att han maste putta mig, for jag kommer inte att vaga! Han sa jaja, jag vill se om du kan sjalv forst. Jag gick fram till hopprampen... Satans ****** va hogt det var! Jag fick fullkomlig svindel och det kandes som att jag skulle spy ett tag. Killen fragade om allt var okej, en ren rutinfraga antar jag, och av nan jattekonstig anledning svarade jag ja. (DRIVER DU MED MIG, JAG SKA HOPPA FRAN 40 METERS HOJD MED ETT GUMMIBAND RUNT FOTTERNA, JAG AR ALLT ANNAT AN OKEJ!!) Min andning var helt utom kontroll, ungefar som mitt hjarta som sakert slog med 2000 slag i minuten. Killen borjade rakna ner.. 3... (fan vad hogt det ar det har kan ju bara inte ga) 2...(HOPPA, vada hoppa, NER DAR?!) 1... (okej. jag ska hoppa.) AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH. Jag skriker aldrig i berg-och-dal-banor, jag skriker nastan aldrig. Men jag har aldrig skrikit sa mycket som jag gjorde nu. Fallet var helt fruktansvart. Det gar inte ens att beskriva. Jag kommer knappt ihag vad jag tankte eller hur det kandes. Men jag kande i alla fall hur bandet ryckte i benen och jag vande uppat. Nu hade jag slutat skrika. Dock var jag inte beredd pa att jag skulle studsa upp och behova falla fritt en gang till. Sa jag skrek som en galning en gang till. Sen nar jag bara svingade fram och tillbaka var det riktigt harligt. Pa tredje svingen lossade jag fotterna sa att jag liksom satt i selen istallet. Killarna drog upp mig, och nar jag val stod pa rampen igen skakade jag sa mycket att jag knappt kunde halla benen uppe, och snurrig var jag. Dock var det en helt sjuk kansla som jag aldrig har upplevt forut. Jag skulle nog kunna gora det igen, men bara over vattnen i sa fall. Det ar FOR mycket emot mina instinkter att hoppa ut mitt i en ravin eller nanting sant, det skulle jag aldrig klara. Men jag ar sjukt stolt over mig sjalv att jag klarade att gora det overhuvudtaget!

Nar jag kom tillbaks till hostellet den dagen bytte jag rum, till ett med fonster. Dar traffade jag tva jattetrevliga killar, en fran holland och en fran kanada. Dagen efter, alltsa tisdag, var det dags att lamna Auckland. Jag steg pa Kiwi Experience-bussen klockan 7 pa morgonen, som skulle ta mig till Northland, Bay of Islands och Paihia. Pa bussen traffade jag tva engelska tjejer som hade varit med pa dagsturen dagen innan. (Jag kan omojligt beratta for er om alla manniskor jag traffar, det ar sakert minst tio nya om dan) Det tog ungefar fyra timmar att komma till Paihia, vi var framme runt tolv. Aaaaaaaahhhh det har ar det mest fantastiska stalle pa jorden, jag lovar er! Jag bor pa Base Pipi Patch som ligger typ tva minuter fram stranden. Nar jag kom hit med bussen gick jag till receptionen och checkade in, hon gav mig en nyckel till rum 16. Jag gick ut fran receptionen och in pa en parkering, omringad av envaningsradhus med en altan som loper utmed hela, och man gar in i rummen genom glasdorrar direkt fran altanen. Utanfor mitt rum befann sig en liten grupp manniskor. En spelar gitarr, en bara sitter, en spelar basket... Dessa manniskor var tydligen mina rumskompisar. Jag halsade bara snabbt och gick in i rummet. Dar hittade jag Beth, som egentligen skulle vara har i tva dagar men som istallet har fastnat totalt och har tillbringat 7 veckor har och har nu skaffat jobb. Det var ungefar samma historia med allihop. Alla alskar Paihia. Det tog mig ungefar tva timmar att bestamma mig for att jag inte heller ville stanna i bara tre dagar. Just nu kanns det som att jag kommer att tillbringa bade jul och nyar har. Dagarna ser ut som foljer: alla gar upp vid 10, fullkomligt ofrivilligt men eftersom tva av grabbarna i rummet jobbar sa vaknar man nar de gar upp och sa gar man upp sjalv ocksa. Sen tillbringar man ett antal timmar pa verandan och skrattar at dem som jobbar(manga jobbar pa hostellet och far gratis boende). Sen gar man antingen till stranden, poolen eller jacuzzin och hanger dar i ett par timmar till. Efter det gar man till rummet, duschar och grejar, sitter pa verandan i ett par timmar till och lyssnar pa musik. Sen gar man till nagon av barerna som alla ligger inom tva minuters gangavstand. Jag kan inte beskriva hur underbart det ar. Det ar 100% chill hela tiden, bara deg och skratt. Alla ar som en liten familj pa hostellet. Inte bara varat rum, aven om verandan utanfor var dorr ar nagot av motesplatsen, jattemanga har fastnat och jobbar nu i paihia och alla kanner alla. Jag kanner att jag definitivt behover lite vanlig semester, och alla har ar sa valdigt underbara. Jag kanner att jag latt kan offra ett par veckor i australien for att stanna har over jul och nyar.

