torsdag 11 mars 2010 Oslo, Norge

97 kvadratmeter är circa 291 kubik meter vilket är ett flertal 1000 liter. Detta är den rymd jag levt i det sista året.
En lägenhet på 97 kvadratmeter känns ganska litet men när jag nu ska packa ner mitt liv i 75 liter så är det helt plöttsligt en evighet med platts i min lägenhten.

And it all begins in Cape Town, South Africa

Elefanter jämte mig vid ett dopp i polen. Solbrillor och nercabbat genom USAs stater. Världsutsikt från 2000 meters höjd i det vackra Machu Pichu. För att inte tala om shorts året runt.

Detta är vad jag kommer se och uppleva i min nya och efterlängtade livsstil.

På torsdag, alltså den 11 mars 2010 flyger jag från Oslo till Cape Town, South Africa. Dag en, enligt planerna blir en vandringstur upp till Taffelberget. Dag två blir en dagstrip till världens högsta Bungy jump. Är lätt att vara kaxig nu men vi får se hur det går.
Efter en vecka i Cape Town flyger jag till The Big Five i norra syd afrika där jag ska jobba under 3 veckor på en nationalpark där syftet är att bevara den naturliga miljön för Lejon, Leopard, Giraff, Noshörning samt Elefanter. Under tiden kommer jag utbilda mig innnom områden som natur och djurliv i Afrika.

Den 16 April, en månad senare flyger jag till Sao Paulo, Brasilien för att sedan ta mig vidare till Lima, Peru och slutligen två veckors vandring genom Inka leden till det fantastiska Machu Pichu.

21 April bär det av mot Venezuelas huvudstad Caracas. Målen för detta resmål är ganska få. Det enda krav jag har är att jag den 15 juni ska befinna mig i Mexico City, alltså två månader senare. För att ta mig dig behöver jag uppleva länder som Venezuela, Colombia, Panama, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Belize samt Nicuagura innan jag slutligen når Mexicos huvudstad Mexico City.
Tropiska öar, fattigdom, oändlig natur är bara ett fåtal av dem upplevelser och lärdommar jag kommer få på min resa genom central amerika.

Den 15 juni 2010 flyger jag till New York där jag träffar en av mina goda vänner från Norge. Sebastian och jag tillbringar ett par dagar i The Big Apple innan vi flyger vidare till Miami, Floriada där vi tillbringar ytterligare en vecka. New Orleans, Texas, Huston är några av städerna längs vägen innan vi den 6 juli plockar upp vår Ford Mustang Cabroilett i Forth Worth, Texas.

Förutom att njuta av solen, naturen samt lättklädda damer har vi målet Kansas City i sikte. Den 15 Juli närmare bestämmt. Där vi samtidigt plockar upp nummer två av våra fantastiska vänner.
Tilsammans med Sebastian och Are kommer jag efter ett kärt besök hos min kusin ta oss vidare till Selina, Denver med otaliga bryggeri besök, Salt Lake City slutligen hamna i "The main Capital of gambeling" Las Vegas. Här möter vi ytterligare ett par kompisar från Norge. Linn, Catarina och Emelie är det som tar en tur över till USA enligt planen.

Efter en vecka i Las Vegas med någorlunda ångest i plånboken tar lyckan oss vidare till Phoenix, Los Angeles, San Fransisco och slutligen Seattle två månader efter starten i New York den 15 juni.
När vi nu är framme i Augusti månad, lämnar jag mina kompisar från Norge för att fortsätta mitt äventyr på egen hand.

Next destenation, Vancouver, Canada.
Dannika, en galen Canadensare från Calgary kommer den 16 Augusti att vara på platts i Vancouver för att hon av någon anledning tror att Canada är det land jag slutligen kommer flytta till.
Under två veckor har hon som uppgift att visa mig vad Kanada egentligen är. Vi ska besöka ställen som Jasper, en glasiär i norra delarna av Kanada. Vancouver Iland´s ödemark rätt utanför en av världens största städer, samt Calgary som är Danikas hemort.

Vi har nu kommit till en platts eller en punkt på min resa där jag står inför ett stort val. Ska jag låta mina nära och kära hemma i norden få vänta ytterligare längre innan jag åter sätter min fot i deras närvaro eller ska jag ta flyger hem för att återigen försonas med de underbara människor jag träffat fram till nu.

Mina två val består av följande

1. Avsluta min resa
2. Fortsätta till ett år med jobb och "exploreing" i Australien.

Det enda som kan avgöra valet är det jag kommer skriva under mina kommande resdagböcker. Det är det jag skriver som formar min resa, mina upplevelser, minnen samt otroliga händelser som slutligen ger svaret på om jag väljer att ta mig hem eller at ta mig vidare till "The second day of my life"

Som så många gånger innan när jag skriver i min dagbok så har jag helt fel. Det jag tror är mina drömmar eller mål med min framtid har så många gånger visats sig vara fel. I mitt huvud har jag alla dessa planer som jag nu skrivit om. Jag ska hit och dit, men kommer det bli verklighet av det hela?

Men när jag ställer frågan till mig själv. Har jag ångest över vad jag har gjort eller inte har gjort så oavsett vad som har hänt så kommer jag till samma slutsatts. Det finns inget i mitt liv som jag någonsin kommer till att ångra.

I nästan ett år har jag planerat denna resa in i minsta detalj. Det mesta är bokat och klart, men som så många gånger tidigare så kan vad som helst hända. Om det slutar med att jag kommer hem efter en vecka eller fastnar i Kvidinge resten av livet, det har verkligen ingenting att säga. Vad som helst kan hända, pengarna kan ta slut, sjukdom, ångest, hemlängtan.

Oavsett vad som händer det närmaste året så är målet det samma.

It all comes down to one thing. Enjoying the little bit of life that were given to us, everyday is a new day and this,

This is the first day of my life.