Profile
Blog
Photos
Videos
2/4 Var är solen?!
Sista dagen i Phnom Penh fick jag guida en tuk-tuk förare när man kan tycka att det borde vara tvärtom. Jag hade varit och lämnat cykeln hos min kontaktperson och skulle åka hem från en del av staden som ligger en bit från där jag bodde, MEN jag bodde på ett ställe dit alla (trodde jag) hittade, nationalmuséet och royal palace är ju bland de mest välbesökta platserna i staden. Tuk-tuk föraren tog en helt annan väg än vad jag gjorde och tillslut insåg jag att killen var helt fel ute. Han stannade mitt på en gata och undrade om det var här jag skulle av? Eh nej, sa jag, upprepade gatunumret samt "National Museéum" , började peka på kartan etc. Föraren gick och frågade en polis, frågan är bara vad han frågade, eftersom han fortfarande undrade när han skulle svänga. När vi väl kom fram och det hade tagit dubbelt så lång tid som det tog för mig att cykla så ville han ha mer pengar än vi kommit överrens om! - Glöm det, sa jag. Du tog upp min tid, du körde fel, det är jag som borde få betala mindre istället Använd karta nästa gång! Sen gick jag. Det kände lite dumt, men ärligt talat så förstod jag inte vad han gjorde som tuk-tuk förare.
På kvällen var jag ute och åt med Sokha, en av mina viktigaste kontakter under tiden i landet. Hon jobbar med sexuell och reproduktiv hälsa på Khmer Youth Association och har fixat flera intervjuer till mig etc. Tidigt morgonen därefter lämnade jag min fasta plats sedan 2 månader tillbaka, tog mina (tunga!) väskor och åkte till Orussey Market där min buss skulle avgå ifrån. Jag hade medvetet betalat ett par dollar extra för en lite lyxigare buss som t ex bara gjorde ett stopp förutom gränskontrollen eftersom man hade toalett på bussen. Jag hade dessutom turen att inte ha någon bredvid mig så jag kunde ta upp två säten. Resan till Saigon tog drygt 6 timmar, allt gick smidigt förutom att det var väldigt tungt att behöva lyfta av och på allt bagage från bussen vid gränsen - det skulle skannas. Väl framme i stan stannade bussen mitt i backpacker området och det dröjde inte länge innan jag fick ett rum. Jag provade en "dorm" denna gången, ett sexbäddsrum för 6 dollar inklusive frukost. Vi var dock bara 3 st som sov där den natten, 2 tjejer och en kille och det var väldigt lugnt. Toalettdörren gick inte att stänga ordentligt, det var väl en klar nackdel :), men annars funderar jag på att återkomma dit nästa vecka, det var fräscht och så. Jag beställde direkt en bussbiljett till Mui-Ne och gick sedan ut för att kolla lite på staden, fast jag var ganska trött så det blev mest i det närmsta området. Bilder kommer, men inte idag, jag tog inte med mig sladden till kameran och internet fungerar inte på rummet. Facebook är förresten blockat här i Vietnam (inte ska man få roa sig med sådant!) men jag har lyckats komma in ändå, fast det fungerar sådär (via nån proxy-server grej).
Okej. Resan hit till Mui-Ne var speciell. På morgonen fick jag frukost, fast jag fick gå igenom en gränd och in till ett annat guesthouse som antagligen var samägt med det jag bodde på (Kim's place). Där fanns också världens minsta katt att leka med :). Jag hade fått reda på att jag skulle bli upphämtad mellan 8 och 8.30. Efter frukosten gick jag således för att köpa lite fika till resan, men när jag kom tillbaks strax innan klockan åtta hade de redan varit och frågat efter mig. Nu blev det bråttom! Follow me sade en liten tjej, och jag fick promenera till bussen istället. Väl framme stod en aggressiv Vietnames och ryckte min biljett och en annan sa till mig att lägga mina skor i en påse - de fick man inte ha på sig på bussen! Och bussen....det var en sovbuss, en slags tvåvåningsbuss med liggplatser, där man stoppade ner benen i en plastfålla. Intressant. För mig var det ganska bekvämt, jag fick precis plats att sträcka ut benen och det var helt ok att antingen sitta upp eller fälla ner sätet och sova lite. Men personer över 1.80 hade det inte riktigt lika lätt....ett par blev jätteirriterade och började skrika att detta inte var vad de beställt etc. Fast det tror jag inte att någon hade, beställt en liggplats alltså. Det var ju ingen nattur utan en ganska kort dagstur (ca 5h). Jaja. När jag kom fram fick jag en bungalow på Windchamp resort, den är helt ok men kostar 20 dollar......här är priserna dyrare, och det visste jag ju om men det svider lite ändå. Jag funderar på att ev byta till en "dorm" imorgon eller så, jag får se lite vad jag känner för. Man träffar ju fler människor på det viset. Igår gick jag flera kilometer (Mui Ne är ca 1 mil långt, så det är långt avstånd mellan allt) för att komma till en schysst bar. Efter ett tag började jag prata med en hollänsk tjej som också reste ensam. Det visade sig att vi bodde på samma ställe, vilket också ligger intill "Wax Beach Club" som ska vara det största utestället i stan. Så vi åkte dit efter ett tag. Det hade tydligen varit väldigt mycket folk där dagen innan men nu, trots att det var fredag kväll, var det inte mycket. Vi hittade dock lite roligt folk och stannade uppe tills morgonkvisten.
Det är lite upp och ner med vinden här, fast vågorna är jättestora (tappade mina glasögon i en våg, buuu!), så jag får se när jag tar tag i surfingen...måste medge att jag är lite nervös! Nu ska jag i alla fall leka i havet en stund och försöka locka fram solen!
- comments
IlonaVR Stark Sofia, hur du flanerar runt i dessa spännande länder, ser alla dessa fantastiska saker (och lyckligtvis delar det med oss:)) samt träffar roliga människor! Bara fortsätt i samma anda..... Kram Ilona