Profile
Blog
Photos
Videos
Hej hopp!
Vi sov in i det sista i Malaysia, båda toktrötta av för lite sömn. Att ta sig till flygplatsen gick verkligen jättebra, vi gick längs stora vägen och vinkade in bussen som tog oss hela vägen. Det blev en lugn men dyr frukost på flygplatsen, vi satt i 6 min i massagestolar vilka verkligen var supersköna!! Planet gick i tid som faktiskt alla våra flygningar hittills har gjort. Flygningen kändes väldigt kort och vi klev av flygplanet den här gången i Bali. Tog oss mot passkontrollen och där upptäcker vi att det kostar 25 dollar att få visum.
När vi väl kom igenom kontrollen börjar vi leta runt för att ta oss vidare och möta Fredrik och Nika. Vi landade den här gången utan att veta vilken valuta dem har, hur vi ska ta oss från flygplatsen och utan vetskap att det kosta pengar för visum. Vi kände oss ganska vilsna när vi klev ut ur flygplatsen. Vi snurrar runt och där ser vi till vår stora förvånad två välbekanta ansikten med varsna skyltar där det står Rasmus och Anna:) Vilken lättnad det var att se dem, helt underbart att se dem stå där, oj vilken överraskning!! De fixade prutningen med taxin åt oss och följde efter oss med motorcykel bakom taxin till Ubud, vilken syn:) Väl framme fick vi bråka om priset av olika anledningar men det löste sig. Det blev en skön eftermiddag med häng, prat, middag och uppläggning av planer imorgon. Gud va roligt att se dem!!!
Vi vaknade ganska sent, trötta var vi allihopa då vi satt uppe ganska länge. Vi åt en välbehövlig frukost för att sen ge oss ut på motorcyckel för en rundtur på Bali. Hela resan kändes väldigt ovan då det var första gången jag körde i vänstertrafik men jag körde efter Fredrik som var van så det var inga problem. Vi åkte verkligen på det mest vackra vägar jag någonsin sätt, med oslagbart natur, skogar, risfält och en magnifik vulkan som reste sig upp framför oss. Vi hade den underbar dag ute på motorcykel och vi kom inte hem förrän sent på kvällen. Bitvis av turen kände vi dock oss ovälkomna då många ungdomar gjorde konstiga gester mot oss men det var egentligen bara en bagatell. Åt en god middag med kycklingstek och potatis i ugn, underbart. Vi satt och prata sent in på natten så trötta var vi när vi somnade.
Vi begav oss iväg tidigt då vi hade mycket att hinna med, blev en timmes motorcykelfärd upp till en jättestor vulkan på många meters höjd. När vi kom upp till staden som förknippas med vulkanen möttes vi av en gullig men väldigt turistisk stad, försäljarna flockade sig kring oss och vi fortsatte ganska snar ner till vulkanens fot då hela vulkanen och sjön vid vulkanen låg i en dalgång. Återigen möttes vi av oslagbara vyer, förstelnad lava och häftig natur. Vi åt lunch uppe i staden, och begav oss hemåt. På vägen hem blev vi stoppade av en polis som hävdade att vi inte hade giltiga körkort helt felaktigt och vi skulle böta om vi inte mutade han... Vilken typ måste jag säga, inte mycket men känns inte rätt när man vet att man gjort rätt. Det blev en eftermiddag full med shopping, vi köpte saronger, filmer och annat. Vi åt där efter middag på samma restaurang som igår men oj vad gott det var i dag också ( Fredrik och min andra middag):-) Somnade tidigt!!!
Dan där på gick vi upp tidigt Anna och Nika skulle minsann hinna shoppa innan vi åkte vidare. Fredrik och jag (mindre entusiastiska) bestämmer oss för att spana in Monkey Forrest och se vad det är. När vi kommer dit förstår vi, hela skogen är full med apor och dem går omkring semivilda tillsammans med en. Vi köper faktiskt bananer utanför som vi matar dem med, aporna tar verkligen bananerna ur händerna på en och håller man i påsen flockas dem kring en och börjar klättra upp på kläderna. Vi träffar en vakt inne i parken som visar hur vi ska göra och det klättrar och hoppar på oss, vilken upplevelse måste jag säga, trodde aldrig jag skulle våga något sånt:-) Vi möter upp Anna och Nika väldigt exalterade och äter lunch tillsammans innan vi med taxi beger oss ner mot Padang, vilket skall vara ett riktigt surfparadis. Vilket det också visar sig vara...
//Rasmus
- comments
Mehmet Det e4r inte ett dugg synd om ensambarn, det kan jag se4ga av egen errenafhet! Ff6rste5r inte varff6r det e4r se5 upprf6rande ne4r man se4ger att man bara vill ha ett barn? Det e4r ju ingen annans bekymmer, man ska ju kunna se4ga att man aldrig vill ha barn eller att man vill ha 10 barn e5 bli bemf6tt med respekt och inte ifre5gasatt. Punkt.