Profile
Blog
Photos
Videos
Dagarna går fortare än vad vi hinner skriva, men här kommer en sammanfattning av Mexiko.
28 september
Vi tog flyget över till Mexiko från Miami för att mötas av väldigt varmt väder, det är lätt att förstå att detta inte är högsäsong. Här på Isla Mujeres är det högsäsong mellan december till april, dvs, när vattnet är varmt men luften lite svalare (dvs på 30-stäcket).
Till skillnad från när vi skulle in i USA tog promenaden ut från flygplatsen endast 40 minuter (där väääldigt länge), och då fick vi ändå en stämpel att vi får stanna i 180 dagar vilket inte vore helt fel… men "tyvärr" måste vi ner till ett bröllop i Brasilien.
När vi kom ut från flygplatsen gick vi runt och letade efter en lokalbuss för att ta oss in till Cancún, men det gick endast en vanligt flygbuss, vilket vi till slut insåg efter att jag försökt fråga 10 personer vilken buss vi skulle ta. Vi hoppade på bussen och åkte in till centrala Cancún där vi stannade till och åt fantastiska quesadillas (ni vet tortillabröd med ostfyllning). Lunch för 10 kronor styck som smakar fantastiskt går inte att klaga på ens lite. Efter lunchen letade vi upp busshållsplatsen för att ta oss till Puerto Juarez varifrån båten ut till ön Isla Mujeres skulle gå. Denna dag gick allt väldigt smidigt (jämfört med allt som hände i Miami), så vi satte oss ner på en uteservering på ön för att ta en öl och använda deras wi-fi för att hitta hotell. Det vi tyckte lät bäst var ett halvdyrt hotell med havsutsikt och pool, vilket vi tog.
29 september
På morgonen skulle vi gå ut och äta frukost, och jag skulle ta ut pengar i en bankomat inne på en matvarubutik, ingen bra idé då kortet aldrig kom ut igen. Med vanan inne, kilade jag bort till en restaurang med wi-fi och bad alla jag känner att spärra kortet hos ICABanken, mycket tydligt med kontrollsiffror och allt. Michael fixade detta pronto, och då var det ju tur att jag har ett annat konto hos banken och att det extrakortet är med. Tre kort, för att vara på den säkra sidan att allt skulle funka oproblematiskt om något sådant hände. När jag sedan skulle flytta över pengar till kortet kopplat till det gemensamma kontot så visade det sig att ICAbanken varit snälla och spärrat alla mina kort hos dem. Jippi. Nu kommer jag alltså inte åt några pengar.
Jag vet inte hur många gånger jag nu talat med banken, men jag är inte glad då de skulle beställa nya kort till mig som Michael får skicka till Brasilen. När jag då pratade med dem hade de bara beställt ett nytt kort till gemensamma kontot, där reskassan inte ligger. Suck suck suck.
30 september
Då vi gillade Isla Mujeres så mycket bestämde vi oss för att åka därifrån så tidigt som möjligt för att sedan kunna komma tillbaks till ön. Så vi tog allt vårt pick och pack, som helt plötsligt var mycket mer än det vi hade åkt dit med då Gerd hade inhandlat många "bra att ha saker" bland annat en jättetub med balsam som kommer räcka till årsskiftet.
Vi hoppade på en buss och hade turen att den tog oss hela vägen till turiststråket i Cancún, där vi hoppade av bussen när vi såg första bästa biluthyrarstället. Jag lyckades pruta ner det till 33 dollar per dag för en liten chevrolet spark (den utan motor). Och då stället kändes lite iffy så gjorde jag en extremt noggrann check av bilen innan vi åkte iväg, vilket nog var tur då det kändes som att de annars skulle ha försökt lura till sig att det var något mer på bilen än då vi åkte. När vi kom iväg så blinkade bensinlampan redan vilket aldrig är bra när en inte vet hur länge den har blinkat. Inga problem, förutom i rondellerna där 3 filer helt plötsligt blir 5 stycken, lite var stans i en rondell faktiskt. Efter många timmars körande på en väg som skulle vara den gamla motorvägen visade det sig att det var fel. Ovanligt lite trafik på vägen hade vi tänkt, men inte mycket mer än så. Det kostade oss 300 pesos dvs 150 svenska kronor. Om vi hade vänt om hade resan tagit ytterligare 2 timmar till Chichen Itza därför bestämde vi oss för att fortsätta även om lite irritation uppstått. (300 pesos är jättemycket i Mexiko!) Tur att jag tog igen det på bilkörningen resterande bit.
