Dags för Terror att kliva upp på scenen igen. MInns inte när jag bloggade sist men jag ska gissa och försöka ge er min bild av vad som hänt sedan dess. Vi kan börja med resan från Austin. Finns bara en sak att säga om den saken. Ju djupare in vi kom i södern, ju konstigare folk fanns i ,och runt mackerna vi stannade på. Det var tur att vi höll oss längst dom stora vägarna annars hade vi nog fått känna " Scream like a pig" . Ni som har sett Den sista färden förstår vad jag menar. Hur som helst som var New orleans, hjärtat av Louisiana riktigt fint runt Frenchquarter och bourbonstreet. Spenderade dock bara en natt och en halv dag där innan resan gick vidare, så kan inte ge er så mycket mer info. Ett par andra sydstater flög förbi och vips så var vi i Florida. MIami började ju med en storm. Vindruterorkarna gick på snabbaste läget och palmerna lutade bakåt. Det var inte så jag hade väntat mig Miami direkt. Hur som helst kunde vi inte spendera våra två första dagar på stranden som först var tanken. Det vart istället mycket kortspel och billiga öl i hostelbaren. Det var inte fy skam det heller kan jag lova. Tillsist fick vi en kanondag. Vi hade sen tidigare bestämmt att blir det uppehåll drar vi till Everglades. Sagt och gjort, uppehållet kom och vi drog. Den enda skillnaden var att vi hade blivit en till. Dagen innan Everglades så vart det megafylla i köket på vårat hostel. Vi hade skitkul och massa nya kontakter skaffades. En av dom var en britt som jag än idag inte vet vad han heter. Men Tydligen hade vi lovat karln att han skulle få följa med oss i bilen till everglades. Enligt angiven tid stod han utanför våran dörr. Hade faktiskt bara ett vagt minne av att vi hade lovat honom det. Så det var bara att stå för vad vi sagt. Det var en rolig typ så det gjorde faktiskt inget. Everglades var som jag trodde några ormar och ett jävla gäng alligatorer. Ahh jag var lite skraj innan men det släppte när jag kom dit. Nu har jag skrivit för mycket så nu får jag snabba på lite. Spolar fram till Washington. Varma och solbrända så mötte vi hösten här. Med både glädje och sorg skulle jag vilja säga. Hur som helst så är mitt omdömme av denna stad sådär. Är nog en av dom mest gråa städer jag sett och den största besvikelsen hitills i USA. Längtar efter NY imorgon. Hörs då igen..
/ Kristoffer