Dagen efter att jag kom hit akte jag upp med Kiwi Experience till Cape Reinga, den nordligaste punkten pa Nya Zeeland. Ni ska definitivt fa se bilder pa det sen, helt fantastiskt vackert. Det var en heldagstur som tog nastan tolv timmar, men vi stannade en massa pa vagen och fick se saker. Vi akte med bussen pa 90 mile beach, samt provade sandboarding. Inte komplicerat alls. Klattra forst upp pa en gigantisk sanddyna, lagg dig sen pa mage pa en liten brada och kana ner. Inte alls vart det. Det var bara jattejobbigt att klattra och inte tillrackligt kul att kana ner sa en gang fick racka for mig. Sa det var onsdagen.

Torsdagen :) torsdagen... torsdagen var en fantastisk dag. Inte sa fatastisk som den kunde ha varit, men den var fortfarande fantisatisk. Tro det eller ej - en halvtimme gjorde torsdagen till en av de battre dagarna i mitt liv. Jag skulle ut pa "The cream trip", ut pa en bat i The bay of islands, for att se oarna, "the hole in the rock" OCH... delfiner :) Hela anledningen till att jag akte pa turen var egentligen att jag hoppades pa att fa simma med dem. Det ar tyvarr nanting de aldrig kan garantera, det ar emot lagen i nya zeeland att simma med flockar som har ungar med sig, och det kan man ju aldrig veta om de har. Jag traffade en tjej innan jag gick pa baten.. jag kan tyvarr inte komma ihag vad hon hette men vi hangde i alla fall hela dagen tillsammans pa baten. Vi satt bara och pratade pa dack och hade knappt varit ute en halvtimme pa vattnet innan kaptenen ropade ut i hogtalarna att han sag delfiner forover. Sjalvklart var jag nastan i framme i foren med kameran i hogsta hugg innan han ens hunnit uttala hela ordet "dolphins". Det var.. aa obeskrivligt. Det var en GIGANTISK flock vi rakade pa. typ 30-40 stycken. De simmade med baten och hoppade omkring. Vi stod i foren och stod precis over dem dar de simmade under baten. En av personalmedlemmarna pa baten sa att de kan se nar man vinkar till dem, sa vi lutade oss fram och vinkade, och de tittade faktiskt! Det var en gang lite senare som jag var ensam om att sta dar, och tva delfiner simmade under baten, jag lutade mig fram och vinkade och de bada vande sig pa sidan och tittade pa mig, vi tittade pa varann i kanske tva minuter. Det var helt fantastiskt. Tyvarr kunde vi inte simma med dem eftersom de hade en unge(en bara 8 dagar gammal som i och for sig var hur sot som helst). Fullkomligt obeskrivligt verkligen. Vi rakade inte pa nagra fler flockar den dagen heller.. men vi fick se en massa JATTESPANNANDE fiskmasar.... hur spannande som helst. Usch.