När vi nästan var framme körde vi in i ett riktigt oväder och bestämde oss för att kolla in staden Valladolido, och som tur var hade vi laddat ner Lonely Planet och kunde snabbt hitta ett mysigt hostel.
1 oktober
På hostellet hittade vi inte bara ett rum, utan också en tysk som vi tog med oss i bilen, och han i sin tur tog med en colombianska. Vi var då flera stycken som kunde dela på en turistguide, i alla fall vi som inte hade spanska som första språk. Detta resulterade att vi stod utanför ingången och försökte hitta folk som inte åkt dit i turistbuss med allt planerat i minsta detalj. Ja, som ni förstår fanns ingen mening med att fråga amerikanerna.
Till slut lyckades vi få tag i en billig guide, 400 pesos för 3 personer. Ordinarie pris var 650. Och tro det, att han var billig, de andra guiderna var nog bara glada att vi gick in i fällan så de slapp ha honom ståendes vid ingången. Han informerade om chichen itza 70 procent, skämtade om hur gott det skulle vara med cerveza 30 procent. Han visste till och med var Sverige låg - för det är vi som ligger bakom Absolut Vodka….
Gerd som egentligen ville vara kvar till ljusspelet 8 på kvällen kände efter tre timmar att det räckte med ruiner (thank god!).
Efter Chichen Itza packade vi ihop våra saker och stack iväg. Släppte av tysken Tomas i Valladolido igen och begav oss till Tulum som ligger en bit ner längst östkusten i Mexiko. Varken jag eller Gerd kände att Tulum var stället för oss och vi åkte upp till Playa del Carmen för att ta in på ett billigt hostel istället.
Playa del Carmen var något helt annat än Isla Mujeres. Till Carmen åker alla typer av människor, även barnfamiljer, vilket gör att det alltid händer något på gatorna. Känslan var att det är väldigt likt vilken turkisk turistort som helst. Eller kanarieöarna, eller grekland eller typ var som helst (no offense Ella) dit Fritidsresor flyger. Men som alltid är det väldigt roligt att titta på folk!
2 oktober
När vi vaknade i Playa del Carmen bestämde vi oss för att åka upp till en stor dykshop som jag sett dagen innan när vi letade efter hotell. Där hittade vi simfötter för både snorkling och dykning, och begav oss sedan för att lämna hyrbilen, flera timmar för tidigt. Allt för att få komma ut till Isla Mujeres så snart som möjligt igen. Inte kunde de hitta något fel på bilen heller. Vi fick den med tom tank och körde vilse på vägen tillbaks, så nog var tanken tom alltid när de fick den. 4-5 mil efter att lampan börjat lysa, lite väl nervöst där på slutet för oss, men vad gör vi inte för att "rätt ska va rätt"!
Väl ute på Isla igen så promenerade vi bort till ett dykcenter som vi sett där de även hade rum och suites. Vi fick ett rum med en gnutta havsutsikt (bara om en lutade sig ut från balkongen och tittade åt vänster). Glada och nöjda bestämde vi oss för att dyka med dem 2 dagar senare. Sedan gick vi till vår favortibar med en ledsen trubadur som antagligen flytt hemifrån någonstans i hjärtat av USA. Den typen som ringer pappa en gång i månaden och berättar om hur fantastiskt liv han har på ön. Efter några drinkar kändes denna uppdiktade livshistoria väldigt trolig, speciellt då han första kvällen tillägnade en låt till sin "flickvän" och andra kvällen precis samma låt till sin "hund". Just det, sa jag att han hade samma låtrepertoar alla kvällar i veckan… På takterassen där arbetar också min mexikanska fanclub, som består av en mexicanare som inte kan vara mer än 18 år och skiner upp så han nästan spricker varje gång han ser mig. Gerd går numera runt och härmar honom flera gånger i timmen…
3 oktober
På Isla Mujeres bodde vi på norra stranden (den som är tagen från alla turistbroschyrer, fast tvärtom) och skulle med våra nya simfötter ut och snorkla. Problemet var bara att det är på tok för långgrunt, väldigt tråkigt det där, så vi tvingades ligga och guppa i det 29 gradiga vattnet istället, med lite ölpauser då och då. Precis som ni nog gissat så har vi inte gått ner så mycket i vikt...
