Profile
Blog
Photos
Videos
Idag vaknade vi upp lite nervösa vid åtta för att käka frulle och sedan sätta oss för att vänta på bussen som skulle komma och hämta oss. Vi skulle bli upphämtade av den bussen som skulle ta oss till fallskärms-kontoret. För idag var nämligen dagen D då vi skulle slänga oss ut ur ett flygplan..!
När bussen väl kom så satt det bara asiatiska andra kunder i bussen som knappt kunde prata engelska så vi undrade lite vart vi hade hamnat.
På kontoret blev det att fylla i massa papper om att vi förstod att fallsärmshoopning var en farlig sport. Detta gjorde oss lite mer nervösa.
Sedan fick vi se en liten film om säkerheten och vad man skulle tänka på, och efter det kom bussen med våra fallskärms-hoppare. Jag (Julia) fick en lite äldre man som var väldigt lugn och trevlig och som sa att han hade hoppat sedan 1967... Och han menade då att någonting borde han då göra rätt eftersom han fortfarande var hel.. Haha jaja det kändes ju lite bättre. Frida fick en lite yngre kille som också verkade hur trevlig som helst, han kunde till och med några ord på svenska. Han hade till och med hoppat i Göteborg men sa att det hade vart alldeles för kallt, det var något nytt det.. Haha
Sedan fick våran lilla grupp på ca åtta pers sätta oss i bussen till flygplatsen. Efter det gick allt ganska snabbt, jag och min dykinstruktör var först in i planet och sedan kom resten. På flyg färden upp fick vi alla några lugnande ord av våra instruktörer, och det hela var inte så himla läskigt än så länge. Utsikten var fantastisk och vädret var perfekt, strålande solsken!
När vi sedan släppte av den första personen vid 9000 feet så började det bli rejält nervöst!
Frida var en av de sist in i flygplanet så hon var alltså en av de som fick hoppa först. Tvärt om var det för mig då jag var först in så jag fick se de flesta försvinna ut ur flygplanet med bara ett skrik. Var en väldigt speciell upplevelse, men ännu konstigare var det att sitta med fötterna dinglande ut ur planet och titta ner på 14000 feet!
Det var så högt att vi var över molnen. Men mer hade man inte att säga till om utan instruktören räknade till tre och ut ur planet flög vi!
Så konstig känsla att bara falla fritt i en hel minut! Att ha munnen helt öppen men knappt få in någon luft för att vi föll så fort!
Hela minuten känndes som 15sek kanske och innan man han tänka så vecklade instruktören ut fallskärmen och allt blev lungt och tyst. Vi gled fram över Cairns och Frida och jag kunde vinka till varandra. :D
Jag fick till och med pröva att styra min fallskärm. :D
Sedan blev det lite för mycket svängar och det slutade med att illamåendet kom krypande, men utsikten var fantastisk så det brydde jag mig inte så mycket om. Frida mådde inte alls illa utan hon sa att hon till och med skulle kunna tänka sig att jobba med detta! Haha
När vi kom ner hade vi hur mycket adrenalin som helst och det här var nog något bland det häftigaste vi någonsin gjort!
Efter blev vi körda till baka till Cairns city och vi tog en fika och handlade lite mat. Sedan resten av dagen tog vi det lungt vid lagunen. Båda två var helt slut och jätte trötta så vi tig det bara lugnt resten av dagen.
Imon ska vi bli upphämtade av en buss vid 11 tiden som ska ta oss upp till Port Douglas. Där ska vi tillbringa två nätter och träffa en kille som vi mötte på Båten när vi var ute och dykte. Han kommer från Port Douglas och jobbar för ett turism företag så han ska visa oss runt lite :) Har även träffat andra svenska tjejer (en som faktist kom från Floda) som var uppe i Port Douglas och sa att det fanns en jätte fin strand. Det är något som vi har längtat efter länge nu så det är på tiden!
Hoppas att ni har det hur bra som helst där hemma!
Massor av kramar
Julle & Frida
- comments
Annacarin Äntligen fick vi se lite fina bilder igen, håller helt med er om att det är fantastiskt att hoppa......och tänk att man behöver åka ända till Australien för att möta folk som bor nästgårds. Ha en fortsatt underbar resa!