Så var det systrarna Berge på egen hand igen, denna gång i Indien!
Efter en 9,5 timmars flygning (det gick snabbt, vi är så vana med långa resor nu att denna nästan kändesför kort, man hinner liksom inte med allt man tänkt göra) från Johannesburg var vi nu framme i Mumbai, Indien!

När vi åkte från flygplatsen till tågstationen kände vi verkligen att vi var tillbaka i Asien, alla tuktuk som körde kors och tvärs och tutade och själva stämingen. Det känns fint att vi knyter ihop säcken i Asien :) Man märkte även verkligen att vi var i Indien, det är precis den bilden vi hade av Indien, med kossor på vägarna, sopor på gatorna, människor överallt som ska sälja saker eller tigger..

Vi köpte tågbiljetter för hela resan och det fick bli en snabbvisit i Mumbai då vi åkte vidare till Varanasi på natten samma dag. Men vi hann med en hel del under våran heldag i Mumbai; vi kollade på Gateway of India och åkte på en tur då vi kollade på olika byggnader, en fin park, besökte ett tempel, en jättestor tvättinrättning och Ghandi-museet och även slumomårdet där filmen Slumdogmillioner spelades in.

Vi lärde oss att det bor 16 miljoner registreade invånare i Mumbai och ca 3 miljoner utanför systemet. Tänk då hur många som bor i hela Indien! Sedan var det massa andra siffror som vi inte riktigt kommer ihåg men vi kan sammanfatta det med att det finns sjukt många språk och dialekter i Indien, jättemånga människor åker tåg varje dag och tågolyckor är väldigt vanliga eftersom att många människor sitter på taket eller hänger ut genom dörrarna, otroligt många människor bor i slummen. Vi hann även med en shoppingrunda, vi är ju på vårat sista land så nu tänkte vi verkligen shoppa loss!

Den 30 timmar långa tågresan var svettig vill vi lova, det fanns ingen plats i vagnen med AC så det blev med fläkt som inte hjälpte så mycket då den fläktade runt den varma luften. Vi hade köpt med oss vatten som blev så varmt så det hade funkat till te, vi kanske skulle tagit med oss tepåsar så hade det varit lite godare än att bara dricka varmt vatten, men efter ett tag var vi dock så törstiga så vi drack det ändå. De enda gångerna vi förflyttade oss från sängarna var när vi skulle gå på toa, två gånger på 30 timmar. I efterhand förstår vi inte hur vi stod ut med allt. Det var i alla fall en upplevelse långt bort från turismen, vi var nog de enda utlänningarna så många blickar riktades mot oss.

Hittills är vi dock överraskade att det inte är värre på den fronten, vi hade hade hört att man får räkna med att folk stirrar på en och till och med tar på en. Visst folk kollar och några tar kort men efter 5 månader ute i världen är vi vana att folk ropar på gatan och det har de faktiskt inte gjort så mycket här.

Nu har vi kommit fram till Varanasi och det ska vi berätta mer om i nästa inlägg.