Igar var kanske den roligaste dagen pa hela resan. Det var aven den forsta dagen pa min riktiga "bo-i-paihia-och-gor-ingenting" semester. Vaknade runt tio saklart, sen satt vi pa verandan och skrattade at Dan som var tvungen att jobba men var jattebakis. Det roligaste ar att han faktiskt maste stada upp efter oss och sig sjalv :) Jag och Iain gick till koket och gjorde toast, han fick hjalpa mig att ata eftersom jag har haft det brodet i nastan en vecka och jag ar radd att det blir daligt snart :) Pa vagen till koket motte vi en av tjejerna som jobbar i receptionen som sa "you guys are going in the parade later, just fyi". Parad?? Huh? Joda, vi skulle ga nerfor gatan till stan i badklader. Men vi kommer till det :) Efter frukosten gick jag och la mig vid poolen en stund. Det gar superfort att branna sig dock, sa jag flyttade pa mig igen efter en timme kanske. Sen satt vi pa verandan och degade i flera timmar, och efter det var det dags for en liten tupplur. Vid 4 var det dags for PARAD. I Paihia haller man varje ar innan jul en parad som alla lokala foretag, skolor och hotell deltar i. Bobby, receptionstjejen, hade fixat en massa utkladningsklader som vi skulle ha. Vi blev huladansoser och allt mojligt. Grabbarna fick kokosskal att ha som latsasbrost, och sa fick vi allihop tomtehattar. Jag hade bara bikini, ett sant dar blomband och tomteluva. Sen gick vi till starten for paraden. Jag, Iain, Danny och tv till tjejer stod upp pa flaket av en pickup, och alla andra gick bakom och drog en kanot samt en skylt med hostellets namn. Det var fullstandigt galet roligt!!! Efter som Iain och Danny var alldeles for upptagna med att "shake their boobies" fick jag halla surfbradan vi skulle ha, samtidigt som jag holl pa att skratta ihjal mig. Vi akte runt hela stan och sen tillbaks. Vi skrek, skrattade och sjong och publiken verkade faktiskt gilla oss, kanske mest pga killarna som dansade loss som bara den. Nar paraden var slut var det prisutdelning. VI VANN foretagsdelen!!! Formodligen for att vi hade san skon sammahallning och anda i hela grejen. Det var sa himla roligt, efter det stod vi alla framfor scenen i mitten av all publik och dansade och skrattade. En kille spelade "we like the way we all do the hula" och vi bara rockade loss. Nar vi sen kommit tillbaka till hostellet fick vi alla en gratis drink for att vi varit sa duktiga.. men forst hoppade alla forstas i poolen. Sammanhallningen var fantastisk och alla hade sa himla rligt tillsammans, for efter det var det saklart bar hela kvallen. Vi tog dock en liten paus pa verandan och tjafsade om musik. :) Mitt i natten gick vi ner pa stranden och sjong forst julsanger for manniskor darnere, och sen tittade vi pa stjarnorna. Det ar helt fantastiskt, man kan se vintergatan rakt over oss.

Nu sa! Har ni fatt lite briefing om vad jag har for mig. Som ni sakert farstar sa alskar jag det har stallet och jag har det hur bra som helst. Det enda ar att jag har upptackt att jag maste bli lite mer sparsam... Det blir en liten pizza har och lite lask och chips dar... Men jag lar mig :) Folk som jag bor med overlever oftast pa nastan ingenting, det ar lite av ett mysterium for mig faktiskt. Nu maste jag dock ga och ata lite, det far bli det sista av brodet tror jag :) Men forst maste jag ga och boka fler natter har samt saga att Kiwi bussen inte behover plocka upp mig imorgon som jag egentligen tankt :)

Jag hoppas att ni alla mar hur bra som allra helst och jag ar jatteglad att hora ifran er :) Aven om jag inte skriver lika ofta sa tanker jag sjalkvklart pa er massor, och jag hoppas att det gladjer er att jag trivs :). Det kommer att komma upp bilder inom kort, men jag glomde kameran just nu sa det far bli senare.

Jag alskar er!

Pussar och kramar fran en lite brunare Emelie :)