Profile
Blog
Photos
Videos
Innan jag börjar berätta om trekkingen, kan jag avslöja vad Carina inhandlade på Gems gallery.
Det fanns så många vackra smycken, med safirer, diamanter och andra ädelstenar,
men det blev en guldring med elefanter och örhängen. Allt i 18k guld.
Många öl har jag tillgodo som kompensation.
Trekking dag ett
Vi startade morgonen vid sjutiden med en frukost som ingick i trekkingen.
Efter att ha låst in alla värdesaker och stuvat in bagaget fick vi sitta upp på en bil.
När det gäller värdesaker ska man inte ta med sig för mycket på trekkingen,
eftersom det kan komma rånare över gränsen från Laos och Burma.
Första stoppet var på en marknad där vi kunde inhandla ficklampor och andra
nödvändiga saker som vi inte hade. Guiderna bunkrade också upp med mat.
De guider vi hade (Joshua och Ellis), kommer från byar i djungeln.
Vi åkte sedan vidare ca en timme innan vi kom till den plats där vi skulle
starta vår vandring.
Det var ett glatt gäng bestående av tre killar från Chile, två par från Holland,
två flickor och en kille från England och vi.
Efter att ha smetat in oss med en massa solkräm och myggmedel startade vi
förväntansfulla vår tur i 35-40 gradig värme. Det var ett väldigt tjatter från ungdomarna.
Vi gick upp, upp, upp och lite ned.
Första stoppet var det dags för lunch. Det var gott. Vi fick en thailändsk lunch och
drack en massa vatten.
En ko (knäko?), ville gärna vara med och bli lite kelad tillsammans med gårdens
grisar, hundar och höns.
Efter en timmes paus drog vi vidare och det var nästan bara uppför.
Första stoppet var vid en bäck, där vi pustade ut och kunde blaska av oss.
Andra stoppet gjorde vi vid ett litet vattenfall där det uppdagades att den ena
Engelska tjejjen hade hjärtfel. Hon hade inte vågat säga något, för att hon var
rädd att inte få följa med.
Tredje stoppet var vid någon typ av bosättning, där man knappt kan tro att någon
kan bo. Det fanns uppbyggda dammar för att kunna odla ris, men inget vatten.
Det är skillnaden mellan fattigdom och rikedom, vatten.
Vi såg inte några exotiska djur förutom spindlar.
På vissa ställen var det så många spindlar att det var alldeles svart på marken.
Det kändes som jakten på den försvunna skatten med Harrison Ford.
Såg ut som vår harkrank fast det var i mass.
En av våra guider, Joshua tyckte det var jättekul, eftersom en av de Chilenska
grabbarna var måttligt förtjust i spindlar.
Joshua var jättebusig hela vägen och slängde ibland stenar in i djungeln, för att
skrämma turisterna.
Mellan fyra och fem på eftermiddagen hade vi i sakta mak tagit oss fram till en by där vi skulle övernatta.
"Hotellet" bestod av ett hus på pålar med bambugolv i sovsalen och stora löv
som takpannor. Det fanns myggnät. Aircondition behövs inte eftersom temperaturen
i norra Thailand ofta sjunker ned till 15-20 grader.
Öl som fanns att köpa, har nog aldrig smakat så gott.
Vi väntade hungriga på maten som serverades straxt efter sju på kvällen.
Maten var jättegod, tre olika rätter som nog ingen brydde sig om vad det var.
Det var ganska tyst under måltiden eftersom alla var både hungriga och trötta.
Guiden informerade om vad som skulle hända framöver. Vi blev uppdelade i
två grupper. Vi och ett Holländskt par skulle bara göra en övernattning, medan
resten av gänget skulle sova två nätter.
Vi knoppade in ganska tidigt efter en trevlig kväll med gruppen. Ungdomarna stannade naturligtvis uppe några timmar till, eftersom de skulle påbörja vandringen några timmar
senare än oss.
I dag blev Carina med armband (en öl till mig).
Trekking dag två
När vi satte oss för att äta frukost vid sju på morgonen, kom ett av de Holländska paren smygande för att ansluta till tvådagarsturen. Det var ok, så vi blev fyra Holländare Carina och jag i den gruppen.
Bra tyckte vi, eftersom alla verkade tycka om att gå. Dessutom är de himla trevliga.
Vandringen gick uppför i flera timmar. Då pratar vi verkligen uppför.
Guiden som vi fick med oss var den yngre som hette Ellis.
Vi passerade Ellis by där han stolt visade upp sin far. Hans pappa hade gift om sig och
Ellis verkade inte tycka så bra om sin mamma två.
Byn verkade rik. De hade risodlingar och gott om vatten. Skillnaden mellan fattigdom
och rikedom verkar vara just vatten.
Vi tog vår första rast vid ett vattenfall, där den andra gruppen lite senare skulle anlända
och sova över.
Carina blev med instrument. (Orkar inga fler öl).
Skönt med ett break vid vattenfallet, men det var jättekallt i vattnet.
Vi stretade uppför ett tag till, för att sedan nästan bara gå ner, ner och ner. Efter en kort
kort paus vid en bäck drog vi vidare mot civilisationen. Vi kom till ett mindre samhälle
där vi inte ens han pusta ut innan bilen kom för att hämta oss.
Vi blev skjutsade till en servering. Alla var så trötta och orkade knappt prata.
Än mindre att fortsätta med fler äventyr.
Efter mat och läsk kändes det som det var dags för en hängmattta.
Carina blev med en liten väska (vad ska jag köpa?).
Nu var det dags för fler äventyr som ingick i paketet.
Elefantridning
Var väl inte våran favorit, men kul ändå att ha gjort.
Bananer måste köpas för att muta elefanterna. Man vill ju inte att de ska bli vrånga.
En knippe för 20THB. Vår elefant var så otroligt glupsk, så vi fick köpa bananer
fyra gånger. Självklart hade de bananförsäljning utmed vägen.
Även fotograf dök upp under ritten.
Vi hade skiftat kameror med varandra (Holländarna och vi), men jag kan säga att
det inte var någon lätt sak att fota, samtidigt som man skulle klänga sig fast i stolen.
Branterna upp och ned var ingen lek för oss, elefanterna däremot verkade inte ha
någon svårighet.
Tycker inte att vår elefantförare var speciellt snäll mot elefanten.
Nåväl… det var en upplevelse som man inte kommer att glömma, vet däremot
inte om jag skulle vilja göra om det.
Bamburafting
Det här var dagens riktiga höjdpunkt. Vi fick ställa oss på bambuflottar, Holländarna
på en och vi på en annan.
Där fick vi balansera i en timme nedför floden och naturligtvis hörde det till att ramla i.
Vi lyckades dock hålla oss hyfsat torra, medan vår flotteförare lyckades få alla
Nederländarna att ramla. Kanonkul…. Tröttheten var som bortblåst.
Vi kunde inte ha någon kamera med oss, men hastigt och lustigt dök det upp en
fotograf vid floden.
Vi avslutade med en välförtjänt öl och lite chips.
En timmes bilresa igen så var vi hemma på BMP resort ca 18.00, trötta och ont i vaderna, men lyckliga.
Puss och kram från två stelbenta resenärer.
- comments