Profile
Blog
Photos
Videos
Det här blir mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag är hemma nu, och det var en reseblogg så det är ganska självklart egentligen.
När jag blickar tillbaka på det år som varit så ser jag bara solsken. Visst jag har regn, åska, moln och kyla, men det är ingenting som jag tänker på när denna resa kommer i mina tankar. Jag kommer alltid komma ihåg resan som jag gjorde med en av mina äldsta och närmaste vänner som en resa som jag gjorde med kärlek. Jag kommer komma ihåg styrkan som jag fick av mina föräldrar och av mig själv, jag har bevisat något för mig själv, jag har vuxit upp.
De minnen som ligger mig närmast är uppdelade i tre delar, de tre delar som också var mina tre hem. Jag anser inte att de hostel jag bodde på i början av min resa var något hem, själv ser jag knappt på den tiden som min tid i Australien, för den kom senare.
Den första delen är i Bellevue Hill, då hoppar mina tankar direkt till utvalda delar, Jag ler och tänker på den första Tacos kvällen som vi anordnade, den första gången som jag träffade Sofie, När de Svenska yrväderskusinerna flyttade in med mig, Linneas födelsedag, Min fantastiska födelsedag, Första gången som jag träffade Adi, och alla gånger jag gjorde illa mina tår.
Den andra delen är i Bondi junction, Då tänker jag direkt på Midsommars afton då jag och Linnea anordnade en svensk kväll med britter, australiensare, en till svensk, och en Norsk, hur uppskattat det var och hur glada alla var. Jag tänker på alla gånger som jag och Adi åkte ut och kollade på utsikterna runt om i Sydney, bara för att, och när vi låg och skrattade framför True Blood i hennes lägenhet, Jag tänker på när jag, Linnea, Sofie, och Adi gick och såg den sista Harry Potter filmen tillsammans, jag och mina tjejer, och jag tänker på när Linnea lämnade mig och gråa regniga Sydney för Soliga och varma Sverige.
Den tredje delen är i Bondi, Då tänker jag mycket på jobb, för det genomsyrade mycket av mitt liv i början, men jag tänker också på Sofie, hur nära vi blev, jag tänker på alla roliga födelsedagskalas och fester, och på vilken stark gemenskap vi hade i huset, Jag tänker på Kristine som flyttade in, jag tänker på paniken i Oslo och vilken panik vi hade 15 000km därifrån då ingen uppdaterade sin facebook, Jag tänker på kärlek, skratt, bråk, och tårar. Jag tänker på Portugisiska Mackor med Iskaffe en varm dag nere på Bondi Beach, Jag tänker på Beach Road, White Revolver, och Bondi Hotel, men främst av allt tänker jag på er Sofie, Kristine, och Adie, för det var här våran vänskap blommade, det var nu vi gjorde våran episka road trip till Canberra, och det var nu jag på riktigt upplevde äkta evig vänskap.
Jag hade ett tufft år då jag växte upp, men det är nu kampen börjar på riktigt, den svåra kampen då min mogenhet verkligen kommer att testas. Mina stora stöttepelare är 15 000 km bort, men vi ska inte förlora varandra ändå.
Australien, jag kommer att komma tillbaka, Du tog mitt hjärta för ett år sedan och jag vill ha det tillbaka.
- comments