Guten morgen, tag oder abend på er alla bollplank och ryggdunkare!

Det är varmt idag. Ca 40 grader närmare bestämt. Och den som är lite skarptänkt vet att det inte blir så många

grader i Melbourne. Ja, alltså är vi någon annanstans. Plocka fram en karta över Australien från dess dammiga

gömställe. Sen tittar ni ganska mitt i landet, ser ni stället som heter Alice Springs? Inte? Kolla igen. Där ja. Där

befinner vi oss just nu. I den australiensiska outbacken. Det riktiga Australien, eller i alla fall som man föreställer

sig det. Var fasiken gör vi här kanske ni undrar. Det skall jag också berätta för er.
Vi befann oss alltså i Melbourne och filade på någon slags reseplan (effektivitet är väl inte vår starka sida). Allt

eftesom dagarna gick blev vi allt mer leda på staden. Jag har nog nämnt det förrut, men storstäder är väl inget

speceillt när man reser runt så här. Inte det man vill se. Så efter ett par dagar var en resa till outbacken fixad. Vi

flög till Alice och redan nästa dag skulle turen avgå. Uppe med tuppen var vi också, eller snarare före tuppen

då vår alarmklocka inte hade rätt klockslag inställt utan gick efter Melbourne tid. Konfunderade över att

receptionen var stängd och ilskna för vi ville ha vår gratis frukost stod vi och stampade i mörkret. Sen kikade

vi in och fick se klockan i receptionen, 3.55 stod klockan på, dvs. hela två timmar innan bussen skulle ge sig

av. Det var bara att lägga sig igen och sova ett tag till. Usch, orkar inte skriva mer, min emininente vapendragare

André får ta över istället!
Så en timme senare, eller rättare sagt en timme och 45 minuter senare ringde klockan igen och vi begav oss upp

igen för att få i oss våran gratis frukost som bestod av 2 rostmackor och en kopp te. Efter denna väldiga

frukost (fast mer än vad vi brukar äta) kom våran guide, Dan, och plockade upp oss och sedan var vi påväg ut

i ingenstans kändes det som. Så efter 6 timmars körning rätt ut i öknen var vi äntligen framme vid vårat första

mål, Kings Canyon. Kings Canyon är för er som inte vet en mindre version av Crand Canyon i USA, med en

skillnad, att Crand Canyon inte är en Canyon utan en george. Men dem första som upptäckte Crand Canyon

var inte så pålästa om vad som var vad så dem döpte den till Crand Canyon, sen låter det även lite coolare än

Grand george. Vi vandrade omkring uppe på och runt den i ungefär 3-4 timmar i 40 graders värme, som det

var alla våra dagar där, men för er som känner oss så förstår ni ju att detta var en lätt marsch för oss. Men det

var rätt skönt när vi kunde slänga oss i en liten sjö som låg väldigt fint beläget mitt i Canyonen. The garden of

eden kallades den. Men när vi sedan var klara med våran tur, var det dags för en ny bussresa, denna gången på

2 timmar till vårat ställe att sova på för dagen. Vi sov bokstavligen talat mitt ute i ingenstans. Vi gjorde upp en

stor brasa, Dan lagade iordning maten, som vi åt medd stor aptit för den tog aldrig slut och det är ju oartigt att

slänga maten, så efter middagen var jag så mätt så jag hade ont i magen, och det är man inte van vid här nere

om jag säger så. Mätta och belåtna satt vi och socialiserade vid elden ett tag innan det var dags att krypa ner i

våra swags. Swags är lättast beskrivet som en sovsäck som vi la våra sovsäckar i. Sen låg vi där, under det

starka månljuset och den helt stjärnklara himmlen och bara låg och njöt. Det var en mäktig kännsla och man

ville inte somna för då var man tvungen att slita ögonen ifrån detta underbara skådespel.
Nässta morgon vaknade vi klockan kvart över 4 och då var det dags för frukost, packa ihop och bege oss av

för nästa mål. Efter någon timmes bussresa var vi framme, denna gången vid Kata Tjuta. Kata Tjuta är som

berg som sticker upp ur marken, men till skillnad från Ayers Rock så är det många olika toppar inte bara en.

