Hej på er!

Jobbet för fransmännen i sig var rätt slitsamt, men allt vi fick uppleva runt omkring det gjorde att det blev en upplevelse i sig själv.
Vi blev upphämtade av vår chef Alex som tog oss till hamnen där katamaranen stod som skulle ta oss till ön där vi skulle jobba. Väl i hamnen flyttade vi runt alla lådor som skulle med minst fem gånger innan de hamnade på sin rätta plats så vi kunde komma iväg. Färden dit var allt annat än jobb, då de slängde ut en nät efter båten som satt fast, så man kunde bada medan vi förflyttade oss. Väl framme på plats skulle båtarna lastas av, och detta var lika ostrukturerat som i hamnen tidigare. Men när äntligen alla saker var på plats, och alla bord uppställda så var vi väl förtjänta av ett bad. Vi blev körda av en mindre båt till en annan liten strand, där programmet Survivor har spelats in (amerikanska/engelska versionen av Robinsson). Där hade även en annan båt lagt till med ett tio-tal asiater som var rätt runda under fötterna. När vi kom var de inte sena med att bjuda oss på öl och champagne. När det var dags för oss att åka tillbaka till den andra stranden så frågade högsta hönset på båten om vi hade lust att komma och festa på hans klubb Eagle Rock någon kväll, och visst var vi det! På tillbakaresan berättar Jamie, som körde båten, att Atcho, han som äger klubben, är en av norra Malaysias rikaste män.
Väl på stranden blev vi serverade den godaste kyckling vi någonsin har ätit, och detta är ingen överdrift. När solen hade gått ner var det dax för oss att åka ut till katamaranen, där vi skulle spendera natten under stjärnorna. Detta kan låta otroligt mysigt, men då det började blåsa och det kom en regnskur förstår ni nog hur det var.
På morgonen blev vi väckta med tuppen för att åka till stranden och förbereda det sista och gå igenom schemat för dagen.
Dagen blev lång och slitsam, och när vi väl var tillbaka på hotellet på kvällen somnade vi fyra gott.
På alla hjärtans dag vaknade vi utvilade och redo för en dag på stranden. På kvällen bestämde vi oss för att äta en liten lyxigare måltid, så där hamnade vi på ett mysigt ställe precis vid havet mitt bland alla romantiska par. Efter att ha intagit en underbar tre-rätters var vi sugna på en liten utgång. Vi hade läst i lonely planet om en bar där öns bästa bartender skulle jobba så vi bestämde oss för att åka dit. När vi hoppade ur taxin trodde vi detta var ett skämt, för stället såg ut som ett litet skjul. Men vi hade ju tagit oss hit, så då skulle vi minsann prova dom underbara drinkarna.
Detta var dom absolut vidrigaste drinkarna vi någonsin har druckit, om man nu ens får kalla det drinkar, jag skulle mer vilja säga något flytande från städskrubben.
Efter att ha klöckts ett antal gånger tog vi vårt förnuft till fånga, och begav oss till Babylon, en bar som alla inhemska hade rekommenderat. Värt att nämna är att drinkarna här var helt magiskt goda!
Den femtonde var det vår sista dag på Langkawi, och planerna för kvällen var att äta middag på vår chef Alex ena restaurang, innan vi skulle till klubben Eagle Rock.
Middagen, som bestod av buffé och läskande sangria, blev extra uppskattad då vi fick reda på att Alex bjöd på allting som tack för hjälpen.
När vi var mätta och belåtna åkte vi vidare till Eagle Rock. Efter att ha blivit visade till våra reserverade bord precis framför scenen så dukades det upp då kallade rör med öl, och drink efter drink beställdes in. På scenen var det ett liveband som uppträdde, och plötsligt var det Ida som sjöng och jag som agerade bakdansare.
När vi hade fått i oss månades dos av mojito åkte vi hem från vår allra billigaste utekväll på resan, då allt hade gått på hela noll kronor.
Pigga som vi var dagen efter så var det dags att åka vidare till Georgtown som ligger på ön Pinang. Detta är en mångkulturell stad då det finns chinatown, little India och såklart en Malaysisk del bara ett stenkast från varandra. Här ska vi nog kunna trivas, uppdatering kommer inom kort!

Sveasisters