Den 22 december började färden mot Machu Picchu på Inca Jungle Trail. Första dagen började med cykling från berget Abra Málaga som var 4200 meter över havet. Vi cyklade nerför i 4,7 mil och det var så himla vackert! Lite läskigt, men vi var verkligen välutrustade med diverse skydd. Här började erfarenheten av Inca-toilet, dvs att gå på toa ute. Det var något som skulle vara återkommande under resan då det inte finns toalett på bussen. Första dagen avslutades med forsränning i Urubambafloden, en flod som var level 3 av 5 på svårighetsgrad. Det var så kul! Och lite läskigt. Jag har provat på forsränning en gång förut, på Bali, men det här var nog lite svårare. Det är dels sjukt jobbigt att paddla och sen strömmarna och forsarna! Många gånger ropade guiden Down! och vi skulle då hoppa ner i båten och ta skydd och hålla i oss. Herregud vad båten hoppade! Det svåraste momentet var nog att ta sig upp igen. Hal som man var och båten var inte direkt still. Jag visade stjärten minst tre ggr under färden.. när kvällen kom var man helt slut och vi bodde på ett litet hostel där jag och Emilie delade rum med ett nyblivet par. Mysigt värre.

Dagen efter, dag 2, var vår stora vandringsdag. När vi vaknade spöregnade det! Samtidigt var det jättevarmt. Vi satte dock på oss våra regnkläder och bad till gudarna. Efter frukosten lättade regnet och när vandringen väl började kunde vi ta av oss regnkläderna. Skönt! Vi började gå, och gå och gå och gå. I nio timmar gick vi. På små branta stigar, uppför och utmed berg, över åar, vattenfall. Det är nog det jobbigaste jag någonsin gjort anträngningsmässigt. Man var så himla slut, och värmen! När vi kom fram och skulle gå in på inkaleden, offrade vi lite kokablad till gudarna. De var sedan med oss och ingen ramlade nerför kanten på berget. Sista etappen åkte vi en liten linbana över floden, så mysigt! När vi äntligen kom fram, 2 mil senare, hade jag stora blåsor på fötterna och myggorna hade i princip ätit upp mig. Men vi klarade det! Och det var en fröjd att bada i de varma källorna som väntade!

Dag 3 på Inca Jungle Trail började med att åka i Sydamerikas längsta linbanesystem. Jag är oftast rätt kaxig innan, men när man väl står där och ska kasta sig ut, och får instruktioner om hur man ska bromsa med den ganska slitna handske man fått, då är jag fasen rätt rädd. Men när man väl åkt den första linbanan, gick de andra fyra som smort. Och vilken känsla att flyga fram där uppe på 250 meters höjd! Den längsta linbanan var 1 km lång och det var så kul! Sista linbanan satt man fast i ryggen och flög fram, som en gondor som tydligen är en av Perus starka djur. I mitten av allt detta skulle vi också gå över en hängbro. Jag är inte höjdrädd överhuvudtaget men den bron alltså! Det var inte kul alls. Den var vinglig och det var bara en planka i taget, med ca en halvmeters mellanrum mellan varje planka. Vi hade ju såklart selen på oss och en säkerhetslina, men det hjälpte knappt. Bron var så jäkla lång och det kändes som jag aldrig kom fram. Hemskt! Men gött att ha klarat av det, haha!

Efter linbanan var det 1,2 mils vandring med all packning på ryggen, ca 10 kg. Dagen innan hade vi kunnat skicka en del packning med bil, vilket vi allihop gjorde. Inklusive de hurtiga, notera ;) Det var extremt tungt att gå med packningen och det var denna dagen ännu varmare. Jag undrade många gånger varför jag gett mig in på detta. Jag är verkligen ingen vandrare och känner likadant även nu efter. Att gå i några timmar, kan vara underbart i rätt miljö. Men timme efter timme i gassande sol.. trots detta var det ändå helt underbart. Där gick liksom vi i en djungel i Peru! Helt otroligt. Och det var så himla vackert! Och vi gick förbi små hus där folk bodde. Förstår inte riktigt hur de transporterar dit saker, men de gör väl som jag..slänger upp det på ryggen ;) På kvällen kom vi fram till Aguas Caliente, en mysig by precis nedanför Machu Picchu. Där spenderade jag och Emilie natten i ett annex, som så många gånger förr under våra resor, då just vi inte fick plats på hotellet med de andra :P Det gjorde dock inget och det var sjukt skönt att duscha! Har nog aldrig varit så svettig.

Dag 4, sista dagen på vår Inca trail, spenderade vi uppe på Machu Picchu. Vi var där redan kl 6.30, när solen inte ens gått upp. Soluppgången där ska vara otroligt vackert, men vid den här tiden på året kan man tydligen inte se den. Det gjorde inte så mycket, för det var så himla vackert ändå! När vi kom upp var det helt dimmigt och helt plötsligt skingrade sig dimman och den gamla inkastaden visade sig. Det var faktiskt helt otroligt att se! Vi spenderade sedan över sex timmar där uppe. Tog massa bilder, såklart även med min nyinköpta selfie stick :P och gick omkring i staden. Det var extremt varmt där uppe och vi smörjde oss som dårar. Vi fikade även och blev utskällda av vakter eftersom man tydligen bara fick dricka och inte äta. Så då drack vi vår drickyoghurt, haha!

Allt som allt var det en helt otrolig upplevelse, trots att det var extremt jävla jobbigt. Jag är så stolt över att jag tog mig igenom vandringen. Det är den som stressat mig mest resan, pga mitt knä och stukade fot. Men allt höll! Med lite lindor och voltarengel så!