Profile
Blog
Photos
Videos
Hej hej!
Det var ett tag sen den senaste uppdateringen nu och snart far ni veta varfor. Jag skulle kunna sitta och skriva i timmar om de senaste dagarna men jag ska forsoka ta ut det viktigaste.
Efter att Orres vaska hade blivit stulen gick vi till polisen och gjorde en anmalan. Polisstationen var riktigt sunkig och polisen var tvungen att bryta sig in pa sitt eget kontor. Han strackte in handen genom fonstret och trixade lite och vips sa va dorren oppen. Anmalan avslutades med att vi skulle ga och kopa en lask till polisen eftersom han var torstig, en muta helt enkelt.
Val hemma pa hostelet ringde vi lite nummer och forsokte reda ut hur vi skulle losa allt med passet och kreditkort osv. Vi traffade ocska tva svenska tjejer, Suzana och Sofie som vi larde kanna.
Dagen efter var bade Orre och Elias riktigt sjuka, de hade hog feber och orkade knappt ta sig de tre meter som kravdes for att komma till toan. Jag gjorde inte sa mycket den dagen. Pa eftermiddagen akte jag iofs med svenskorna och en tjej fran schweiz till mirador. Det ar ett torn varifran man kan se tre av figurerna som tilhor nazcalinjerna.
Morgonen darpa var bade Elias och Orre lika sjuka, vart rum var riktigt ackligt. Det stank, var varmt som satan och stokigt som aldrig forr. En av killarna pa vandrarhemmet fixade da sa att en privat lakare kom och tittade till dem bada. Den nagot primitiva undersopkningen visade att Elias hade nagon inflammation i magen. Med Orre daremot var det varre, nar doktorn tryckte pa hans mage hade han riktigt ont. Det rackte for att den lakaren visste vad som gallde. SIRGERI SIRGERI, skrek han med sin knackiga engelska. Han menade alltsa surgery och tyckte att Orre skulle opereras. Nar jag fraga varfor tryckte han igen pa Orres mage sa han vred sig i smarta och sen skrek han SIRGERI SIRGERI. For skojs skulle tryckte in sina knubbiga fingrar i Orres mage igen sa hade han inte behovt operation innan sa behovde han det verkligen nu. Det var blindtarmen som det var fel pa enligt doktorn.
Lakaren skjutsade oss tva kvarter till det lokala sjukhuset dar han hade jobbat och kande folk. Nar vi kom dig borjade cirkusen. Forst hade dom inte lakare som kunde operera, sen ville de inte samarbeta med forsakrinsbolag, sen ville inte lakaren operera mm. Det var sakert 10 personer inklusive mig som diskuterade fram och tillbaka vad som skulle handa. Den privata lakaren, personer fran vandrarhemmet, lakaren som forst inte fanns, annan personal fran sjukhuset och en vaninna till en person pa det svenska konsulatet i Lima och sa jag med min knackiga spanska.
Sista budet blir att de kan gora operationen om vi betalar 1000 dollar vilket vi slar till pa. Da far jag skriva in Orre pa sjukhuset osv. Sen far jag flera langa listor med medicin jag maste kopa till operationen. Pa det har sjukhuset har de ingen medicin pa sjalva sjukhuset utan man far kopa allt sjalv som man behover. Sa jag koper det mesta i apoteket i sjukhuset och precis over gatan, men vissa mediciner far jag aka taxi runt hela stan for att hitta.
Under tiden medan jag skoter inkop och kontakt med sjukhuset tar Sofie hand om Orre och Suzana pratar bajs med den andra sjuklingen. De var till riktigt stor hjalp, fragan ar om vi hade klarat av den dagen utan dom, ovardeligt.
Efter tre kaotiska timmar med nya listor med medicin och samtal till sverige och konsulatet och diskussioner med peruanska lakare rullas antligen Orre in i operationsrummet. Da hinner man se sig omkring lite mer och inser hur sunkigt sjukhuset egentligen ar. Jag tankte ga pa toa men det fanns varken ring pa sitsen eller lock for spolanordningen. Spolanordningen hade inte ens behovt vara dar for den fungerade inte. Spegla sig efter toabesoket var svat eftersom att spegeln hade svartnat rejalt. I ovrigt hade fargen lossnat pa de flesta vaggar och man sag inte en dator nagonstans. Dessutom pratade ingen engelska.
Efter lite mat och bankarenden, bla utag av de 1000 dollar som operationen kostade, komemr jag och Sofie tillbaka till sjukhuset. Ganska snart efter det rullas Orre ut pa bar och doktorn kommer ut med ett fat med Orres blindtarm pa. Han pekar pa nagot svart och sager cago duro, dvs hart bajs. Sen sager han att det gick bra och sen gar han vidare. Vi far veta att Orre ska sova i en timme till och att vi ska komma tillbaka da.
Nar vi kommer tillbaka efter en timme kommer en skoterska fram till meg med en lapp och skriker att jag maste kopa det som star pa lappen och att det ar brottom. Jag springer ivag och inser snart att det ar en syreslang det handlar om, den behovde Orre for att fa hjalp med andningen efter operationen. Hade vi kommit lite senare hade det val fatt bara eller brista.
