Anne: Va kul att du följer mig här borta. Kinesiskan går bättre och bättre för varje dag (ja, vecka i alla fall) :D. Har precis bytt familj, men skriver mer om det i blogginlägget.
Eric: Den där sidan är superbra, använder den praktiskt taget varje dag. Tack för tipset ändå! :D
Eric
Hej Hej ! :)
Sist vi pratade sa du att din översättare var dålig, men familjen hade en. När du flyttar kanske andra familjen inte har en. Håkan tipsade mig om en hemsida som heter www.nciku.com som jag tycker är väldigt informativ och lätthanterlig.
Hoppas allt går bra med flytten och nya familjen !
Kram Eric
Gudmor Anne
Hej Victoria!
Det är verkligen roligt att kunna följa dig på det här sättet. Är lite nyfiken på hur det går med kinesiskan. Känner du att du kan prata mer nu eller pratar ni mest engelska?
Kram Anne
Fu Laoshi
Ha, ha. Jag tror du har rätt. Kineser i allmänhet brukar inte ha någon större aning om sin egen historia. Fullt med myter och saker de förstått halvvägs. Men vi är kanske inte mycket bättre själva?
Varma hälsningar
Håkan
Vici
Håkan: Tack för rättningen, det är så svårt att få reda på faktan och historien bakom det jag får se eftersom familjen inte kan förklara det. Dessutom börjar jag bli tveksam över om de kan historien själva. Ibland tror jag att de faktiskt inte har en aning.
Om man har tur så finns det en halvtaskig engelsk förklaring på platsen men de brukar inte vara mycket att hänga i julgranen. Wikipedia har därför en stor roll i mitt liv just nu .
Fu Laoshi
Hej Victoria!
Jag skulle tro att det var själva ceremonin du såg på brölloppet. Det brukar inte vara särskilt komplicerat. Det viktiga är att brudparet skall buga inför svärföräldrarna. Och så maten förstås. Ju dyrare desto bättre.
Statygruppen du trodde var holländare var också Coxinga, eller Cheng Zhenggong, som han heter på kinesiska. Han slängde ut holländarna från Taiwan, så de kanske också var med i gruppen.
Hoppas du har det bra,
Håkan
Vici
Calle: Haha, jag vet, och jag glömmer bort det varenda gång också.
Håkan: Artikeln var jätteintressant och jag kände igen mycket av maten från restaurangerna och nattmarknaderna här i Taizhong.
Calle Svensson
Lite kul att varje gång du skriver s-l-u-t så blir det censurerat, man tror först att du håller på och svär mitt i inläggen.
Fu Laoshi
Hej Vici!
Såg att du bestämde dig för att betala för en kurs på universitetet. Klokt att utnyttja din tid på Taiwan på det sätt du tror är bäst!
Såg en artikel om mat på Taiwan i Svenska dagbladet idag. Du kan hitta den här <http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_3785449.svd>. Kanske av intresse?
Ha det bra
Håkan
Vici
Tack för lyckönskningarna. Talet gick alldeles utmärkt. Lite nervös men med fusklapp går ju allt.
Helge: Skämtet är underbart! Kan faktiskt tänka mig att detta skulle kunna hända på riktigt.
Hörde av en kompis på universitetet att ett äldre par från Sverige blev riktigt sjuka när de befann sig i Taiwan. Tydligen så pass sjuka att de inte kunde skickas hem utan behövde vara på sjukhuset hela tiden. Problemet var att de inte pratade någon kinesiska över huvudtaget. Vet inte hur det hela slutade men man får ju hoppas att de hittade en tolk. Tror nämligen inte att paret pratade engelska heller.
Sara: Din fobi mot nålar kommer jag ihåg från när Sven skulle sy mitt ben i Sätra och du fick panik när han tog fram bedövningsnålen, men när han började sy hade du inget problem att titta. Haha! Hoppas du har det super i England!
Helge
I en tävling om världens bästa skämt deltar följande från Indien:
A business executive visits his dear Chinese friend in the hospital. "Li kai yang qi guan," says the sick man feebly. The executive desperately wants to help him, but he doesn't speak Mandarin. "Li kai yang qi guan!" says the patient, as he draws his last breath. Later that year, the executive is in Shanghai on business when he finally learns the meaning of Li kai yang qi guan: "Get off my oxygen tube."
Lycka till en massa imorgon, kommer gå toppen! Tycker dock inte om att du råkar ut för jordbävningar, känns farligt.
Såg att man är omnämnd i ett inlägg, vilken otrolig ära! Verkar nästan som att jag borde emigrera till Taiwan... Självklart började jag gråta, du känner ju mig;) Jag saknar dig massor, men det vet du. Och snart dimper ett rosa kuvert ner i en brevlåda nära dig...