Här spenderade vi ett par timmar med att klättra omkring och går runt och ta en massa kort, och än en gång

bara njuta av omgivningarna som inte såg verkliga ut. Sen var såklart var jag och nicke först tillbaka till bussen

eftersom att alla andra inte riktigt klarade av värmen lika bra som vi gjorde! Efter Kata Tjuta åkte vi till lägret där

vi skulle sova på kvällen. Denna gången ett ställe med toaletter och duschar m.m. Tack vare att vi hade en så

snäll guide fick vi hoppa i poolen som fanns där för att svalka av oss. Helt underbart skönt vill jag lova. Efter

detta satte vi av mot ett aboriginsk kultur center där vi fick gå runt och läsa om aboriginerna, eller Ananu, som

dem kallar sig. Det var väldigt intressant att läsa och man lärde sig mycket nytt om deras kultur och historia och

allt sattes i ett nytt perspektiv för mig. Vi var bara där en timme men det räckte för att hinna med det mesta.

Efter den korta historialektionen begav vi oss av för det vi hade kommit för att se, Ayers Rock, Uluru! Dan

gick och berättade spännande barnhistorier för oss om varför den ser ut som den gör och varför aboriginerna

ser den som en helig plats när vi gick omkring vid foten av ett av jordens sju underverk. Det var både kul och

intressant att få höra ännu mer om deras traditioner och sätt att se på stenen. När vi var klara med det var det

dags att ta sig till platsen där alla vykort är tagna ifrån, och där skulle vi se på solnedgången över Uluru. Detta

var väldigt coolt, vi fick nylagad mat, vi hade bra utsikt där vi satt med våran cigarr och varsik kall öl, kan det

bli mycket bättre! Under högsäsången kunde det bli upp till 3000 personer på den platsen, men vi hade kanske

bara 300 så vi hade en väldans tur. Efter detta var det dags att åka tillbaka till lägret, göra oss iordning, ta en

efterlängtad dusch och så småningom krypa ner under stjärnorna igen. Vi bodde ju ändå på ett 5 million star

accomondation!
Så, sista dagen, gick kvar töver 4 igen, åkte direkt till platsen där vi skulle se soluppgången över Uluru och bara

för att vi skulle få bästa platsen så tog Dan en annan väg en alla andra bussar och bilar och körde lite fortare än

han fick men så kom vi även fram först och fick den bästa platsen igen! Där åt vi frukost samtidigt som vi

tittade på den vackra soluppgången. Helt fantastiskt hur stenen ändrar färg från sekund till skund känndes det

som. När soluppgången var klar och vi var någorlunda mätta och belåtna begav vi oss till Ayers Rock igen. Nu

fick vi i vanliga fall välja om vi ville klättra upp på den eller gå runt den. När vi var där var den dock stängd för

att det blåste för mycket. Men även om den hade varit öppen så tror jag inte att någon i gruppen hade gjort det.

För aboriginerna är Uluru en väldigt helig plats och om man klättrar upp på den så visar man ingen respekt för

dem. Så vi hade redan bestämmt att vi inte skulle göra det, plus att det är väldigt många som har dött när dem

har försökt bestiga den. Officiell är dödstalet 35 tror jag, men dem har gjort det så att om man inte dör på

stenen så räknas det inte, så får man en hjärtattack men dör i ambulansen så räknas det inte, och ramlar men ner

och dör på marken så räknas det inte heller, så det är ett stort mörker tal i det. Så i alla fall, vi började våran

vandring runt, som var på lite drygt 8 kilometer, en lätt match för såna erfarna vandrare som vi. När sedan alla

hade kommit runt den, var det dags att hoppa på bussen och ta oss tillbaka mot Alice Springs.
På vägen tillbaka till Alice stannade vi dock till på en kamel farm, där vi fick prova på att rida på kameler. Även

om det inte var den längsta turen direkt så var det en rolig upplevelse och en bra avslutnong på denna turen.

När vi väl kom tillbaka till Alice fick man gjort sig iordning och sedan var det dags för middag och utgång med

gänget från resan. Detta blev en väldigt rolig kväll, och mycket tack vare att resans mamma och pappa, ett

australiensiskt par på 52 respektive 60 år var med hela kvällen och gick ut lika hårt som oss alla andra. Vi hade

ett härligt gäng och det var lika tråkigt och ledsamt att säga hej då som alla andra gånger.
Oj, märkte precis att det blev ett ganska långt inlägg, hoppas ni orkade läsa allt! Detta har utan tvekan varit en

av resans absoluta höjdpunkter, detta är som sagt det riktiga Australien!