Betalningen skulle ske i amerikanska dollar och sjalvklart kontant da kortbetalning inte natt detta sjukhus. For ovrigt har inte kassasystem eller ens kassor natt hit. Betalningen agde rum i en vanlig sjukhussal. Dar fick jag ta fram mina 1000 dollar och kontrollrakna, ge dem till doktorn som genomforde operationen sa han fick rakna igen. Pengarna passades sedan vidare till en annan snubbe som raknade perngarna ytterligare en gang och sen skrev han ett kvitto for hand affaren var klar. Det kandes som en knarkaffar fran en film fast egengliten betalade vi alltsa en blindtarmsoperation.
Det finns sa otroligt mycket att beratta om det har sjukhuset, dess utrusting, rutiner, system, personal. Det mesta ar tyvarr negativt aven om det fanns vissa lakare som faktiskt var duktiga och gjorde allt for att farsta och bli forstadda. Orre trivdes verkligen daligt pa sjukhuset och hade valdigt svart att forsta vad personalen sa till honom. De flesta skoterskorna var otrevliga och ignoranta och det var svart for Orre att fa hjalp da inte jag och Elias var dar.
Kvallen efter Orres operation akte Sofie och Suzana vidare till Cusco. Senare pa kvallen fick jag sota for att jag hade bott i smittocellen och fick hog feber. Vid mitt och Elias andra besok pa sjukhuset dagen efter blev vi undersokta och lamnade kiss, blod och bajs pa analys och fick diagnosen Salmonella bada tva. Senare visade det sig att ocksa Orre hade akt pa salmonella.
Under Orres sjukhusvistelse har Tomas och Lena, Orres foraldrar, hjalpt till valdigt mycket. De har tagit kontakt med SOS International, svenska konsulatet, forsakringsbolag, sa att de sedan har kunnat ringa mig direkt vilket har varit valdigt smidigt. Det har underlattat otroligt mycket, bra jobbat!
Fan vad langt det blir, hoppas ni orkar lasa.
En dag pa sjukhuset i Nasca slapptes ytterligare en bomb. Orre hade ingen hemforsakring. Dvs han var tvungen att sta for alla kostnader sjalv. Forsakringsbolaget pastar sig ha skickat ut betalningspaminnelser till Orre men han har inte fatt nagra.
Jag och Elias kom igar till Oskar for ett kvallsbesok och jag pratar lite med personalen om hur det ar med honom. Da sager en skoterska till mig att en ambulans ar pa vag for att hamta Orre och kora honom till ett annat sjukhus i Ica eller Lima. Vi fattar inget och jag ifragasatter och forsoker fa prata med nagon ansvarig. Jag blir skickad fram och tillbaka och det ar verkligen ingen som vet nagot. Helt plotsligt star det tre lakare dar som sak kora Orre i en ambulans och da kommer Olivia som ar svenska konsulatets kontakt och uppehaller dom. Oskars pappa lyckas fa reda pa att det ar SOS som har bestallt ambulansen och efter manga om och men bestammer vi oss for att Orre ska med den.
Nar vi val har bestamt oss gor skoterskorna allt dom kan for att han inte ska lamna. Det ska fixas allt mojligt, betalas och skrivas under att allt ansvar ligger hos oss. Till slut ser vi till att Orre kan lamna och att jag och Elias kan aka med i amulansen. Jag och Elias gar till vandrarhemmet med Olivias kompis for att packa ihop vara saker och Olivia stannar med Orre.
Pa vandrarhemmet far jag skyhog feber och kan inte packa alls. Jag blir helt borta och hade formodligen overanstrangt mig. Elias och Olivias kompis far packa ihop allt och nar ambulansen kommer far jag en undersokning av lakarna. Det visar sig att det tydligen ar nodvandigt med dropp sa helt plotsligt ar vi tva patienter i ambulansen. Detta gor att det blir valigt trangt, jag tar upp tva platser dar framme med mitt dropp, Orre ligger pa en bar dar bak, en kor, tva lakare, Elias och tre stora ryggsavcakr trangs pa ovriga ytor. Elias satt langst bak vid dorren som inte gick att stanga.
Vi tar oss ut ur Nasca med blaljus pa och det tar fem minuter innan lakaren som kor tar sin forsta cigarett. Snacka om att jag tappar fortroende for lakare som roker, framfor allt om de gor det i en ambulans. Sen ser han inte ett fartgupp som dyker upp pa 90-vag sa vi har ganska bra med fart och man hor orre skrika till dar bak. I ovrigt gick resan till Ica bra.
Nar vi kom till den nya kliniken, samma som Orre var och rontgade ryggen pa efter sandboardingen, blev bade jag och Orre undersokta. Vi bada skulle bli kvar over natten och Elias sov i den extrasang som fanns i mitt rum. Idag mar jag mycket battre och ar utskriven fran sjukhuset. Orre trivs mycket battre pa den har kliniken och lakarna sager att allt ser bra ut. Han behover ett par dagar till pa sjukhuset dock.
Nu bor jag och Elias i Huacachina igen. Vi far se om vi forlanger peruvistelsen, vi har ju itne hunnit se nagot av det vi ville se har an och vi ska aka harifran om tolv dagar egentligen. Dessutom maste vi fixa ett pass till Orre och fa ut hans flygbiljett.
Just det, SOS kommer betala Orres operation och ambulansfarden sa det har redan vant litegrann.
Fan vad tappra ni ar som har last anda hit. Ursakta om jag rorde till det i texten ibland ellr missade vissa saker. Orkar inte kontrollasa. Snart ar vi ute pa nya aventyr och da kommer fler uppdateringar.
CAIO.
- comments