Profile
Blog
Photos
Videos
Vi vaknade tidigt denna morgon. En hel flock med illa skrikande fåglar väckte oss. Marko och jag ålade oss ur säng och myggnät, för att möta upp de andra till frukost. Solen skiner och allt känns superbra.
Idag ska vi ta oss till den vackra strand där vi kom iland igår. Inte för att det är något större fel på vår strand här. Men den andra är finare :) Efter frukost bär det av.
Frukost och packning av pinaler som ska med till stranden - check :) Skjutsen dit är ordnad, så snart bär det av. Upp och iväg, på ett Pickup-flak. Tur att det finns pinnar och hålla i sig i. För vägen är minst sagt pucklig.
Väl på stranden, hittar vi tillslut ett bra ställe och breda ut oss på. I skuggan av några palmer. Aldrig under dem, för det kan sluta med krossad skalle. Fallande kokosnötter är bra mycket hårdare än en människas skalle. Bara så ni vet :) Hanna och jag, såg precis en kille som var millimetrar från att få en nöt i huvudet. Han blev jätterädd. Inte så konstigt. Det hade en annan också blivit.
Marko, Putte och Teppo, gick för att hyra andningspinne, snorkelöga och paddelfötter, som de kallar det. Allt för att retas med Lotta, som använder korrekta termer - snorkel, mask och fenor. Hon har dykcertifikat, och är noga med de rätta termerna. Så grabbarna gör allt för att jäklas med henne.
Hanna och jag står och spanar ut på det kristallklara, turkostonade vattnet. Den här stranden är vacker.
Killarna kommer tillbaka. Vi vadar ut i havet. Vattnet är ljummet. Livet känns underbart och vackert just nu. Efter att ha badat och solat några timmar, åker vi hem.
Nu är vi hemma på resorten igen. Vi sätter oss till bords, för att beställa in mat i restaurangen. Lotta ett sms. Det står;
- en tsunami har precis träffat Japan, många dödsoffer. Tror inte att den når er, men kanske bäst ni håller ögonen öppna.
Alla runt bordet tystnar. Automatiskt dras mina ögon mot tv:n som sitter på väggen i restaurangen. Den är avstängd. För första gången sen vi kom hit, är den inte på. Jag förstår varför. Vi äter och pratar tsunami. Allt handlar till slut om den. Känner en stor sorg för de människor som blivit drabbade. Både för de som dött och för de som överlevt. Nu känns inte min tillvaro lika vacker och underbar längre.
Det börjar mullra i luften. Regnet öser plötsligt ned. En gigantisk blixt skär genom den svarta himlen. Den följs av fler blixtrar. Tror inte någon av oss vill vara kvar här längre.
Det är natt nu. Vi har inte hört något från våra anhöriga. Marko och jag drar därför slutsatsen att vi inte är i farozonen. För om vi är det, hade någon ringt oss. Restaurangens tv är fortfarande avstängd. Vi vet ingenting om vad som händer i Japan. Tror inte jag är ensam om att känna oro. Hur som helst är det dags att sova nu.
- comments