Hej
Idag var vi på Tybee Island beach och mös i värmen ett gäng. Jätteskönt, hörde att ni fortfarande hade snö hemma i sverige. Va beigt...
Man längtar ju inte direkt hem när man hör sånt... så skönt att vakna till solstrålar och fågelkvitter. Kommer nog aldrig tröttna på sol och värme, typiskt att ett så bra demokratiskt, rikt modernt land som sverige måste ligga i ett så uffigt kallt läge. Det är alltså priset för vårt lands välfärd, att vi får lida av mörker och kyla och depressioner. Orättvist att amerikanarna, spanjorerna, italiernarna både får sol, stränder och rikedom,lycka och välfärdsländer medans vi i Sverige får nöja oss med kyla, mörker och bittra och elaka människor . Yippie yay... snälla säg nåt som kan få mig att längta till Sverige igen. Ok, maten och familjen, bra musik och Sthlm det mest vettiga i sverige.

Nej men ok, det var inte det jag skulle säga. Jag vill ha råd kära ni!! Antingen åker jag hem från New York i slutet på maj som planerat och bokat och jobbar så mycket som bara går, firar min födelsedag i Sverige plus min bror plus midsommar hos Johanna i Falun plus pappas födelsedag och lever precis som man brukar. ELLER avboka hemresan från New York och istället när Micke åker hem 29maj, att jag tar mig tillbaka till Savannah, åker med Johanna och hennes rotary famillj (min nya hostfamily som dem har sagt nu, jättegulligt!!) plus chilenarfamiljen och lite andra amerikanska ungdomar på en lyxkryssning till Bahamas några dar för att sen återvända till Florida och hänga lite där hos några folk vi känner och nån vecka i St Simmons, Brunswick ( beachorten som hostfamily bor hos) för att sen jobba med hostfamilys bokföretag som har lite event runt om i USA. De betalar mat, boende och resor till mig och Johanna plus att vi får låna bilen och mellan eventen bo i deras villa I St. simmons, Brunswick. Resorna är till San Antonio Texas 3 dar plus en vecka senare i Ontario, Kalifornien. Sen då ev flyga hem til sverige direkt från Kalifornien så då skulle jag vara hemma i sthlm igen vid midsommar isåfall.

Dilemma- vad göra? Johanna är väldigt taggad nu på att stanna lite längre, men hon vill ju då att jag ska vara med såklart, inte så kul för henne att resa till texas och kalifornien ensam. Dilemmmat är alltså: jag älskar usa, vill verkligen se allt som går, har alltid drömt om att se texas och kalifornien och lyxkryssa till Bahamas. Dessutom nu då på nån annans bekostnad för att vi ska "jobba" lite med bokeventen. Sen är då min kanske, verkligen ett mjäkigt kanske plan att försöka bosätta mig i USA i ett senare skede innebär att jag har en tvåårsregel för att jag har studentvisa nu. Att från jag har rest hem från USA denna omgång får jag inte återvända på två år om mina intentioner är att försöka kunna få visa/ residens igen, Vilket iof är bra för jag ska ta examen om ett år på högskolan. ÄVEN om jag gifter mig med någon amerikansk medborgare eller hittar jobb, eller medföljer nån annan som tänker jobba där. Så det är lite krånglit, samtidigt vet jag att folk har uttryckt önskemål om att jag ska komma hem redan i slutet på maj och jag vill i princip det också men samtidigt, hur ofta får man såna här chanser liksom? Som Johanna brukar säga på dalmål- " Vi kan ha hittat en guldgruva" ( hon är från dalarna, så eftersom vi umgås så mycke så börjar jag i princip prata dalmål och hon börjar prata sthlmska, jättemysko!!! haha vi har en teori om att man härmar automatiskt det man hör speciellt eftersom vi inte har träffat andra svenskar på väldigt lång tid nu)
Svara ärligt ja eller nej stanna eller åka hem, om ni vägrar svara som jag misstänker att ni kommer göra för dom flesta av er bryr sig knappast sig om mig alls, (svenskstyle att inte bry sig om nån annan än sig själv)tolkar jag det som ett "stanna" så länge visat tillåter. Vill ni att jag åker hem enligt första planen så gör jag det om minst 3 personer vill det. Jag vill båda så för mig spelar det ingen roll. Johanna gör som jag tror jag. För att byta ämne så har jag min sista midterm imorrn, så skönt att få det avklarat och vila upp sig lite frå allt plugg. nu ska jag sova, nattie nattie!
/Anja