4 oktober
Samtal utspelat innan dykning (då jag själv vaknade 6:30 på morgonen och var väldigt exalterad inför dyk), alla som känner mig vet att jag pratar non-stop vid dessa tillfällen:
G "Jag håller på med mindfullness"
T "Jaha, vad innebär det?"
G "Att vara tyst"
…
Dyken gick sedan bra, fastän det tydligen var min uppgift att hålla koll på Gerd som inte dykt sedan 2008. Vår divemaster var upptagen med att sno delikatesser från havsbotten i naturrestervatet. Jag tyckte det var väldigt olustigt, men tänkte inte gå in i en fysisk fight med honom över spilld havssnigel. Dessutom smusslade han med dem under kroppen med en skruvmejsel. När jag dock ville dyka med vantar så var det ett big no-no…
Jag var och kikade bakom någonting och hade för 5 sekunder inte koll på Gerd. Då visar det sig att hon hittat en till jättesnäcka och tänkt "den här är stor, den blir han nog glad över!" och gett den till honom. Detta innebar att det tog en jäkla massa tid för honom att öppna en till och jag till slut kände att det var dags att gå upp till ytan. Då hade vi varit nere i nästan en timme.
5 oktober
Denna dag låg vi på stranden. Sedan åt vi middag. Efter middagen skulle jag försöka mata Lill-Milton (den enda kattungen på ön) och det slutade med att jag stod med 10-15 katter vid fötterna som bråkade om 2 fiskbitar som jag snott med från restaurangen. Tyvärr finns det ingen bild, även om Gerd mer än gärna ville ta en.
6 oktober
Mina öron kändes fortfarande inte helt bra efter de första två dyken, dagen rullade på som vanligt. Burritos, Enchiladas, Coronas och en ledsen trubadur.
7 oktober
Dags för ännu ett dyk. Killarna i dykcentret ville egentligen inte ut denna dag då det var väldigt tydligt att det skulle börja regna. När divemastern, Eduardo, skulle hoppa i gjorde han det med en lång pinne med en krok på för att kunna döda drakfiskar. Att vi skulle dyka i en grotta gjorde inte att vi blev mindre nervösa. För att ni ska få en bild av detta (eftersom varken jag eller Gerd är speciellt lättskrämda av oss) så åkte vi båt rakt ut i havet i 30 minuter, kunde inte längre se ön, det var en grå blytung dimma runt hela båten som skvallrade om att regnet var väldigt nära, några kilometer bort hade det börjat åska. Lägg till; Eduardo, världens mest oansvariga divemaster hade lovat oss grottdykning, båten gungade i de stora vågorna och när vi stod stilla blåste alla dieselångor från 2 motorer rakt in i båten på oss.
Eduardo kastade sig i vattnet med sin krok, jag och Gerd gjorde oss redo då killen som körde båten sa åt oss att skynda oss i vattnet. Precis när vi var på väg att rulla bakåt ner i vattnet skriker Eduardo något som antingen kan betyda "get in" eller "don't get in". Efter att vi frågat fyra gånger vilket av det han menar så förstår vi att det betydde "don't get in" eftersom han klättrar upp i båten. De hade tydligen kört båten till fel ställe.
Till slut hittade de till rätt plats, då var vi ganska nervösa, Gerd löste detta genom att "börp", spy upp allt vatten hon druckit under dagen med kommentaren "it will be better now". Till slut var det dags att kasta sig i. Vilken upplevelse, mitt under dyket började det blixtra och det var helt fantastiskt. Dock så såg vi inga grottor, så min oro var inte speciellt befogad. Jag trodde vi skulle vara i ett slutet grottsystem med 140 drakfiskar, men vi fick inte möjlighet att se en enda - varken drakfisk eller grotta.
- comments
Annelie Haha underbart att läsa om era dagar
Ella Haha bara smickrad att vara nämnd på din blogg! Och jaa, playa del Carmen är ju dit alla charter-bolag kör ;)