Isabella: I morse gick vi upp kl 06.00 eftersom vi ska åka ganska långt, ca 4 timmars körning blir det upp till staden Sigriya. Idag är det soligt och jättevackert, och stranden såg helt annorlunda ut än den gjorde igår, tänk vad lite sol gör! Flera har nämnt för oss att det var tur att vi inte kom några dagar tidigare för det har regnat och regnat, hela dagarna i en vecka och staden har varit "flooded". Det är tydligen väldigt ovanligt för just den här årstiden. Vi var nere vid vattnet efter frukost och tog en massa bilder och småpratade med männen som höll på där nere med att rensa fisknäten, samt en kvinna som hämtade sand för att använda till sitt tak som läckte in vatten. Hon bjöd in oss att följa med henne hem, men tyvärr var vi tvungna att tacka nej eftersom vi (tjejer) hade en känsla av att Matte och Ajith, vår chaufför, stod vid bilen och stampade av iver att komma iväg.

Vi sitter nu i bilen och har kommit ut ur staden Negombo och åker genom ett forfarande platt landskap, väldigt grönt med små risfält kantade av palmer, lila, grå, rosa eller ljusgröna putsade hus, ganska mycket trafik i form av cyklister och mopedister, mindre lastbilar och tuktuker eller rikshor. Det är mycket fotgängare som går längs den smala vägen också, det ser farligt ut. Risfälten är fantstiskt vackra, med vattnet som speglar de många gröna nyanserna och solen som lyser igenom grönskan och får vattnet att glittra. Ajith berättar just att det blir tre risskördar per år, och de följer monsunerna. Först måste det vara blött, sedan måste det vara torrt. Kameran går varm inifrån bilen, chauffören skrattar och upplyser om att vi kommer att få se många risfält under resans gång, men att han gärna stannar still om vi vill gå ut och titta närmare på någonting. Just nu jämför Matte och Ajith Sri Lanka och Indien. Lankeserna förefaller så mycket mer öppna och glada. Chauffören instämmer, han berättar att Lankeserna är väldigt glada och nöjda med mycket men inte med presidenten, p g a den stora korruptionen.

Vilken första dag vi hade igår! I morse vid frukosten sa Filippa förbryllat "men varför åker alla människor till Thailand?" Trots allvarlig sömnbrist njöt vi av alla nya intryck, människornas nyfikna och glada leenden, den goda maten vi fick både till lunch och middag, de roliga vågorna vid stranden och kvällsshoppingen i Negombo. En sak som är slående är hur trevliga och pratglada människorna är här, och hur enkelt det blir när alla talar engelska! Vi har till exempel redan fått veta jättemycket om fisket i Negombo, de tre olika fiskmarknaderna som pågår där varje dag varav den första börjar redan kl 02, och att folk i Negombo äter mycker skaldjur och fisk. Vi har diskuterat maten och dess ingredienser med många människro redan, folk är måna om att veta vad vi tycker om sri lankamaten och de berättar gärna. Till lunch igår åt vi stekt ris med grönsaker och kyckling, curry med biff, dahl, papadum, inlagd aubergine och någon slags kokosblandning med örtkryddor. Middagen bestod av en jättegod (tyckte alla utom prinsen som höll på att kräkas) kycklingsoppa med majs, grillad kyckling och grillad fisk (seea fish, någon slags kotlettfisk, jättegod!), pommes frites, pannkakor med glass samt banana split. I morse var det frukostbuffé med allt möjligt, både vanlig frukosmat med flingor, omelett och amerikanska pannkakor med lönnsirap, och lankesiskt med dahl, roti med tillhörande blandning av lök, örter, chili och lime, jättegott, och vårrullar. Självklart hade den färska frukten ett eget bord, små bananer, papaya, mango, melon och ananas. Papayan var väldigt god här! Den har en mildare smak än t ex i Thailand, och saknar nästan helt det där morotsliknande inslaget.

Jag som varit lite orolig att vi inte skulle hinna leta tyger blev lugnad så snart vi kom in i stan igår. Vackra tyger fanns överallt, bomull, poplin, olika blandmaterial, med och utan mönster, i olika kvalitéer. Priserna var osannolikt låga. Jag visste att det skulle vara billigt, men så billigt!! Jag köpte två fina lite festligare tyger i sidenblandningar, ett mjukt med fint fall och ett med mer stadga i, tre meter vardera för totalt 60 kr! Bomullstygerna ska vi bara inte prata om. De snittar på 15 kr metern, men då har jag inte kommit igång med prutandet riktigt än. Det blev både blommigt i olika färger och flera olika med de berömda madrasrutorna. Emanuel har redan paxat ett av de rutiga tygerna till en skjorta. Vi handlade lite kläder också, det är svårt att låta bli. Här finns jättesnygga kläder, ingenting av det där turistiga krafset man hittar på många andra ställen, även om det kanske inte är samma klädstil som man brukar använda hemma.

De många kokospalmerna är av två olika sorter, "King coconut" är den oranga lite mjukare kokosnöten. Den används bara för att dricka mjölken, vilket är väldigt vanligt och ska vara nyttigt. Den andra kokosnöten används för allt annat, som till olja och för att ta tillvara det vita fruktköttet. Det växer en hel del teak-träd längs vägen också, vilket används till möbler över hela landet och även går på export. Nu är vägen så himla skumpig att det är svårt att skriva. Måste bara lägga till, innan jag helt förtränger det, att den sista etappen av flygresan inte var så roligt. Jag satt med en spypåse tryckt över munnen i flera timmar. Det kom ingenting vilket kanske mina grannar var tacksamma för, men det hade nog varit en lättnad för mig för jag mådde verkligen pyton. Resten av gänget hade det bra men Stina lyckades bara sova i 1 1/2 tim totalt på hela natten. Det tar hon igen nu ser det ut som. Emanuel har också somnat, trots att han hävdar att han sov gott i natt och att det var en jätteskön säng. Han vet kanske inte om att han sov största delen av natten på golvet eftersom han ramlade ner hela tiden, men det verkar inte ha stört honom trots allt!